Igår lyssnade jag på aprilhimlen. Aprilhimlen är lika med Malin för mig. När vi var 14 år lyssnade vi (åtminstonde jag) sönder den låten nån vårvecka i mars. Sen dess har vårkänslor alltid varit lika med Malin och aprilhimlen för mig. Varje gång jag får en vårkänsla vill jag ringa till Malin och gå ut på Hagfors med henne. Snart är det vår i Malmö. Faktum är att det till och från känns som vår för vädret här är inte riktigt vad jag skulle kalla vinter. Jag saknar mina vänner läskigt mycket. Jag känner mig halv och fel. Det är tomt och tyst. Snart är det vår och vårkänslorna smyger sig på men till skillnad från alla andra vårar är att jag måste leva ensam med aprilhimlen-känslan för jag bor inte i Hagfors längre och Malin bor på andra sidan jorden. Vemod.

Pratade med Hanna igår och hon påminde mig om att när vi åker till Stockholm den 25:e så är det precis ett år sedan vi åkte dit för att se Kent. Helt sjukt att tiden kan gå så fort! Det var en förbannat jävla bra spelning, de spelade På drift och Vals för satan (min vän pessimisten) *dog litegrann*. Så nu sitter jag och lyssnar på Kent, blir nostalgisk och euforisk som fan. Vill ha någon att dela denna känsla med och Algot hatar Kent + att han ligger och sover så det känns rätt dött på den punkten. KEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEENT<3

Kent på Arvikafestivalen 2008, lätt deras bästa spelning någonsin. Åtminstine av de jag har sett. Håll ditt huvudhögt ägde den spelningen.

Kent i Stockholm den 25 februari förra åter. Det blir i så fall rankat som den näst bästa spelningen. Hade tänkte lägga upp en bild från varje spelning jag har vart på med dem men jag hittar inte de från Göteborg 07 och Karlstad 06. Det är helt sjukt, jag har sett dem fem fånger om man räknar med de redan nämnde och Arvika i sommar. Och fler ska det bli. Har absitnens som fan efter konsert/festival just nu!

 

Denna sista mycket samkliga bild får bli en påminnelse om vad jag vill göra den 4 juni!
(Håkan *hosthost* Göteborg *hosthost*)

Hon låg på gatan med rymdskeppen sände meddelanden genom atmosfären. Hon skär sig i handleden i solskenet för hon säger att hon redan sett Spanien. Och världen förtjänar inte dig.
För du är det finaste jag vet.


Skyll dig själv ingenting händer här men det gör ingenting om dina händer är här skyll dig själv, för folk vill gärna lära känna dig men nej, för jag har inte sett nån som dig än... Vi är förlorare, vi två, sen vi var 17 år och dom säger bla, bla, bla, bla du fattar ingenting och du svarar cha, cha, cha, cha ni får mig vart ni vill

Du var full och jag var full i aprilsolen du är den sortens flicka jag gillar för du är tom och jag är tom
Egentligen älskar du inte mig och egentligen är det okej med mig för jag älskar ingen alls sånt där är slöseri med tid men du slösar vi bort våra liv
Jag var ingen du var aprilhimlen
Som jag minns den... och som jag minns dig...

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig, alla talar om dig Hurricane

För det är så jag säger det till dig, du är det finaste jag vet. Det kan ta slut imorn eller hålla på för alltid ibland är det så.  Förlora mig och känslorna faller fritt på midnattsgatorna för vem skulle bry sig om våra hjärna blev förstörda? Men allt det här vänder sig in i mig. Och du är det finaste jag vet när allt annat är falskt och fel.

Jag vill se dom där skyarna igen jag vill försöka igen. Den här gången, den här gången kanske världen förstår oss.
Rockenroll blåa ögon- igen.

Du säger att kärlek aldrig var till för dig och att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen. Du säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig. Och varje moln är trasigt du räknar allt sorgligt natten lågn, och hon du älskade en gång och kanske älskar än. Spelar det nån roll? Nej kanske ingen, kanske allt egentligen.
Du säger "har du tändstickor"?
- Ja tillräcklig om du vill bränna ner Stockholm.
"Och har du vin och sprit"? 
- Så att det räcker för att få hela fjärden full av sorger.

För sent för Edelweiss.

Jag älskar dig Malin Stina Skoog. Du har en sån enormt stor plats i mitt hjärta och det kommer du alltid ha. Tillsammans med dig har jag så måna osalgbara minnen och jag vet att det kommer bli fler. Det är inte alla som får uppleva livslång kärlek men det vet jag att jag kommer få för jag har dig, och människor som dig släpper man hållet fast vid dem tills döden, om man ens släpper taget då. Jag suger på att förmedla känslor och det jag vill säga kanske inte riktigt når fram så Jocke Berg får avsluta detta blogg-inlägg dedikerat åt en bästa vän;  "Håll ditt huvud högt för jag älskar allt du gör". Alla borde ha en vän som du, världen skulle vara en så mycket ljusare plats då.

