Det irrelevanta varghatet och Sveriges hyckleri

I går attackerades en hund av två vargar när en kvinna med sin ettåriga dotter var ute i skogen och gick. Att hundar blir attackerade av vargar är ingen nyhet och borde inte vara en chock för någon som kan någonting om hundens biologiska bakgrund: alltså att det är släkt med vargen, det kan man räkna ut genom att bara kasta en blick på de flesta hundar. Alla som har någon som helst kunskap om hundar vet att många hundar, speciellt hanhundar är mycker revirhävdande, det räcker bara med att ta en halvtimmes promenad med en sådan för att inse det, detsamma gäller 'förvånansvärt' nog också vargar. Vargen bor i skogen, hundar bor i hus. Om en varg, eller till och med en annan hund, skulle komma in på någons tomt skulle förmodligen hunden, om än på avstånd och säkerligen med en vägg emellan, gå lös och skälla för att försvara sitt revir från "inkräktaren" och man kan inte räkna med att vargen, som faktiskt är hundens ursprung, ska reagera på något annat sätt. Om det slutar med hundens död är det givetvis fruktansvärt med återigen så kan man inte räkna med något annat eftersom vargen är ett rovdjur och hundar har fått rovdjursinstikten bortavlade och har förmodligen inte så mycket mer erfarenhet av att döda än när det skakar om någon av sina pipleksaker plus att en hund är avsevärt mycket mindre. Hur kan man ens tro att hunden har en chans?

Det finns till och med en lag som säger att hunden ska gå kopplad under denna tiden på året:

"16 § Under tiden den 1 mars-20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt.
"

Kvinnan bröt alltså mot lagen genom att inte hålla sin hund kopplad. Nu går det givetvis inte att säga att vargarna inte hade givit sig på hunden om den varit kopplad med eftersom vargar normalt sett är rädda för människor och hunden i så fall varit avsevärt närmare ägaren kan man inte utesluta det. Men inte en enda tidning eller hemsida som jag besökt har yttrat så mycket som ett ord om detta, de flesta håller sig till att rapportera om hur hemska vargar är. Maken och pappan till dottern som var med om händelsen har gått ut i media och yttrat sig, trots sin tydliga okunskap om vargar, och ändrat sin frus historia om att vargen var 50 meter från henne till 1,5 meter och pratar om vad som hade hänt om vargen hoppat fram och vält vagnen och gett sig på dottern. Detta scenario är jävligt osannolikt eftersom de enda rapporterade vargattacker mot människor man vet om inte tagit plats i Skandinavien och oftast inneburit att vargen varit smittad av rabies eller haft något annat fel som drivit den till detta onormala beteende. Vargen tog visserligen några steg mot kvinnan men det betyder inte, och var förmodligen inte heller, att det var ett försök till angrepp. Troligare var att vargen var nyfiken. Piotr som maken och fadern heter är helt jävla dum i huvudet som ens vågar yttra sig i denna fråga när varghatet har så starka förankringar i Sverige. Visst förstår jag att han är upprörd och ledsen med att vilja plocka bort en hel art ur det Svenska ekosystemet är att ta det för långt.

Detta skedde alltså i Norrtälje, ett område som inte är speciellt vargtätt och jag tvivlar på att han kommer uppleva detta igen. Jag är född och uppvuxen i Värmland som har en mycket högre vargtäthet och vad stackarna borta i Stockholm har, och jag har aldrig i hela mitt liv sett en varg. En av mina vänner Rosa är också uppväxt där och har bott utanför stan i vad de flesta utomstående skulle kalla för skogen, och min pojkvän är uppvuxen bokstavligt talat mitt i skogen och en annan vän Hanna är uppvuxen mitt i tio-mila-skogen och bara namnet på stället säger väl allt. Alla dessa tre har något av följande djur: får, getter, hästar, kor, kaniner, katter och hundar och ingen av dem har någonsin sett en varg eller upplevt ett vargangrepp men däremot har den ena varit med om att jakthundar har attackerat. Dessa människor är alltså uppväxt på platser där de flesta stockholmare skulle ta livet av sig om de behövde vistas, har aldrig sett en varg och ändå har man bort i Stockholm mage att våga yttra sig om vargar och vilket problem de är. Varghatet är etablerat borta i Värmland men de som hatar vargar mest är feta medelåldersgubbar som sitter i sina villakvarter och gnäller över att vargen tar alla älg och kör omkring med bilar med klistermärket som uttrycker varghatet. Mycket moget alltså. Så inte ens i Värmland är varghatet befogat.

