Nu kommer det, det första efterlängtade blogginlägget ifrån en modernare version av Polen. Som ni har väntat va? Jag ska börja med att få det självklara detaljerna överstökade: resan gick bra, tåget var runt 45 minuter försenat och jag gillar det här. Sådär, nu var det överstökat.

Lägenheten är som en skokartong. Mindre än lägenheten som jag och Algot hade tillsammans i Hagfors fast boytan har samma area och detta beror på att de prioriterade en ca 3 kvm stor balkong. Visst, jag klagar inte, stor balkong är najs och om det fortsätter så här är nog våren här om en månad så då kan man faktiskt sitta på den, men det känns som en felprioritering i en sådan liten lägenheten. Fast det gör inte så jätte mycket ändå, det är rätt mycket plats just nu eftersom Algot inte har någon säng och vi letar efter en loftsäng så det kommer inte försvinna så väldans mycket golvutrymmet. Jag älskar iallafall lägenheten, det är vår (okej, det är Algots eftersom jag bor här olagligt) alldeles egna och det känns helt underbart. Just nu kan jag inte tänka mig att flytta till något eget fast jag inte får bo här. I want to live with my man liksom.

Som rubriken antyder påminner Malmö om Polen. Allt är grått, dimmigt och smutsigt. Jag vet att det bara ser ut så nu eftersom det är "vinter" och så, men ändå. Speciellt här ute på Rosengård påminner det extra mycket om Polen: jag vill ju inte påstå att det är något större fel på Rosengård men vägen hit ut och områder är inte det vackraste i kombination med dimma och grå himmel så om jag har fått en snevriden bild av Malmö kan ni inte anklaga mig. Jag återkommer när tussilagon blommar.

Rosengård då. Det är stort, jävligt mycket större än jag föreställde mig, jag såg typ Kronoparken framför mig men tji där fick jag. Här ute ligger ett enorm citygross, en post, ett litet köpcentrum och ett apotek. Allt man behöver för att vara lycklig. Det är bra synd att jag måste gå i skolan annars skulle jag nog leva resten av mitt liv här.
Folk har fördomar mot Rosengård. Det är inte alls så mycket skummt folk här ute eller våld. Här skjuter de bokstavligt talat fyrverkerier 24/7 (och det är ingen överdrift hur otroligt det än låter!) och vem tycker inte om människor som skjuter fyverkerier? Det tyder ju på att det är glada festliga personer. Ja, de är så glada att de faktiskt skjuter fyrverkerier mot poliserna strax utanför vår lägenhet. Schysst va? Ikväll om magen tillåter ska jag gå ut och festa med dem och poliserna.

Igår var jag på en arbetsintervju- och jag fick jobbet! Mitt unga hjärta har nog aldrig varit så stolt någon gång. För första gången i mitt liv har ju lyckats med något som inte involverar att plugga inför ett prov. Visst, det är ju ett jobb som läxhjälpare men de anställer ju inte människor enbart för att de har bra betyg utan för att de tycker att man har en någorlunda bra pedagogisk förmåga och ser ut att kunna jobba med människor. Och jag är en sån! Jag är så glad, lycklig och stolt! Jag har lyckats med något för första gången i mitt liv. Stolt flikka 87. På tisdag ska jag på en kurs och sen antar jag att jobbet börjar. Jag ska jobba tre pass i veckan och ett pass är ca två timmar, det känns alldeles lagomt och de försöker matcha så att man får jobb i närheten av där man bor och enligt intervjuaren så var det en hel del uppdrag ute i Rosengård så med lite tur behöver jag inte resa så långt. Jag kanske borde köpte en cykel? Man kan ju faktiskt cykla här med tanke på att marken är bar.

Vad mer har hänt då sen jag anlände till Skåna-land? Jo just ja, jag blev magsjuk igår! Roligt värre. Jag mår lite bättre idag men måste vara frisk imorn eftersom uppropet är då. Lycka till med det säger jag bara. Om jag kommer till skolan med en bajs-rand efter låret lär jag aldrig få några vänner. Haha, jag skojar bara. Det är klart jag kommer få ;D

Nej nu spårar det ur. Bilder kommer när jag är frisk nog för att ta reda på alla mina kläder som just nu ligger som en matta över lägenheten och Algot får tummen ur att städa badrummet och köket.

Ciao ciao.


PS. Nu skjuter de raketer igen. DS.