Arvika 2010 var fint. Jag hade sjukt roligt och det var sjukt bra band. Jag saknar det redan. Ett år är för länge.

'
Jag, Algot och Christian var de första ur Camp Hårig flint som anlände till festivalen.
Simon hade köpt en mankini...

... som han med glädje använde.

Hårda tider kräven hårda lösningar: Fattiga människor dissar den goda festivalmaten för spritköks-mat.

Hästpojken på p3 summer session. Tråkigt nog tycker jag inte att han var så bra så jag såg aldrig den riktiga spelningen. Den andra skivan tilltalar min inte alls.

Efter Hästpojken var jag och Malin en stund på Makthaverskan. De var bra. Efter en stund mötte vi upp Simon och Jennifer på Timo Räisänen. Det regnade och han spelade för mycket från den nya skivan som jag inte gillar så det kändes ovärt. Jag såg inte mycket av denna spelningen.

Vi var på Kent. Vi stod inte så jättelängt fram, fast längre än på den här bilden. Det var första gången jag inte såg Kent med Hanna så jag saknade henne. Spelningen var bra, såklart, men inte jättebra. De spelade alldeles för många nya låtar, jag hade typ hört alla live förut utom låtarna från  En plats i solen. Fast det var fint att de spelade Utan dina andetag och M. M var riktigt fin.

Markus Krunegård var förbaksat jävla bra! Jag älskade låtvalen, det var bara en jag inte gillade men jag kan inte komma ihåg vilken. Han spelade Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, min favorit låt. Den är bäst live. Jag älskade också att han spelade Ge mig ingen vit skit ge mig afrobeat.

Suss som vi träffade på Arvika. Hon bodde med oss. (:

Rosa fick dansa med Rockbjörnen. På kvällen var the girls i campet på Maskinen. Tog inga bilder, det var omöjligt. Det var svettigt, varmt och jävligt roligt.

Jag saknar Arvika.