Men jag ska givetvis inte neka till att vargar ger sig på boskap och hundar där med, men det är sånt man faktisk får lov att ta när man bor i "skogen". Människan har ingen rätt att sätta sig på en pedestal över alla andra djur och tro oss kunna bestämma hur naturens ska ha sin gång bara för att vi råkar ha en mer välutvecklad tankeförmåga än alla andra djur. I stället för att använda det mot djuren borde vi använda den för att förstå dem bättre men det vore kanske lite för optimistiskt med tanke på mänsklighetens historia. Vi har ingen rätt att tro att det är våra behov som ska gå först när allt levande är beroende av ett omsesidigt sammarbete och om man skulle plocka bort vargen ur vårt ekosystem skulle balansen rubbas och i värsta fall kan minsta lilla lus beröras. Jag ser hellre att något djur strycker med än att vi måste ta itu med en ekologisk kollaps, känns mycket enklare och i vilket fall verkar de flesta inte bry sig så mycket om djur välbefinnande med tanke på den ökande köttkonsumtionen och importen från Danmark där djurhållningen ligger på en nivå som inte ens är värd att nämna.


Sist med inte minst tycker jag att alla varghatar där ute ska syna sig själva och se över sin autogiron, för om jag känner svensken rätt så skänker säker många av er en slant till WWF för att känna er som bra människor och lätta lite på det dåliga samvetet. Kan det möjligtvis vara så att de pengarna går till att rädda de gulliga tigerungarna? Genom WWF skänker Sverige årligen bort 10 miljoner kronor för att bevare tigern i Indien. I Sverige bor 17% av befolkningen på landsbyggden, i Indien 72%. I Indien är befolkningstätheten 363 invånare/km2, i Sveige 21 invånare/km2. Vilket land tror ni lider mest av rovdjuren? Vilket land tror ni att minsta lilla får räkans för att man ska kunna försörja familjen? Hur fan går det ihop att vi här hemma vill utrota en hel art medan vi skänker pengar till andra länder för att bevara rovdjuren där? Lite not-on-my-backyard-hyckleria anas här.




(Bara för att visa på hur stor betydelse det faktiskt har att detta hände i Stockholm, jämför dessa två händelse- Golden retriver anfallen i Hagfors och hund anfallen av varg i Stockholm (eg, Norrtälje). Vilken händelse har ni hört om mest? )


För att avrunda det hela, om du hatar varg och läser detta: ta illa upp, jag tycker att du är en dålig människa som borde gå en kurs i sunt förnuft.

När människans fåfänga går ut över våra bästa vänner- det "osynliga" djurplågeriet

Sen jag för cirka två år sedan såg en dokumentär om hundavel i England (där det förövrigt är extremt men efter att ha varit på diverse hundutställningar genom åren kan jag säga att Sverige inte är långt efter) har jag känt en viss avsmak för den systematiska hundaveln som sker. Det är ju inte helt okänt att de flesta populära raser lider av åkommor som är ett resultat av oansvarig djuravel. Man sysslar helt enkelt med inavel eller tar individer som lider av någon åkomma med bortser från detta för att efterfrågan är för stor och man kanske inta råd eller tillgång till en frisk hund. Men också att avla på ett visst anlag, som t. ex rynkor, kan få förödande konsekvenser för hunden.

