Hur kan en ekonomi växa förevigt på en jord med ändliga resurser?

Tillväxt=varor och tjänster som produceras under ett år.

Tillväxt är också det vi mäter välståndet i. Om tillväxten ökar, ökar BNP:t och vår livsstandars höjs. Det låter inte så avancerat kanske, och kanske rentav schysst? De länder som jobbar hårdast är också de länder som blir rikast. Fast så enkelt är det inte riktigt. Förutom att välfärden i dagens i-länder bygger på att vi köper in billiga naturresurser som utvunnits av billig arbetskraft från u-länder och säljer sedan färdiga prdukter gjorda på dessa resurser tillbaka till dessa länder till ett mycket högra pris än vad de faktiskt sålde dem för, håller tillväxten på att utarma jordens resurser.

Det är inte så konstigt när man tänker efter. Det går inte att producera varor utan att använda sig av naturresurser som vatten, träd, malm, mark etc. Vad man eftersträvar, eller åtminstonde lurat sig till, är att vi på något magiskt vis ska kunna ha en oändligt tillväxt, men det förutsätter också att vi har oändligt med resurser. Under 1900-talet 40-dubblades antalet varor och tjänster per år och i samma exponentiella takt exploaterades jordens resurser och CO2 utsläppen ökade. Ett bevis på hur dömt att misslyckas dagens system är borde vara att ett lands BNP ökar när man hugger ner skog. Just regnskogen är en viktg kolsänka, inte minst idag, och den återfinns i mindre rika länder. Är det då inte konstigt att så mycket regnskog skövlas? Om inte ens vi i väst kan försöka oss på ett miljövänligt leverna, hur kan vi då förvänta oss att u-länderna ska det om exploatering av miljön kan vara ett sätt att nå välstånd?

Vi har sprängt gränserna för vad jorden klarar av inom områdena kväve, utarmning och biologisk mångfald, CO2 och havsförstörningen, ozonförstörningen, färskvattenförbrukningen och markutnyttjandet ligger hack i häl. Detta samtidigt som vi bara vill ha högre och högre tillväxt och jordens befolkning ökar. Vi kan inte leva utan dessa resurser och vi har bara en planet. Alternativet är att ändra vår livsstil och tänkesätt kring ekonomin och konstruera ett helt nytt system utan tillväxt, eller en grön tillväxt med ny modern teknik, eller gå under. Tillväxten måste underordnas de planitära gränserna men frågan är om våra begåvade politiker fattar det?

Redan under 80-talet började forskare varna för att fossilt bränsle kunde leda till en klimatförändringen samma sak med tillväxten. Redan på 70-talet presenterade en rapport där forskare varnade för tillväxtens konsekvenser på miljön. Ingen lyssnade och ekonomerna avvisade varningarna. I rapporten hade man kommit fram till att 2020 skulle ekonomin börja sjunka välrden över på grund av utarmningen av miljön. Bevis på att de hade rätt finns också att bevittna idag.

I Kanada har mijöekonomen Peter Victor försökt att se ett ekonomiskt system utan tillväxt. Han menar om vi jobbar mindre (och på så vis producerar mindre) och istället har mer fritid (han menar att många skulle bli lyckligare av detta), höjer skatten på utsläpp och minskar den på inomkomsten och istället satsar mer på välfärd och andra sociala arrangemang och konsumerar mindre av de icke-livsnödvändiga varorna kan vi ha ett system utan tillväxt och faktiskt ha samma levnadsstandard som idag men mindre prylar.

Det finns också forskare som menar att tillväxten som system inte alls behöver tas bort utan bara ändras så att vi kan ha en 'grön tillväxt'. Som jag tidigare nämnde tror jag inte på detta system. För även om vi har miljövänlig teknologi måste denna tillverkas och för det krävs det naturresurser och el, hittils när gjort teknologin mer miljövänlig har vi istället producerat mer så det har inte hjälp ett smack. Om vi i dagens ekonomiska system vill ha samma levnadsstandard 2050 som idag måste varje pryl vi tillverkar minska CO2 utsläppen till 1% av dagens och jag tror inte på denna typ av teknoligiska revolution. Även om den skulle möjliggöras rent praktiskt skulle vi bara producera mera för vi lever i ett samhälle där konsumtion är allt och vi har blandat ihop materiellt ägande med lycka och välfärd. I takt med att vi blev rikare och fick möjlighet att konsumera mera blev vi också olyckligare. Om det finns ett tydligt samband med detta kan jag såklart inte säga bestämt men antalet människor med psykisk ohälsa är betydligt större i den utvecklade världen än i utvecklingsländerna och jag undrar om vi inte någonstans bland alla saker har glömt att det viktigaste vi har är varandra, inte den senaste iPhonen eller den där klänningen "som är sååååå snygg".

Vad kan vi göra? Det kan vara svårt får varje enskild individ att orka engagera sig i dessa frågor, det kan kännas tungt och 'out of our league' men i Sverige har vi den fantastiska möjligheten att påverka våra politiker (även om de inte lyssnar är det förtfarande en rättighet vi har enligt författningen). Även om allt inte känner sig manade till att ställa sig på ett torg och demonstrera kan vi göra medvetna val när vi går och röstar. Och även om det kanske inte påverkar systemet som sånt kan vi även välja att göra medvetna val när vi handlar. Behöver vi så mycket kläder? Hur många bilar kan en familj behöva? Är det inte bättre att hålla fast vid sin 6 månader gamla telefon istället för att köpa en ny om året? Medvetna val kommer vi långt med för som det ser ut idag där vi har en marknadsekonomi har politiker inte rätt att bestämma över vad du får köpa så det är upp till dig själv att göra de valen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0