Nu är jag äntligen i Lonon. Strax föra fyra imorse bar det av till Arlanda efter tillsammans med Rosa och mamma och pappa efter ett smärtsamt farväl av Algot. Rosa följde med ut till Arlanda och sa hej då (eller hej så länge) där innan hon begav sig till sin bratboy.

Planet startade 11.10 och var framme rätt så exakt 12.50 (brittisk tid då, 13.50 svensk). Jag var verkligen skitnervös innan starten. Jag har aldrig tidigare flugit, är extremt höjdrädd och efter att ha sett programmet om flygolyckor på Discovery channel var jag skrämd från vettet. När vi väl var uppe i luften blev jag lite lugnare och kunde till och med sova.

Mitt hus ligger på Chandos Road och jag delar det med tio andra. Tror jag iallfall, jag har faktiskt inte träffat alla än. Min roomie verkar iallfall hur snäll som helst och har varit jätte hjälpsam. Hon är turk så det är lite spännande. Förutom henne bor det tre turkar till i huset och två franskor. Jag ska försöka bekanta mig lite mer med resen av huset imorgon, idag har jag varit så trött så jag har inte haft ork till mer än det som har vari nödvändigt.

Mitt hus ligger i ett jätte spännande kvarter. Det bor flera "icke-inhemska" britter här än "inhemska" britter. På vägen till tunnelbanan ligger det en moské och lite längre bort ett buddistist tempel och det bara kryllar av utlänska mataffärer och matställen. Jag gick förbi en restaurang som hette the Red Pig som serverade polsk mat och en libanesisk restaurang (för att rycka några ur mängden). Där ska jag äta någon dag i allfall.

Och så var det ju det här med vänster trafik. Jag åkte taxi från flygplatsen till boendet och det känndes faktiskt inte alls konstigt att åka på "fel" sida av vägen men någon som är jävligt svårt är när man ska gå över vägen. Jag glömde helt bort att det var vänster trafik så när jag ska gå över vägen kollar jag av ren vana enbart åt vänser och kliver ut i vägen samtidigt som det kommer en bil från höger. Ajajaj. Gubben blev sur och det förstår jag. Jag är livsfarlig för mig själv och för andra människor.

Imorgon ska jag vara LSI (det är spårkskolan jag ska läsa på) 08.45. Klockan nio ska jag göra ett test så de vet vilken grupp de ska placera mig i. Jag ser fram emot att plugga igen. Jag vill verkligen bli riktigt, riktigt bra i engelska. En av killarna som bor här i huset sa till mig att jag faktiskt var riktigt bra på engelska i jämförelse med många andra som kommer hit för första gången. Då kände jag min stolt. Men när jag kallade diskmaksinen för washingmachine kände jag mig mindre stolt. Jag vet iallfall när jag gör fel.

Nej nu ska jag lägga mig och sova. Jag ska upp halv sex imorgon för att vara säker på att jag hinner  till skolan i tid. Jag har inte åkte tunnebanan än men jag har fått hjälp av en snäll tjej där jag köpte kartan så jag vet åtminstinde vart jag ska av och på. Det är faktiskt inte så svårt när man har en karta. (Nej, det är ingen stor karta. Det är en liten kartbok så att jag inte ser lika töntig ut ;) ). Innan jag ska åka måste jag köpa ett Oyster card, det är ett åkpass som jag får åka obegränsat mycket på helt gratis i zon 1 och 2 i en månad. Men det är inte billigt, det kostar lite över 1000-lappen. Det är inte billigt att bo i London.

Vi ses och hörs. Byebye.