och just nu vill jag se min framtid jag vill se allt som ska komma genom dimmorna
Idag har varit en ensam dag.
Jävla bajs-turkar.
Jävla bajs-turkar.
When I find myself in times of trouble
Sen jag kom hit har jag blivit stoppad i stort sett dagligen på gatan av folk som håller på med välgörenhetsarbete, tillexempel unicef och liknande och det är så frusterande för jag vill verkligen hjälpa till, men kan/får inte eftersom jag inte är i UK nog länge. För ungefär fem minter sedan kom det en kille och knackade på dörren och frågade om jag ville fungera som stödperson åt ett ensamkommande flyktingbarn som varit med om eller bevittnat tortyr. Det är tydligen väldigt vanligt i UK att barn inte får den psykologiska hjälp de behöver efter ett sådant trauma och därför håller den här organsisationen på att försöka ordna stödpersoner åt dessa barn för att underlätta deras situation. Åh vad jag ville säga ja till honom men jag är svensk så det går inte. Det är så frusterande att det finns så många som vill ha hjälp och att jag vill ge dem det men inte kan/får. Blargh. Screw this, I'm going english!
Hey Jude don't make it bad take a sad song and make it better
Bank holiday
Idag hade jag ingeting att göra så jag tog ett promenad i London. Det var ingen skola idag för idag är det bank holiday i UK. I Sverige skulle vi kalla det röd dag.
Buckingham palace
Jag gick genom en park och där var det en massa fåglar och ekorrar. Det fanns till och med pelikaner, men jag fick ingen bra bild på dem. 
The Notting Hill Carneval
Idag har varit en händelserik dag. Jag har gått i affärer, och vart på the Notting Hill carneval. Jag gick konstant mellan två och halv åtta typ. Mina fötter känns som bly.
Willesden Green heter områder där och bor och min tunnebane station.
Tänkte bjuda på en bild på mig så att ni vet att jag lever. Väskan köpte jag idag på en jätte bra second-hand affär (dit ska vi gå Malin!), Rokit. Den är jättebra, den rymmer allt jag behöver ha med mig: plånbok, kamera, vattenflaska och paraply, för paraly kan man inte gå någonstans utan i London för man vet aldrig om det kommer bli regn.
Jag köpte ett nytt paraply idag, det är jättefint; rött med vita prickar. Mannen jag köpte det av var jätte trevlig och pratglad. Han var en sån där som tror att vi har isbjörnar runt hörnet och när jag sa att vädret är som här fast lite mindre regn men att vintrarna är kallare och mer snörika trodde han mig nästan inte. "But Sweden is very cold?!". Haha.
Jag måste bara få berätta en annan grej som hände tidigare under veckan på uppropet innan lektionen började. Läraren satt och försökte komma ihåg vem som var vilken och vart vi kom ifrån. I min klass går det en rysk tjej som är lång, blond och blåögd och läraren sa att hon såg mer svensk än ryskt ut. Sen kollade han på mig och sa "but you are the Swedish girl" och hela klassen bryter ihop. Att alla svenskar är blonda och blåögda och lever i ett polariskt klimat är tydligen något som man fortfarande tror.
Det var så sjukt mycket människor. Jag kan inte ens beskriva vad mycket människor det var. På bilden ser man inte ens slutet på gatan eller början, och detta är endast en minimal bråkdel av alla människor och alla gator. Detta är Europas största carneval (den näst största i hela världen) så människor kommer från hela världen för att delta. Det är från början en karibisk carneval så det är väldigt många människor från västindien och mycket musik från det området så det var roligt att få se/höra lite nya grejer.
Carnevalen är uppbyggt så att själva paraden går runt-runt ett visst område (men detta sker myyyyyyyycket långsamt eftersom det är så sjukt många människor) och på olika stället är det olika högtalar som spelar olika musik. På ett ställe där en högtalar var placerad skulle jag gå igenom och det var så trångt att det slutar med att jag hamnar mellan två macho-men som smör-dansar och inte kan ta mig därifrån. Det var fruktansvärt.
Förresten så återvände min sko från de döda: grannens hund hade tagit den. Men det gör inget för den är så otroligt underbart söt.
Willesden Green heter områder där och bor och min tunnebane station.
Tänkte bjuda på en bild på mig så att ni vet att jag lever. Väskan köpte jag idag på en jätte bra second-hand affär (dit ska vi gå Malin!), Rokit. Den är jättebra, den rymmer allt jag behöver ha med mig: plånbok, kamera, vattenflaska och paraply, för paraly kan man inte gå någonstans utan i London för man vet aldrig om det kommer bli regn.
