Louise ibland

Hon var;
den mest bekymrade tonårsflickan världen sett sedan Jean d'Arc
Hon brukade säga att vi borde skära upp våra handleder
och skriva dikter om det
Men jag förstod det aldrig för jag var kär
och för mig var du den mest självlysande och coolaste sak
Åh Louise förlåt, men jag trodde alltid alltid att du skämtade

Louise, ibland så känns du lika nära, lika hårt som förut
Louise, ibland så så svär jag på att jag ser dig skymta förbi
Louise, ibland så

Vi brukade hångla i hennes rum medan vi lyssnade på Cure
Hon sa "Min käre söte Robert och du är dom enda två som känner mitt hjärta
för min mamma, min pappa, min bror är främlingar för mig,
som stenar på en öde strand
Åh den här småstan kommer ta livet av mig till slut"

Louise, ibland så känns du lika nära, lika hårt som förut
Louise, ibland så så svär jag på att jag ser dig skymta förbi
Louise, ibland så




Lasse Lindh må vara det smörigaste som under mina tonår kom ur högtalarna,
men jag och Malin lyssnade på skiten i vilket fall. Detta är så himla 15-år så det
bara sjunger om det (hehehe..). Men jag kan fortfarande relatera till det. Jag
kommer alltid vara svart och svår. Jag får ta dem som mitt thing.
Men en sak är då säket: jag överlevde iallfall till skillnad från stackars Louise. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0