nu har jag gått den vägen igen men det inte samma sak saknar någon vän

Igår lyssnade jag på aprilhimlen. Aprilhimlen är lika med Malin för mig. När vi var 14 år lyssnade vi (åtminstonde jag) sönder den låten nån vårvecka i mars. Sen dess har vårkänslor alltid varit lika med Malin och aprilhimlen för mig. Varje gång jag får en vårkänsla vill jag ringa till Malin och gå ut på Hagfors med henne. Snart är det vår i Malmö. Faktum är att det till och från känns som vår för vädret här är inte riktigt vad jag skulle kalla vinter. Jag saknar mina vänner läskigt mycket. Jag känner mig halv och fel. Det är tomt och tyst. Snart är det vår och vårkänslorna smyger sig på men till skillnad från alla andra vårar är att jag måste leva ensam med aprilhimlen-känslan för jag bor inte i Hagfors längre och Malin bor på andra sidan jorden. Vemod.

Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
för att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi

Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer på, sen efteråt
att vi hade rätt kul emellanåt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0