<3

Jag älskar mig vänner mer än allt annat på denna jord (Algot får räknas som vän här). Jag älskar dem, jag älskar er.

Hon var;
den mest bekymrade tonårsflickan världen sett sedan Jean d'Arc
Hon brukade säga att vi borde skära upp våra handleder
och skriva dikter om det
Men jag förstod det aldrig för jag var kär
och för mig var du den mest självlysande och coolaste sak
Åh Louise förlåt, men jag trodde alltid alltid att du skämtade

Louise, ibland så känns du lika nära, lika hårt som förut
Louise, ibland så så svär jag på att jag ser dig skymta förbi
Louise, ibland så

Vi brukade hångla i hennes rum medan vi lyssnade på Cure
Hon sa "Min käre söte Robert och du är dom enda två som känner mitt hjärta
för min mamma, min pappa, min bror är främlingar för mig,
som stenar på en öde strand
Åh den här småstan kommer ta livet av mig till slut" 

Louise, ibland så känns du lika nära, lika hårt som förut
Louise, ibland så så svär jag på att jag ser dig skymta förbi
Louise, ibland så



Lasse Lindh må vara det smörigaste som under mina tonår kom ur högtalarna, 
men jag och Malin lyssnade på skiten i vilket fall. Detta är så himla 15-år så det 
bara sjunger om det (hehehe..). Men jag kan fortfarande relatera till det. Jag 
kommer alltid vara svart och svår. Jag får ta dem som mitt thing. 
Men en sak är då säket: jag överlevde iallfall till skillnad från stackars Louise. ;)