Jag köpte ett nytt paraply idag, det är jättefint; rött med vita prickar. Mannen jag köpte det av var jätte trevlig och pratglad. Han var en sån där som tror att vi har isbjörnar runt hörnet och när jag sa att vädret är som här fast lite mindre regn men att vintrarna är kallare och mer snörika trodde han mig nästan inte. "But Sweden is very cold?!". Haha.
Jag måste bara få berätta en annan grej som hände tidigare under veckan på uppropet innan lektionen började. Läraren satt och försökte komma ihåg vem som var vilken och vart vi kom ifrån. I min klass går det en rysk tjej som är lång, blond och blåögd och läraren sa att hon såg mer svensk än ryskt ut. Sen kollade han på mig och sa "but you are the Swedish girl" och hela klassen bryter ihop. Att alla svenskar är blonda och blåögda och lever i ett polariskt klimat är tydligen något som man fortfarande tror.
Det var så sjukt mycket människor. Jag kan inte ens beskriva vad mycket människor det var. På bilden ser man inte ens slutet på gatan eller början, och detta är endast en minimal bråkdel av alla människor och alla gator. Detta är Europas största carneval (den näst största i hela världen) så människor kommer från hela världen för att delta. Det är från början en karibisk carneval så det är väldigt många människor från västindien och mycket musik från det området så det var roligt att få se/höra lite nya grejer.
Carnevalen är uppbyggt så att själva paraden går runt-runt ett visst område (men detta sker myyyyyyyycket långsamt eftersom det är så sjukt många människor) och på olika stället är det olika högtalar som spelar olika musik. På ett ställe där en högtalar var placerad skulle jag gå igenom och det var så trångt att det slutar med att jag hamnar mellan två macho-men som smör-dansar och inte kan ta mig därifrån. Det var fruktansvärt.
Förresten så återvände min sko från de döda: grannens hund hade tagit den. Men det gör inget för den är så otroligt underbart söt.
I had enought
Nu har jag fått nog: min mobil är borta, min ena converse är borta och det fattas mat för mig i skafferiet. På tisdag tänker jag flytta!
I'm so poor won't you lend me some money?
Jag måste få berätta en grej som hände idag nere i tunnelbanan. Jag kommer ner för en trapp där jag ser en kvinna med ett otroligt härjat utseende som sitter med en skylt som det står nåt i stil med att hon vill ha pengar för hon är så hungrig. Jag kunde ha börjat störtgrina på sekunden. Det syntes på henne att hon inte mådde bra och jag antog att de berodde på att hon var utsvulten. På duken hon har framför sig ligger ynka 60 pence. Jag tyckte så himla synd om henne; hon är mitt i centrala London där det finns hur mycket mat som helst och hur många människor med pengar som helst och där sitter hon och svälter. Så jag tog upp mig plånbok och gav henne en £5 sedel. Hon blev så glad att hon började gråta och jag kände mig bäst i världen för att jag gjorde henne så lycklig. När jag sedan kommit på tåget inser jag att hon kanske inte alls svalt, utan att hon kanske var en narkoman och det var därför hon hade ett så härjat utseende. Jag har ingen aning men jag vill inte bidra med pengar till knark, det känns bara fel. Men jag hoppas att hon köpte mat, hon såg så tacksam ut och jag vill inte tro att någon kan se på en med de ögonen om de inte är uppriktiga.
Detta var faktiskt den första tiggaren jag sett i London. Det finns fler tiggare i Göeborg än London, det är svårt att tro.
Detta var faktiskt den första tiggaren jag sett i London. Det finns fler tiggare i Göeborg än London, det är svårt att tro.
Period
En oöppnad tampong.
En öppnad tampong. Tampongen är instängd i en platshylsa. Hm....
Ja! Dra tillbaka röva på tampongen.
Å tryck fram den så tampongen tittar ut. (Detta ska så klart ske inne i din vagina.)
Tada! Tampongen är på sin plats och kvar har du miljöboven plasthylsan.
Nu är du redo att få din menstruation i London!
Så ja Rosa, tampongerna är olika. (Men det finns säkert "vanliga" också, men inte där jag köpte dessa).
