2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Tog studenten, åkte utomlands själv, besökte UK och Ungern, skaffade vänner från andra länder mm.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Kan inte ens minnas att jag hade något nyårslöfte.
3. Blev någon av dina vänner föräldrar i år? Hanna fick en liten Börje (:

4. Dog någon som stod dig nära? Min hund.
5. Vilka länder besökte du? Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, England.
6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011? Självkänsla.
7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? Jag vet inte, är inte så bra på att minnas datum.
8. Vad var din största framgång 2010? Lämnde lilla tryggheten i Hagfors och begav mig själv till UK i fyra månader. Fast Hanna kom ju i sex veckor. (:
9. Största misstaget? Orka tänka på det.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag skadar mig jämt så det är väl ingen big deal, annars är det väl typ 1000 förkylningar.
11. Bästa köpet? Som vanligt får jag lov att säga festivalbiljett och hela London-vistelsen var såklart väl spenderade pengar.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Resor eller mat.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Mina närmaste.
14. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010? Jag vet vilken dy hon varit i.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Vet inte. När jag tänker på det så var första halvåret jävligt depp men det har säkert varit värre.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Varit glad, pluggat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Deppat, tyckt synd om mig själv, varit obefogat irriterad på Algot, spenderar mindre pengar.
18. Hur tillbringar du julen? Hade någon form av illusion till för typ 20 minuter sen att det skulle bli mysigt och faktiskt trevligt men sen så bestämde ödet att denna jul skulle bli ovanligt sukky.
19. Blev du kär i år? