Imorse när jag vaknade satte jag mig och kollade på nyhterna när jag åt frukost. Det var nog först då jag insåg vad det egentligen var som hade hänt i Japan och det gjorde så ont i mig när jag såg alla människor som letade efter anhöriga och alla hem som var förstörda. Som jag har förstått så är det jävligt dyrt att jordbävningsförsäkra ett hus i Japan så nästan ingen har råd med det och därmed är människor vars hus förstörda numera hemlösa. Jag tänkte på alla barnen som blivit föräldra lösa och på alla föräldrar som mist sina barn. Det var en tonårskille som mist hela sin familj och ett äldre par gick runt i ruinerna och letade efter sin son fortfarande med hoppet om att han skulle vara i livet fyra dagar efter tsunamin. Matlagren börjar ta slut, människor sover ute i minusgrader och många är traumatiserade och allt detta med hotet om härdsmälta i bakgrunden och fortfarande färska minnen från vad radioaktiv strålning kan orsaka med tanken på atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki. Jag tycker att allt detta är så jävla hemskt helt enkelt så jag  bestämde mig för att göra det lilla jag kan och skänkte 200 kr till Röda Korsets katastrofhjälp i Japan. Förhoppningsvis kommer det hjälpa någon.