Dog in the garden
Ännu en ny dag i London. Den är helt sjukt vad dagarna går fort när man är här. Imorgon är det en vecka sen jag kom hit och jag har fortfarande inte träffat alla jag bor med. Vissa av dem verkar vara rädda för folk, de gör allt inne på sina rum. Det är en rödhårig tjej som jag ser varje dag när jag äter: hon kommer in i köket, säger hej, tar en tallrik och springer iväg sen. Det är lite trist faktiskt men jag ska ju bo här ett tag så om jag har tur kanske jag får veta hennes namn innan december.
Igår när jag var nere i tunnelbanan gick det ett svenskt par bakom mig och pratade. På något vis råkade vi gå in i varandra så de säger "sorry, sorry" till mig, och jag "förlåt" till dem. De blev mäkta chockade. Haha, det var en störd känsla att de trodde att jag var britt. En annan störd grej som hände häromdagen när jag var och handlade var att kassören kallade mig "ma'am". Miss hade väl känt mer passande kan man tycka. Ålderstecknen gör sig tidigt påminda...
Nu ska jag göra mig klar för att gå ut och handlar lite kläder och sånt. Jag ska göra ett återköp på jackan jag köpte igår, jag kom på att jag inte gillar den, och bege mig till något second-hand affär och leta efter en väska och kanske ett par skor. Ett paraply måste jag också köpa. Mitt blåste söndet på vägen till skolan igår, under tiden det spöregnade. Alla soldyrkare där hemma: ni skulle älska London. Det är i genomsnitt två dagar med blå himmel och sol per vecka. Men andra ord; man kan inte gå ut utan att ta med sig ett paraply. Sen borde jag försöka hitta min mobiltelefon.
Senare idag ska jag ge er en lektion i hur man använder brittiska tamponger nu när jag äntligen har listat ut kenpet.
Under tiden jag skrev detta märkte jag att det var en hund i trädgården. En jättesöt liten valp. Åh, vad jag började sakna mina hundar nu. Men denna hund kommer tydligen på regelbundna besök så jag får iallfall lite hund-kontakt. Den hund-kontakten jag fick i djuraffären var verkligen inge vidare. Det var små valpar och kattungar instängda i små glaslådor. Det är fan barbariskt!
Igår när jag var nere i tunnelbanan gick det ett svenskt par bakom mig och pratade. På något vis råkade vi gå in i varandra så de säger "sorry, sorry" till mig, och jag "förlåt" till dem. De blev mäkta chockade. Haha, det var en störd känsla att de trodde att jag var britt. En annan störd grej som hände häromdagen när jag var och handlade var att kassören kallade mig "ma'am". Miss hade väl känt mer passande kan man tycka. Ålderstecknen gör sig tidigt påminda...
Nu ska jag göra mig klar för att gå ut och handlar lite kläder och sånt. Jag ska göra ett återköp på jackan jag köpte igår, jag kom på att jag inte gillar den, och bege mig till något second-hand affär och leta efter en väska och kanske ett par skor. Ett paraply måste jag också köpa. Mitt blåste söndet på vägen till skolan igår, under tiden det spöregnade. Alla soldyrkare där hemma: ni skulle älska London. Det är i genomsnitt två dagar med blå himmel och sol per vecka. Men andra ord; man kan inte gå ut utan att ta med sig ett paraply. Sen borde jag försöka hitta min mobiltelefon.
Senare idag ska jag ge er en lektion i hur man använder brittiska tamponger nu när jag äntligen har listat ut kenpet.
Under tiden jag skrev detta märkte jag att det var en hund i trädgården. En jättesöt liten valp. Åh, vad jag började sakna mina hundar nu. Men denna hund kommer tydligen på regelbundna besök så jag får iallfall lite hund-kontakt. Den hund-kontakten jag fick i djuraffären var verkligen inge vidare. Det var små valpar och kattungar instängda i små glaslådor. Det är fan barbariskt!
Valpen. Gissa om det är omöjligt att inte leka med den?
Baksidan av mitt hus. Det är mycket finare på insidan är utsidan.
Trädgården.
Baksidan av mitt hus. Det är mycket finare på insidan är utsidan.
Trädgården.
Visst känns det fint att va vid liv, en dag till?
Idag har jag inte gjort något speciellt. Jag har varit så himla trött. det har jag varit hela veckan faktisk. Det beror nog på det höga tempot, jag är inte van vid det. Och inte alla människor, och allt buller heller. Jag är nog sensoriskt överstimulerad helt enkelt. Men någon vecka till så har jag nog kommit in i det mer.
