Ingen lär väl vid det här laget ha missat att Mona Sahlin inte länge till kommer sitta kvar på posten som socialdemokratins partiledare efter "katastrof valet". Ja, jag menar "katastrof valet", inte katastrof valet eftersom S faktiskt var det parti som fick flest röster, 30,6% mot Moderaternas 30,06% och därmed vann i antalet röster. Men hur som helst, historiskt sett var det en katastrofal siffra och jag tänker inte älta detta mer. Vad det nu är frågan om är Håkan Juholt. Även om jag själv inte är socialdemokrat och aldrig ens skulle drömma om att lägga deras röstkort i en valurna är jag så illa tvungen att inse att det tillsammans med Fredrik Reinfelts utsugar parti utgör ett av Sveriges två största och därmed får förlika mig med tanken på att de kommer ha ett stort inflytande över den svenska politiken x antal mandatperioder framåt. Fast med Juholt som ny partledare kan jag faktiskt skymta ljuset för trots allt har han många bra idéer och vi har ju Socialdemokratin att tacka för välfärdsstaten Sverige med tanke på att de faktiskt har suttit i regeringen en övervägande majoritet av 1900-talet. För socialdemokratin har faktiskt sina ljuspunkter de med, för att citera Håkan Juholt "De som står i solsken har en skyldighet att hålla ett paraply över dem som står i regnet." Det är väl egentligen kärnan i socialdemokratin; solidaritet (till skillnad från moderaterna som tycker att de i regnet borde skaffa ett eget paraply fast de kanske har cancer och inga penger eftersom man får skylla sig själv om man är sjuk och inte kan jobba).

Och jag är heller inte den som säger emot han på hans tre huvudfrågor:

1. Stoppa utförsäljningarna av Sverige
2. Reparera sjukförsäkringen och a-kassan
3. Använd tillväxten till förbättrad välfärd, inte skattesänkningar.

och han talar också om att höja skatten och återinföra förmögenhetsskatten vilket får mitt kolestreol fyllda hjärta att sjunga.

Han är ordförande i Försvarsutskottet och suppleant i Utrikesnämnden och engagerad i projekt för att stärka demokratin Vitryssland, Ukraina och Södra Afrika så jag hoppas verkligen att han hittils efterlevt sin "paraply filosofi" och använt sina 57 000 kr i månadslön (efter skatt) för att främja detta arbete och inte spenderat allt på julmust och whiskey.

Men som sagt, jag är ingen socialdemokrat, kommer aldrig att bli men eftersom människor vägrar inse att vi närmar oss en global kollaps kommer jag nog få vänta några år till på att få en miljöpartistregering. Under tiden får jag trösta mig med tanken på att miljöpartiet faktiskt fick 7,34% av rösterna i fjolårets val och därmed Sveriges tredje största parti och att med Juholt som partiledare ser det inte allt för mörkt ut med ett närmare samarbeta inom miljöfrågot (hoppas jag). Hur som helst, han verkar vara en bra kille och jag tror att han är rätt man att få socialdemokraterna på fötterina igen trots att han inte var min favorit kandidat. Men hellre en socialdemokratiskt regering, eller ännu bättre, en koaliationsregering mellan de rödgröna, än en alliansregering med moderaterna som ledare. Fast helst skulle det ha varit en kvinna eftersom Mona Sahlins "misslyckande" har fått många mansgrisar att ifrågasätta en kvinnas kapacitet som politisk ledare. Fast det är en annan femma, som partisekreterare pratas det i alla fall om en kvinna till posten så det är bätte än inget. I slutändad så är det ju inte könet som är det viktigaste.


Jag kände att detta inlägg hade för mycket optimist och positiv framtidsanda över sig så jag får väl jämna ut det och avrunda med att berätta att SD fick fler röster i valen än V vilket jag inte hade någon aning om.