.
Backpackern
Zelda
Nationaldag
Jag hade tänkt skriva om min alldeles fantastiska lördag på Slottskogsvallen med Malin, Hanna och Håkan Hellström men eftersom mina tankar och åsikter är så fruktansvärt intressanta tänkte jag delge mig av min åsikt om Nationaldagen.
Slopa skiten. Alltså seriöst, norrmännen förstår jag, amerikanerna också (hör och häpnad) men att Sverige firar Nationaldagen är bara så löjligt. Den har inte ens funnits speciellt länge, 2005 infördes den, då blev det en röd dag och Svenska Flaggansdag bytte namn till Nationaldagen vilken kanske inte är en sån big deal om man bortser från att patrioter rasister värderar denna dag högre än sin mormors födelsedag. Varför inte spä på rashatet liksom, ge jävlarna en dag för att manifestera sitt hat mot människor med lite mer pigmente än tomten.
Det är så jävla löjligt bara. Är det någon som vet varför vi firar vår nationaldag egentligen? Norrmännen firar att de efter att ha varit införlivade med både Sverige och Danmark om vartannat blev självständiga 1905, amerikanerna firar också att de blev självständiga, kom ur kolonialmakten Storbritannens klor 1776. USA:s nationaldag känns trots att det är så många år sedan lite mer berättigat eftersom de faktiskt äntligen blev kvitt det förtryck de en gång fyldde ifrån. Och vad firar vi? Vi firar att Gustav Vasa 1523 valdes till kung, upphävde Kalmarunionen och gjorde kyrkan statlig. Någon som känner för att fälla några stolta tårar? För Gustav Vasa var ju en sån fin man. Inte alls ett förtryckande gubbslem. Kom igen liksom, vad fan har vi att fira?
Slopa skiten. Alltså seriöst, norrmännen förstår jag, amerikanerna också (hör och häpnad) men att Sverige firar Nationaldagen är bara så löjligt. Den har inte ens funnits speciellt länge, 2005 infördes den, då blev det en röd dag och Svenska Flaggansdag bytte namn till Nationaldagen vilken kanske inte är en sån big deal om man bortser från att patrioter rasister värderar denna dag högre än sin mormors födelsedag. Varför inte spä på rashatet liksom, ge jävlarna en dag för att manifestera sitt hat mot människor med lite mer pigmente än tomten.
Det är så jävla löjligt bara. Är det någon som vet varför vi firar vår nationaldag egentligen? Norrmännen firar att de efter att ha varit införlivade med både Sverige och Danmark om vartannat blev självständiga 1905, amerikanerna firar också att de blev självständiga, kom ur kolonialmakten Storbritannens klor 1776. USA:s nationaldag känns trots att det är så många år sedan lite mer berättigat eftersom de faktiskt äntligen blev kvitt det förtryck de en gång fyldde ifrån. Och vad firar vi? Vi firar att Gustav Vasa 1523 valdes till kung, upphävde Kalmarunionen och gjorde kyrkan statlig. Någon som känner för att fälla några stolta tårar? För Gustav Vasa var ju en sån fin man. Inte alls ett förtryckande gubbslem. Kom igen liksom, vad fan har vi att fira?
Grundkurs i genusmedvetenhet- av Lady Dahmer
Denna text är direkt kopierad från Lady Dahmers blogg, från det här inlägget. (Det är alltså inte jag som skrivit den!) Detta är numera en av mina favoritbloggar som alla borde kolla in för hon säger så mycker och så bra! (:
"Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ."
"Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ."
"Jävla hippie"
Tidernas roligaste (och sannaste?) Twilight-kritik
"Jag tycker att denna film romantiserar svartsjuka på ett oaptitligt vis & Ewdard är den sämsta 'drömprinsen' jag någonsin har skådat på film. Om vi bortser från i detta fall triviala & rent ytliga aspekter som att någon har slagit pojkstackarn i ansiktet med en stekpanna & att han ser ut som en pollenallergiker med långt gången leukemi & så fort han vistas i sol blir han rena rama diskoteket, så är han även urtypen av svartsjuk & kontrollerande pojkvän som till råga på allt inte släpper till & på så vis driver sin älskade mö i armarna på virile varg'hunken' som bara väntar på att hans stiff nipples ska vidröras av Bellas plutiga läppar. Likt Edward & hans bleka gelikar kan vädra blod, vädrar jag hustrumisshandel & "Ska du verkligen gå ut sådär? Du ser billig ut" i det möjligtvis stundande äktenskapet mellan honom & hans offe.. förlåt mig. Flickvän."
Källa
Källa
(Och till er som gillar Twilight, no offence. Kul för er, detta är kul för mig. Värsta win-win.)
Kvällens människor-jag-stör-mig-på
- Människor som tror att ätstörningar är något självvalt.
- Människor som inte tar självskadebeteende på allvar utan ser det som en pubertal konstruktion utan någon djupare problematetik.
- Människor som fejkar psykisk ohälsa.
Ärlighet Kärlek Respekt
"Svartsjuka blandas ofta (känslomässigt) ihop med rädsla för att bli sviken. Det är två skilda begrepp, både i känslorna som tankemässigt. Först bör alla acceptera att ingen bör tro sig äga någon, sen inse att kontrollbehov (tro sig skydda någon genom detta) har inget med kärlek att göra. Slutligen betyder makt, en föga jämnställd nivå i relationen. När svartsjuka uppstår inom en, så är det inte rädsla att bli sviken, utan dessa tre symptom, makt-kontroll-ägarbehov som råder inom en relation."
söt nöt
Tre styckna what-the-fuck-faktan
- Marsvin är nära besläktade med elefanter.