Ikväll hade jag tänkt följa med resten av min klass på "pup crawling" i Nothing Hill, men när jag slumrade till i en av tågen i tunnebanan insåg jag att jag inte skulle palla det så jag klev av och tog nästa tåg hem igen och gick in på Sainsburys' och köpte hummus och morötter. Mums!
Just nu kollar jag på Supernanny. Jag är ensam hemma tror jag, rätt trist men alla andra är nog ute på partaj eller nåt sånt. Jag bestämde mig idag för att föröska bo kvar här åtminstinde under helgen eller en vecka till.
På måndag är jag ledig, det är Bank Holiday och en stor carnival i Nothing Hill. Den är tydligen väldigt känd och folk kommer från hela världen för att delta och se paraden som är den näst störsa i världen efter den i Rio de Janero. Det är en karibisk carneval så den kommer säkert vara väldigt fin att se på med alla färger och så. Jag skulle gärna vilja ta med mig system-kameran och fota men det är tydligen väldigt vanligt med gäng och sprider ut sig i publiken och sen springer rakt igenom den och rycker väskor av folk. Jag kommer inte ihåg vad de kallar det men det hade iallfall ett namn.
Förresten, jag slog pubilkrekord häromdagen med sju besökre. Blondinbella, släng dig i väggen!
Jag har tappa bort min mobil och jag har den på tyst läge så jag kan inte hitta den. Bra...
Ikväll hade jag tänkt följa med resten av min klass på "pup crawling" i Nothing Hill, men när jag slumrade till i en av tågen i tunnebanan insåg jag att jag inte skulle palla det så jag klev av och tog nästa tåg hem igen och gick in på Sainsburys' och köpte hummus och morötter. Mums!
Just nu kollar jag på Supernanny. Jag är ensam hemma tror jag, rätt trist men alla andra är nog ute på partaj eller nåt sånt. Jag bestämde mig idag för att föröska bo kvar här åtminstinde under helgen eller en vecka till.
På måndag är jag ledig, det är Bank Holiday och en stor carnival i Nothing Hill. Den är tydligen väldigt känd och folk kommer från hela världen för att delta och se paraden som är den näst störsa i världen efter den i Rio de Janero. Det är en karibisk carneval så den kommer säkert vara väldigt fin att se på med alla färger och så. Jag skulle gärna vilja ta med mig system-kameran och fota men det är tydligen väldigt vanligt med gäng och sprider ut sig i publiken och sen springer rakt igenom den och rycker väskor av folk. Jag kommer inte ihåg vad de kallar det men det hade iallfall ett namn.
Förresten, jag slog pubilkrekord häromdagen med sju besökre. Blondinbella, släng dig i väggen!
Jag har tappa bort min mobil och jag har den på tyst läge så jag kan inte hitta den. Bra...
Bring tampoons.
Idag har inte varit en bra dag. Jag har haft världens mesnvärk hela dagen. Bajs på det. Jag saknar Algot och alla och när man har ont på blir allt 1 000 000 gånger värrer. Plus att de jag delar hus med bara pratar turkiska så jag fattar nada. Jag ska byta hus om det går. Jag vill fatta vad folk säger och lära mig engelska. Inte turkiska. Haha, nej men ja.
Hanna, TA MED TAMPONGER!
Hanna, TA MED TAMPONGER!
Natural history museum
Igår var jag till Natural history museum tillsammans med en chilensk tjej från min klass, Daniella, en italensk kille från min klass Nicolas och en japansk tjej Mami. Vi kom sit strax innan fem och på onsdagar stänger det halv sex så vi hann inte se så himla mycket. Jah hade velat se t-rexen men det hanns inte med. Det får bli en annan dag.
Utrotat däggdjur som var enormt! Jämför med dörren bredvid. Det var en björnlikande varelse.
Efter vi vart på museet gick vi och fikade. Inne på cafét insåg jag att jag hade tappat bort mitt visa-kort någonstans i London efter att jag hade köpt mig frukt. Är det någon som är förvånad? Det är iallfall spärrat nu så ingen kan komma åt min förmögenhet.
