when we were winning?

Idag vaknade jag på så fel sida att jag inte ens var säker på om jag hade en sida. Jag hade världens sjukaste dröm - för er som inte vet drömmer jag alltid mycket, röriga och jobbiga drömmar när jag har "dåliga dagar"- och min hemska hemska pojkvän ville ge mig en hej då puss och kram vilket så klart inte gick för sig. Hemska människa vad har jag gjort för att förtjäna honom liksom? Morgonen rullade på i samma anda: gröten brände fast, träningsvärken är fortfarande mördande jobbig vilket inte underlättade upptorkandet av mjölken från heltäckningsmattan. Vem mer då? Jo, solen skiner fortfarande inte. "Vintern" är tydligen ovanligt lång här nere i år vilket leder mig in på spåret om klimatförändrignar och miljöproblem. Det känns så jävla bittert att jag måste leva just nu, i en tid där man har tusen möjligheter men inte borde ta tillvara på hälften av dem om man vill rädda sin framtid. Medeltemperaturen har nu stigit med 0.6 (eller var det 0.8?) grader. De sista 10 åren har varit de varmaste sen mätningarna startade, CO2 mängden i atmosfären stiger fortfarande lavinartat tillsammans med andra mycket värre men mindre omtalade växthusgaser som metan. Om vi skulle sluta släppa ut växthusgaser nu skulle den globala uppvärmningen fortfarande ha en bromssträcka på 1 000 år. Inte ens Sverige ser ett liv helt utan fossilabränslen förräns tidigaste 2050 om ens då i fall denna väljartrend fortsätter, när ska då resten av världen vara färdiga men denna smutsiga verksamhet? Det finns så sjuk mycket människor och befolkningsmängden bara stiger. Hur fan ska vi klara av detta? Ekosystemen har redan börjat kollapsa, korallreven som har funnits i miljoner år dör för att haven blir för varma. Vädret blir mer extremt och människor dör eller flyr från sina hem för att vi i väst har levt som vi levt. Och vi slutar inte. Det finns svart på vitt vad det är vi håller på med, det finns tydliga riktlinjer men vad fan gör vi? Ibland känns det som att vi inte gör någonting! Ständigt tycker jag mig höra människor som inte bryr sig, som inte ser varför hon/han ska göra något om inte alla gör det, eller kohandlar: jag gör "si" då ska jag inte behövagöra "så". Vafan, vi är alla människor, alla kan fela. Men det finns inte tid för misstag. Borde jag skaffa barn? Hur kommer deras framtid att se ut? Hur kommer min framtid att se ut? Kommer mitt liv slås i spillror på grund av extremt väder eller krig om vatten och mat? Ibland får jag bara panik på allt och känner mig som världens bitterfitta. Det känns lika hopplöst som att stå och skrika i rymden för ingen ingen hör. Jag hatar människan. Jag hatar politiker. Jag hatar liberalismen för vaggar in oss i en falsk trygghet på andra bekostnad för att sedan kasta ut oss i den hemska verkligheten. Politiken idag är inget annat än ett jävla curlande som vi i slutändan kommer få lite tusen gånger om för. Jag har nog med mina egena problem och måste behöva hanskas med jordens ungergång på allt. Ja ni läste rätt: UNDERGÅNG. Haven håller på att dö. Dess arter blir allt mer sällan förekommande, vi pumpar ut gifter, fiskar med trål och urfiskar det på all den verksamhet vi bedriver ovan vatten som påverkar havet. Allt liv börjar i havet och om livet där slutar slutar också våra liv ovan land. Vi kan inte andas utan syre, vi kan inte äta pengar, kläder, bilar eller den senaste HD-TV:n. Vi kan inte drick bensin eller kväveförgiftat vatten. Alienteorin börjar kännas allt mer trolig: den mänsklga rasen är egentligen en rymndvarelse som kom hit för länge sedan och kan nu inte ta oss härifrån. Vi är inte anpassade för jordelivet, vi förgör de resurser som är en förutsättning för att vi ska kunna leva. En sådan självdestruktiv ras kan inte vara skapade genom evolution. Eller har vi kanske lurat evolutionen? Har Darwin kanske missa något? Jag känner att det bär iväg med mig, att jag svamlar på i panik och affekt. Men jag antar att det är en rätt naturlig reaktion när man inser att man är dödsdömd. Jag är så tacksam över att jag bor här, i det kalla tysta norden. Så länge golfströmmen inte lägger av har vi i alla fall en relativt god förutsättning att överleva i förhållande till resten av världen.

Kommentarer
Postat av: Banana

Vännen, du tänker för mycket. Även om det egentligen är bra tankar så kommer du att bli knäpp om du ständigt tänker på det! Fast jag saknar dig och dina för många tankar. Puss <3

2011-03-04 @ 15:33:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0