- Hyenor är i själva verket ett kattdjur.
- Måns Zelmerlöv ska leda Allsång på skansen. Har den svenska folkligheten blivit totalt utbytt mot Idol?
Lärorik porr
Jag har nog sällan skrattat så mycket som jag gjorde när jag läste den här artikeln.
"Männen är överlag mer positivt inställda än vad kvinnor är och tycker att porr kan vara lärorikt, medan en större andel av kvinnorna anser att porr är avtändande."
Är det inte lite lustigt att man faktiskt uttrycker att porr kan vara lärorikt? I hetroporren vilken jag är starkt övertygad om att de riktar in sin undersökning på så handlar det i stort sett mest om att killen sätter på en tjej som från första stund stönar och skriker som om hade eld i röven. Mycket realistiskt alltså. Kvinnan porträtteras oftare som en sexmaskin är en människa och skriker i stort sett av åtrå bara mannen drar fram sin kuk. Så allsmäktig är alltså mannen och så lätttillfredställda är alltså kvinnor. Det är bara att spruta oss i ansiktet så kommer vi komma så många gånger att vi därefter inte ens kommer kunna stava till våra namn. Om man tycker att detta är lärorikt tycker jag bra synd om tjejerna som legat med dessa killar: fatta chocken när killen tror att hennes högsta önskan är bli sprutad i fejan. Fast man kan ju också vända på det och tycka synd om killarna för dessa kommer uppenbarligen aldrig lyckas tillfredställa någon annan än sig själva.
"Männen är överlag mer positivt inställda än vad kvinnor är och tycker att porr kan vara lärorikt, medan en större andel av kvinnorna anser att porr är avtändande."
Är det inte lite lustigt att man faktiskt uttrycker att porr kan vara lärorikt? I hetroporren vilken jag är starkt övertygad om att de riktar in sin undersökning på så handlar det i stort sett mest om att killen sätter på en tjej som från första stund stönar och skriker som om hade eld i röven. Mycket realistiskt alltså. Kvinnan porträtteras oftare som en sexmaskin är en människa och skriker i stort sett av åtrå bara mannen drar fram sin kuk. Så allsmäktig är alltså mannen och så lätttillfredställda är alltså kvinnor. Det är bara att spruta oss i ansiktet så kommer vi komma så många gånger att vi därefter inte ens kommer kunna stava till våra namn. Om man tycker att detta är lärorikt tycker jag bra synd om tjejerna som legat med dessa killar: fatta chocken när killen tror att hennes högsta önskan är bli sprutad i fejan. Fast man kan ju också vända på det och tycka synd om killarna för dessa kommer uppenbarligen aldrig lyckas tillfredställa någon annan än sig själva.
Samantha VS. Freja
Här kommer fler bilder på mamma och pappas valp. De har tydligen fått för sig att döpa hunden till Samantha istället för Freja vilket är helt bestört! Jag tänker då kalla valpen vid dess rättmätige namn Freja ändå tills det inte finns någon återvändo. Mohahah. Åh vad jag längtar till påsk då jag får träffa den lilla, det ska bli så mysig mysig. Och playdaten med Emma och Jennifer, två valper på en gång. Gosigosi! Fast jag blir att sakna Bonnie så jävla mycket när jag ser på valpbilderna. Jag förväntar mig nästan att valpen sak ha ett hängöga eller ett öga över huvud taget. Åh vad jag önskar att min lilla lilla hund ska komma tillbaka till mig.
generation x
En pojke ~5 och en flicka ~6 leker tillsammans.
Flickan: Ska vi leka mamma, pappa, barn?
Pojken: Ja det kan vi väl. Jag är hemma och är pappaledig.
Flickan: Ok bra. Då pluggar jag.
Är det bara jag eller finns det hopp för kommande generationer?
Flickan: Ska vi leka mamma, pappa, barn?
Pojken: Ja det kan vi väl. Jag är hemma och är pappaledig.
Flickan: Ok bra. Då pluggar jag.
Är det bara jag eller finns det hopp för kommande generationer?
Tusenbitar
Var inne på en blogg tidigare idag, närmare bestämt-->(.) där man tipsade om en super bra sida så jag tänkte att jag också skulle göra det eftersom de som driver den bloggen är så jävla coola! Det är alltså en grupp på fem tjejer som driver ett UF företag där se syr sina egna tygpåsar och trycker dem själva.
"Tusenbitar är ett UF-företag som via Internet och andra kanaler erbjuder hemsydda, miljövänliga tygpåsar med personliga tryck till konkurrenskraftiga priser. Vi samarbetar med organisationen Anorexi/Bulimi-Kontakt och 20 % av vinsten går oavkortat till deras arbete. Företagets ambition är att tänka på miljön samt bidra till kunskap och stöd för människor med ätandeproblematik."
Snygga, miljövänliga påsar och ett stöd till organisationen Anorexi/Bulimi-kontakt. Det känns ju nästan brottsligt att inte köpa en.
Snygga, miljövänliga påsar och ett stöd till organisationen Anorexi/Bulimi-kontakt. Det känns ju nästan brottsligt att inte köpa en.
(klicka på bilden)