Tate Britan and a walk in the city
I tisdags var jag till Tate Britan med LSI. Skolan har ett social program så varje dag ordnar de med en aktivitet så att eleverna på skolan ska lära känna varandra och få se London. I tisdags gick de till Tate Britain som är ett museum med en jädrans massa tavlor. De flesta tavlor jag såg var sådana dära riktigt väl gjorda med människor på, inte som tavlan på bilden nedan. Jag träffade en tjej från Saudiarabien under besöker, Déema (hon stavar förmodligen inte så men ändå) som jag gick runt på museet med. Hon var en sån där lätt människa som pratar om allt med alla så henne gillade jag skarpt, vi hade riktigt roligt.
När vi kände att vi var nöjda på Tate Britan tog vi en tripp på stan tillsammans med hennes roomie och en från hennes klass. Båda två kom från turkiet. (Det är turkar och italerna överallt i London bara så ni vet liksom). Vi gick och kollade på House of Parlament och Big Ben.
Richard Lejonhjärta.
Dèema är tjejen till vänster och tjejen till höger går i hennes klass. Jag kommer inte ihåg henne namn men hon var jätte söt och ville bli fotografead tillsammans med varenda stenbit i hela London. Det tog riktigt lång tid att komma till the House of Parlament. (Déema var över ett huvud kortare än mig så jag fick känna mig lång ;).)
Häll ut bensinen över solnedgången riv ner staden
Home is where your heart is
Jag är nyss hem kommen från min första dag i skolan och min första dag i centrala London. Skolan gick bra, vi fick göra lite tester för att de skulle kunna se vilken nivå vi låg på och så gick the director igenom lite allmän fakta om skolan, dess regler och om London i allmänhet. Han var verkligen jätte trevlig, det känns skönt att det finns en sån människa som hjälper en ifall det skulle bli något problem. Fast all personal på skolan var väldigt hjälpsamma, och vädigt trevliga. Vi fick ha en provlektion och läraren var verkligen jättebra, det känns verkligen som att jag komma lära mig ap mycket mer här än i Sverige.
Ett litet problem som uppstod, och ett ganska pinsamt sådant när man väl förstod UK:s lagar angående detta, var att jag glömde mitt pass. Det är tydligen extremt hårda lagar angående imigration och för att ta in studenter , skolan får inte undervisa eller ge ut böcker till studenter som inte visat upp enn giltligt pass. Och jag glömde så klart mitt. Men det gick bra idag i alla fall, men jag fick ingen bok. Lagstiftningen angående detta är så hård att om du missar mer än 20% av undervisningen om du kommer från EU eller Schweize, eller mer än 15% om du kommer från ett annat land var som helst i världen, så ringer skolan polisen så kommer de och deportera en ur landet och sen finns man för alla framtid med i UK:s register. Och annan bra att veta fakta: om polisen kommer på dig med att slänga skräp på gatan, till och med en fimp, så får du böter på allt mellan £70- £300 pund. Det är sjukt mycket. Jag önskar Sverige hade lika hårda straff och böter. Man får nästan mer i straff här av att slänga skräp på gatan än du får om du mördar någon i Sverige.
Idag efter skolan gick jag till the British Museum, som ligger ungefär fem minuter från LSI (skolan alltså) och kollade på mumierna. Inträder är gratis och tack gode gud för det, för det är så enormt mycket grejer där inne så ett beök räcker inte på långa vägar.
På vägen till museet frågade jag en kille om vägen och han följde mig till och med ända fram till det och på vägen från tunnelbanan och hem gick jag nästan vilse, jag tog av på fel väg. Och då kom det en man fram och frågade om jag var vilse och ville ha hjälp. Engelsmän är så jävla trevliga, det är så underbart. Jag älskar det! Deras dialket med. Och så älskar jag att kläder är billigt i London. Jag köpte ett par Dr. Martens på rean. De kostade £29 pund, hade kostar £60, inte ens det är dyrt för att vara ett par Dr. Martens. Förutom detta så tog jag mig en sväng till the Piccadilly circus. Jag briljerar verkligen på the tube, jag har inte åkt fel en enda gång än så länge.
Ett litet problem som uppstod, och ett ganska pinsamt sådant när man väl förstod UK:s lagar angående detta, var att jag glömde mitt pass. Det är tydligen extremt hårda lagar angående imigration och för att ta in studenter , skolan får inte undervisa eller ge ut böcker till studenter som inte visat upp enn giltligt pass. Och jag glömde så klart mitt. Men det gick bra idag i alla fall, men jag fick ingen bok. Lagstiftningen angående detta är så hård att om du missar mer än 20% av undervisningen om du kommer från EU eller Schweize, eller mer än 15% om du kommer från ett annat land var som helst i världen, så ringer skolan polisen så kommer de och deportera en ur landet och sen finns man för alla framtid med i UK:s register. Och annan bra att veta fakta: om polisen kommer på dig med att slänga skräp på gatan, till och med en fimp, så får du böter på allt mellan £70- £300 pund. Det är sjukt mycket. Jag önskar Sverige hade lika hårda straff och böter. Man får nästan mer i straff här av att slänga skräp på gatan än du får om du mördar någon i Sverige.