Ta Berner Sennen hunden till exempel, denna ska helst inte gå i trappor innan den nått 1 års ålder för att undika att denna får höftskador. (Det finns olika grader, A-E tror jag. I Sverige är det tillåtet att avla på en hund med B, men inte därefter, medan det i t. ex Finland är lagligt att avla ändå till C). Andra ärftliga sjukdomar är ögonsjukdomar som Glaukom (för förovrigt vi var tvungen att ta bort Bonnie, familjens hund, på grund av i höstas. För två år sedan miste hon ena ögat och i höst blev hon blind på det andra), hjärtbesvar som är vanligare hos större hundar som Grand Danois, epilepsi mm. Det finns även andra sjukdomar, som kanske inte är lika kända och tyvärr minns jag inte namnet på denna, men de tog upp det i den brittiska dokumentären som jag tidigare nämnde och innebär i korta drag att härnan växer men skallbenet gör det inte. Det är otroligt smärtsamt för hunden och är sorgligt vanligt på Cavalier King Charles Spaniel. Sen finns också den populära Engelska Bulldogen eller Mopsen som karaktäriseras av det platta ansiktet. Detta kan vid första anblick tyckas sött och rent av charmigt men kan i många fall vara plågsamt för djuret eftersom det påverkas dess andningsförmåga. Pekingnes är ett annar djur, som tyvärr måste jag säga, har "drabbats" av ett platt ansikte. På dokumentären som jag visade tidigare berättade med att de två sistnämnda raserna i vissa fall har en sån begränsad syreupptagningsförmåga på grund av det platta ansiktet att de kollapsar vid minsta ansträngning. Det är inget liv för en hund! En hund ska leka och hoppa, inte ligga som prydnad på en kudde. Människans fåfänga har gått ut över våra bästa vänner hundarna. Hundar dömer inte dig efter hur du ser ut, utan för hur du är. Varför då inte ge den gåvan tillbaka istället för en massa sjukdomar eller kanske rent av sända hunden till döden för att dess färgteckning inte är rastypisk!

Det är faktiskt väldigt lätt att bedöma huruvida en hundras genomgått hård avel eller inte. Kolla in dessa bilderna:

Behöver jag säga något? Minimal hund, jätte huvud och stora ögon. Onekligen söt och förhoppningsvis utan några 'defekter'.

Engelsk bulldog. Andningsproblem, svampproblem och kan i stort sett inte föda på naturlig vägen utan måste förlösas med kejsarsnitt.

Basset Hound. För mycket skinn. Fann tyvärr inga bilder på hur rasen såg ut för 50 år sen men försök att se bakom allt skinn så förstår ni nog. Detta skinn kan inte vara helt lätt att bära på, lär vara ivägen när denna springer och frågan är hur mycket denna hund egentligen ser.

Den populära och mångsidiga schäfern. Har numera stora problem med bakbenen och om ni kollar på "rumpan" ser ni att den är otroligt låg i förhållande till manken. Likt basseten såg inte denna ut så för 50 år sedan utan som vilken annan hundras som helst med rumpan i höjd med ryggen. Schäfern är egentligen en brukshund och ska därmed arbeta men jag är övertygad om att det kan försvåras med allt för lågt satta bakben men rasentuaster hävdar att detta är hur hunden ska se ut för att vara sk. "rastypisk".

Jag försöker inte tala om vilka hundraser som är bra och vilka som är dåliga bara berätta hur det egentligen ser ut och att många hundar lider i onödan. Själv kommer jag vara mycket kritisk när jag skaffar min första hund. Bland raser är bäst hur hemskt det än kan låta att sätta en hundsort över en annan. Men statestik ljuger inte, blandraser lever längre och är friskare. Jag har flera vänner som har blandraser och dessa har i förhållande till min familjs Welsh springer spaniels vart väldigt friska, vi fick ju till och med avliva underbara Bonnie. Att risken för sjukdom minskar hos blandraser beror på att det är stor genetisk skillnad bland olika raser och om man blandar dem är risken mindre för en genetisk åkomma. Men som sagt, jag säger inte att renrasiga hundar är dåliga, bara att man ska tänka sig för och höra efter om sjukdomshistoria och gärna be att få se stamtavlan från både mamma och pappan för att med eget öga se att inavel inte förekommit. Allt för många hundar lider i onödan och jag har själv i det verkligen livet sett hur uppfödare många gånger blundar för detta och sätter pengar och prestige före.

Kolla bara in klippet här nedan:


jag är en vanliga kanin..

Läst nyss en fin artikel på svt:s hemsida. Tydligen går kineserna in i kaninens år nu vilket innebär en massa festande men också en massa lidande för kaniner. Uppenbarligen är djursynen på andra sidan klotet lika långt kommen som en svensk dokusåpa-kändis vilket innebär att de bland annat skickar kaniner till varandra på posten i vanliga paket, köper massvis av kaniner, faktiskt en så stor mängd att det är kanin-brist och man förutspår att lik som efter släppet av "101 dalmantiner" och hitta "Nemo" kommer dessa kaniner, liksom dalmantinerna och clownfiskarna, lämnas åt sitt öde. Nej läs artikeln istället, jag är för upprörd för att kunna skriva ordentligen.

RSS 2.0