Jag såg nyss en Håkan video vilket tog mig med på världens nostalgi tripp. Helt plötsligt var jag en osäker 14 åring vars pappa nyss hade laddat ner Håkan Hellström åt henne. Tillsammans med Malin satt jag på en läktare i Älvstrandshallen och kollade på Jennifers och Haidies innebandyträning och sekunden sedan vandrade jag runt med mina vänner på "stan" och letade efter cigarett-fimpar. När cigarett-fimparna hade samlats in begav vi oss till Forsskolan och satte oss bakom där så att Jennifer, Haidie och ibland Elin kunde röka obemärk. Jag var lyckligast i världen: jag tillhörde för första gången en grupp, kände mig välkommen och omtyckt. Trots min osäkerhet och rädslan för att återigen bli övergiven var jag lyckligare än någonsin.
Jag och Malin brukade spöka ut oss, i stort sett göra oss så fula som möjligt, och ta kort på varandra. "Indiehora och Vingklippt Psykängel". De bilderna har jag fortfarande sparade, jag ska leta fram dem när jag kommer hem.
Samma sommar fann Malin sina föräldrars gamla filmkamera och jag, Malin, Hanna och Jennifer började smida planer till världens film baserad på min berättelse om Anna-Maria, Elin och *****. Hanna skulle vara Anna-Maria med en massa toapapper i BH:n för att göra rollen trovärdig. Hur nu det skulle hjälpa. Det blev aldrig någonting av filmen men planerandet var nog roligt det.
Under denna sommar, det var 2005, snodde jag och Jennifer en flaska danskt-äppelvin ur mina föräldrars källare. Med tanke på vår ålder och alkohol-erfarenhet blev vi snabbt fulla. Vi kastade oss igenom buskar, bjöd bort kapsyler med vin-sluttar och skjutasade runt en av Hagfors mest beryktade alkoholister på dennes rullator. Fast under skjutsandet ringde mamma och sa att jag var tvungen att komma hem så vi lämnade henne bakom ICA och jag undrar än idag hur hon tog sig hem. Jennifer sov över hos mig och morgonen efter kollade vi på Ronja rövardotter. Det var då vi upptäckte "Åh Mattis ditt vidriga missfoster" och "Jag har också en sån här nu". Den har hållit i sig länge.
Detta var också min sista sommar med "normal-stora" bröst. Jag var strax över A, en liten B, och jag kommer ihåg detta extra väl för jag minns när jag och Hanna var med mamma och Anna till Göteborg och gick på Liseberg. Vi åkte Skeppet som gungar fram och tillbaka och jag känner nästan smärtan från när vi åkte denna. Nej, det var inte mina bröst som gjorde ont, det var min mage för att Hannas bröst gjorde ont! De hade spänt åt så hårt att hennes tuttar inte fick plats medan jag utan större svårtigheter kunde andas (okej, just andningen var det svårt med tanke på hur mycket jag skrattade).
När jag ändå är inne på ämne bröst tänker jag berätta om när jag, Malin och Haidie var uppe vid sättraskolan för att spela fotboll. På grusplanen var det två killar och Malin eller Haidie, tycker att vi ska fråga om vi får spela med dem. De verkar inte så sugna på det men säger ja, kanske mest för att de gillade Haidie Rammstein-tshirt. Innan vi ska börja spela frågar de oss om någon av oss har en ciggarett och Malin som sitter på marken i sitt lätt för stora vita linna med rosa prickar och spetskant tar tag i sina bröst, trycker dem uppåt och säger "Jag är rökfri". Som om detta beteende inte var illa nog var jag tvungen att tillägga "Semester i Hagfors, dålig ekonomi?"efter att de två killarna klargjort att de var i Hagfors på semester. De utklassade oss senare på fotboll.
Bogart. Nöjesbutiken. Filmbolaget. Vi var stammisar där. Godisgodisgodis. Flera gånger i veckan var vi till Bogart som på den tiden hade plockgodis till ett överkomligt pris. Det var oftast en som betalade hela påsen, vi turades liksom om. Jag kommer ihåg att jag var helt besatt av "steka ägg" och de dära chokladklumparna med cocos i. Vi hyrde film ofta också och låg innen på någons rum eller vardagsrum med rullgardinerna och persiennera nerdraga för att stänga ute sommarsolen. I Haidies vardagsrum var just det extra svårt.  Det var en dag som var väldigt varm, samma dag som Malin med körtelfebern gav sig iväg till Kalmar på släktträff, den förutsagda tiden för hennes bortavarande överskreds rejält med nästan en och en halv vecka om jag inte missminner mig, och jag, Jennifer och Haidie hade vart till Bogart och köpt en fet påse godis och hyrt Scary Video. Jag hade på mig ett par ljusblå jeans och var jättebekymrad över mitt orange/blond/bruna hår eftersom jag dagen innan äntligen hade klippt lugg efter ett års tvekan och feg-klippningar. Iallfall så låg vi i Haidies vardagsrum trots att det var en alldels utmärkt sommardag och försökte förtvivlat kolla på den skitdåliga filmen men blänket i TV:n gjorde det nästan omöjligt.
En incident som skedde utanför Bogart är för alltid inpräntad i mitt minne. Det var en dag när jag, Malin och Elin hade varit inne på bogart och köpt godis, eller om Elin försökte få tag på cigaretter. Iallfall så satt vi på utsidan i hålet i väggen till vänster om ingången till affären som så många gånger tidigare och väntade på en kille som har ett väldigt livlöst "efternamn". I hålet i väggen till vänster om Bogart ingång är det en dörr som leder till ett trapphus. Dörren där var inte ordentligt stängd så Elin skulle vara rolig och gå in där. När hon kommer ut tillbaka och stängt dörren bakom sig som automatiskt går i lås inser hon att hon glömde väskan där inne. Hon fick panik eftersom hela hennes liv enligt henne själv fanns i väskan, och springer till polisstationen som ligger på andra sidan vägen för att se om de kan hjälpa henne att få upp dörren. Men eftersom det var Hagfors så var så klart inte polisstationen öppen. Hon kommer tillbaka till oss närmast panikslagen och mitt i allt detta inferno spottar Malin ett melon-tuggumi i håret på mig och jag utbrister i förfäran när jag inser att det inte går att få ur det: "jag behöver en frisör!", samtidigt som en tjej från en parralell-klass och hennes mamma som faktiskt är frisör kommer ut från Bogar. Elin får en snille-blixt och försvinner till Coloseom samtidigt som jag beger mig in till Bogart-Daniel och frågar efter en sax. Han hade såklart ingen sax utan gav mig en kniv och frågade snällt om han skulle hjälpa mig men jag gick ut och lät Malin göra det istället. Så när vi står där och Malin skär tuggumi ur håret på mig kommer Elin nöjt runt hörnet med en av Coloseoms anställda i släp: hon hade haft tur inne på Coloseom och funnit en som faktiskt bodde i trapphuset där hon glömt väskan. Hon avslutar våra senaste 20 kaotiska minuter med en frågade uttryck och frågar "har du besök min son?". Sen gav killen med ett livlöst "efternamn" Malin en slurpy.
Vår första NO-lektion i åttan är oförglömlig. Vi skulle börja med fysik och ljud. Vår NO-lärare, en överviktigt kvinna med lockigt fett hår och endast syn på ett öga som fick det andra att peka åt ett lustigt håll ibland, plockar fram en linja, tar tag i sin mage och häver sig upp på katerern där hon sträcker ut sig och lägger linjalen mot kanten på andra sidan katedern likt en trampolin och börjar slå på den vilket gör att den rör sig upp och ner och utbryter "Ljudvågor".  Detta får tala för sig själv.