Idag efter skolan gick jag till the British Museum, som ligger ungefär fem minuter från LSI (skolan alltså) och kollade på mumierna. Inträder är gratis och tack gode gud för det, för det är så enormt mycket grejer där inne så ett beök räcker inte på långa vägar.
På vägen till museet frågade jag en kille om vägen och han följde mig till och med ända fram till det och på vägen från tunnelbanan och hem gick jag nästan vilse, jag tog av på fel väg. Och då kom det en man fram och frågade om jag var vilse och ville ha hjälp. Engelsmän är så jävla trevliga, det är så underbart. Jag älskar det! Deras dialket med. Och så älskar jag att kläder är billigt i London. Jag köpte ett par Dr. Martens på rean. De kostade £29 pund, hade kostar £60, inte ens det är dyrt för att vara ett par Dr. Martens. Förutom detta så tog jag mig en sväng till the Piccadilly circus. Jag briljerar verkligen på the tube, jag har inte åkt fel en enda gång än så länge.
London calling
Det slog mig nyss att imorgon börjar skolan där hemma. Jag kommer aldrig mer gå i skola i Hagfors. Aldrig mer. Istället går jag i skolan i London. Fuck yeah!
Because I'm a Londoner yes I am
Nu är jag äntligen i Lonon. Strax föra fyra imorse bar det av till Arlanda efter tillsammans med Rosa och mamma och pappa efter ett smärtsamt farväl av Algot. Rosa följde med ut till Arlanda och sa hej då (eller hej så länge) där innan hon begav sig till sin bratboy.
Planet startade 11.10 och var framme rätt så exakt 12.50 (brittisk tid då, 13.50 svensk). Jag var verkligen skitnervös innan starten. Jag har aldrig tidigare flugit, är extremt höjdrädd och efter att ha sett programmet om flygolyckor på Discovery channel var jag skrämd från vettet. När vi väl var uppe i luften blev jag lite lugnare och kunde till och med sova.
Mitt hus ligger på Chandos Road och jag delar det med tio andra. Tror jag iallfall, jag har faktiskt inte träffat alla än. Min roomie verkar iallfall hur snäll som helst och har varit jätte hjälpsam. Hon är turk så det är lite spännande. Förutom henne bor det tre turkar till i huset och två franskor. Jag ska försöka bekanta mig lite mer med resen av huset imorgon, idag har jag varit så trött så jag har inte haft ork till mer än det som har vari nödvändigt.
Mitt hus ligger i ett jätte spännande kvarter. Det bor flera "icke-inhemska" britter här än "inhemska" britter. På vägen till tunnelbanan ligger det en moské och lite längre bort ett buddistist tempel och det bara kryllar av utlänska mataffärer och matställen. Jag gick förbi en restaurang som hette the Red Pig som serverade polsk mat och en libanesisk restaurang (för att rycka några ur mängden). Där ska jag äta någon dag i allfall.
Och så var det ju det här med vänster trafik. Jag åkte taxi från flygplatsen till boendet och det känndes faktiskt inte alls konstigt att åka på "fel" sida av vägen men någon som är jävligt svårt är när man ska gå över vägen. Jag glömde helt bort att det var vänster trafik så när jag ska gå över vägen kollar jag av ren vana enbart åt vänser och kliver ut i vägen samtidigt som det kommer en bil från höger. Ajajaj. Gubben blev sur och det förstår jag. Jag är livsfarlig för mig själv och för andra människor.
Imorgon ska jag vara LSI (det är spårkskolan jag ska läsa på) 08.45. Klockan nio ska jag göra ett test så de vet vilken grupp de ska placera mig i. Jag ser fram emot att plugga igen. Jag vill verkligen bli riktigt, riktigt bra i engelska. En av killarna som bor här i huset sa till mig att jag faktiskt var riktigt bra på engelska i jämförelse med många andra som kommer hit för första gången. Då kände jag min stolt. Men när jag kallade diskmaksinen för washingmachine kände jag mig mindre stolt. Jag vet iallfall när jag gör fel.
