FÖR EN LÅNG LÅNG TID

- Så var jag tillbaka i Hagfors igen då.
- Hur känns det då? Känner du dig större och klokare?
- Klokare ja, större nej.
- Nej?
- Nej, jag känner mig inte större, jag känner mig mindre än någonsin.
- Hur menar du?
- Det känns som att jag har misslyckats på så många nivåer. Jag inbillade mig att jag skulle bli en sån himla mycket bättre människa när jag åkte till London. Du vet den där optimismen man känner när man har bestämt sig för att på måndag börjar ens nya liv? Ungefär så kändes det. Jag har nog först nu verkligen insett att detta är jag och så kommer det alltid vara. Samma tankar, samma ångest, samma allt. Det är inte så att jag vill vara en helt ny människa, bara en stabil människa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0