Nej nu ska jag lägga mig och sova. Jag ska upp halv sex imorgon för att vara säker på att jag hinner till skolan i tid. Jag har inte åkte tunnebanan än men jag har fått hjälp av en snäll tjej där jag köpte kartan så jag vet åtminstinde vart jag ska av och på. Det är faktiskt inte så svårt när man har en karta. (Nej, det är ingen stor karta. Det är en liten kartbok så att jag inte ser lika töntig ut ;) ). Innan jag ska åka måste jag köpa ett Oyster card, det är ett åkpass som jag får åka obegränsat mycket på helt gratis i zon 1 och 2 i en månad. Men det är inte billigt, det kostar lite över 1000-lappen. Det är inte billigt att bo i London.
Vi ses och hörs. Byebye.
Planet startade 11.10 och var framme rätt så exakt 12.50 (brittisk tid då, 13.50 svensk). Jag var verkligen skitnervös innan starten. Jag har aldrig tidigare flugit, är extremt höjdrädd och efter att ha sett programmet om flygolyckor på Discovery channel var jag skrämd från vettet. När vi väl var uppe i luften blev jag lite lugnare och kunde till och med sova.
Mitt hus ligger på Chandos Road och jag delar det med tio andra. Tror jag iallfall, jag har faktiskt inte träffat alla än. Min roomie verkar iallfall hur snäll som helst och har varit jätte hjälpsam. Hon är turk så det är lite spännande. Förutom henne bor det tre turkar till i huset och två franskor. Jag ska försöka bekanta mig lite mer med resen av huset imorgon, idag har jag varit så trött så jag har inte haft ork till mer än det som har vari nödvändigt.
Mitt hus ligger i ett jätte spännande kvarter. Det bor flera "icke-inhemska" britter här än "inhemska" britter. På vägen till tunnelbanan ligger det en moské och lite längre bort ett buddistist tempel och det bara kryllar av utlänska mataffärer och matställen. Jag gick förbi en restaurang som hette the Red Pig som serverade polsk mat och en libanesisk restaurang (för att rycka några ur mängden). Där ska jag äta någon dag i allfall.
Och så var det ju det här med vänster trafik. Jag åkte taxi från flygplatsen till boendet och det känndes faktiskt inte alls konstigt att åka på "fel" sida av vägen men någon som är jävligt svårt är när man ska gå över vägen. Jag glömde helt bort att det var vänster trafik så när jag ska gå över vägen kollar jag av ren vana enbart åt vänser och kliver ut i vägen samtidigt som det kommer en bil från höger. Ajajaj. Gubben blev sur och det förstår jag. Jag är livsfarlig för mig själv och för andra människor.
Imorgon ska jag vara LSI (det är spårkskolan jag ska läsa på) 08.45. Klockan nio ska jag göra ett test så de vet vilken grupp de ska placera mig i. Jag ser fram emot att plugga igen. Jag vill verkligen bli riktigt, riktigt bra i engelska. En av killarna som bor här i huset sa till mig att jag faktiskt var riktigt bra på engelska i jämförelse med många andra som kommer hit för första gången. Då kände jag min stolt. Men när jag kallade diskmaksinen för washingmachine kände jag mig mindre stolt. Jag vet iallfall när jag gör fel.
Nej nu ska jag lägga mig och sova. Jag ska upp halv sex imorgon för att vara säker på att jag hinner till skolan i tid. Jag har inte åkte tunnebanan än men jag har fått hjälp av en snäll tjej där jag köpte kartan så jag vet åtminstinde vart jag ska av och på. Det är faktiskt inte så svårt när man har en karta. (Nej, det är ingen stor karta. Det är en liten kartbok så att jag inte ser lika töntig ut ;) ). Innan jag ska åka måste jag köpa ett Oyster card, det är ett åkpass som jag får åka obegränsat mycket på helt gratis i zon 1 och 2 i en månad. Men det är inte billigt, det kostar lite över 1000-lappen. Det är inte billigt att bo i London.
Vi ses och hörs. Byebye.
Allén är inte så dålig ändå när ni går bredvid och det är så jag säger det
I torsdags blev jag och Rosa bortrövade av Christoffer. Det hela slutade i en födelsedagsfestför Christian och Daniel / going away party för mig och Rosa. Det var trots diverse tråkigheter en väldigt lyckad och rolig kväll. Jag uppskattade den som fan! God mat, sprit och i sällskapav världens bästa vänner. Jag älskar er. Jag saknar er redan.
Det är inte bara rädsla som har bundit mig vid dig
Om tre dagar åker jag. På söndag åker jag till London. Det börjar bli läskigt nu. Jag kom på mig själv att tveka. Kanske jag hör hemma här? Bland nära och kära. Kanske jag inte behöver något annat? Men sen kommer rastlösheten. Föraktet. Jag hatar det här stället, de få student det faktiskt tycks verka bra är en illusion uppbyggt av rädsla. Jag har längtat bort så länge jag kan minnas. Jag ska bort. Den här staden drar ner mig till botten av ån.
Missförstå mig inte, jag älskar mig vänner, jag älskar Algot. Det är inte de som kväver mig. Det är något annat. Något abstrakt men ändå konkret. Det går inte att sätta ord på det samtidigt som det är så lätt att sätta fingret på det. Om tre dagar åker jag.
<3
Missförstå mig inte, jag älskar mig vänner, jag älskar Algot. Det är inte de som kväver mig. Det är något annat. Något abstrakt men ändå konkret. Det går inte att sätta ord på det samtidigt som det är så lätt att sätta fingret på det. Om tre dagar åker jag.
<3
Strömstad
Jag, Malin, Simon och Jennifer drog till Strömstad förra söndagen.
Vi åt budget lunch, makkisar och mjukost, bredvid havet.
Vi fiskade krabbar och lekte med maneter (eller Simon och Jennifer gjorde det).
Vi bodde på Strömstads camping i tält. Vi spelade plump, åt flygande mattor med
fyllning och drack vin. Sen besteg vi ett berg i solnedgången.
På måndagen åt vi återigen mat bredvid havet. Jag år sushi.
Jennifer piercade läppen och svimmade nästan.
Vi åt igen: skaldjur innan vi begav oss hem. Det var gott, men jag insåg att jag inte gillar krabba.
Simon hade hängt sina glasögon i taket på tältet. Han glömde det och vi packade ihop
tältet. Bilden får tala för sig själv.
Årjäng
Förra fredagen åkte jag till Hanna. Vi var ute och körde häst, jag fick till och med
köra själv och jag var jätte duktig. På lördag kom Malin, Jennifer och Simon.
På lördags kvällen var vi till stallet där Hanna har hästarna.
Vi klappade på kanin bebisar och red.
Efter att vi vart i stallet åke vi och badade. Sen på kvällen låg
vi i Hannas husvagn och pratade och skrattade.
Morgonen efter åkte vi till Strömstad.
But you never really had a chance
En timme är en minut här står tiden still jag har ett kontrakt med gud så jag gör som jag vill
Just nu har jag miljoners miljoner saker på gång känns det som. Och det är bra. Fast ändå dåligt. När man har mycket att göra så går tiden som fortast och det vill jag inte nu. Jag vill hinna ta vara på varje ögonblick, varje mikrosekund och verkligen njuta av den till tusen. Om mindra än tre veckor, närmare bestämt nitton dagar åker jag till London. Jag har längtat bort så länge jag kan minnas. Jag hatar det här stället. Det är samma spel det är samma stad det är nya ansikten men samma hat. En gång hatade jag allt och alla. Sen kom jag över det. På sista tiden har jag insett att det var fåfängt av mig att tro att en sån sak skulle kunna ändras. Hagfors är Hagfors, och det kommer det alltid att vara. Missbedöm mig inte. Bland all denna skit finns också mycket vackert. Det vackraste. Alla mina vänner, min pojkvän. Dessa har gjort dessa år till de bästa i mitt liv, för de är bäst försök och överträffa det. Därför är det jobbigt att åka. Därför vill jag ibland nästan inte åka fast jag vet att det egentligen är det enda möjliga alternativet för mig. Men hur överlever man när man vet att man nyss lämnat det bästa man någonsin kommer att få? När man vet att livet egentligen inte har nått bättre att erbjuda?
You think we look pretty good together
no one sleeps when i'm awake
Studentfesten var awesome. Visst, det kom knappt något folk men det lilla som kom var roligt och vi -jag, Malin, Jennifer, Rosa och Simon- hade superkul. Eller, jag hade roligt men det är jag övertygad om att de andra också hade. Vi blev dräggfulla, dansade på chips och badade i skumpa, det sista kanske mest gäller Malin. Lyckad kväll!
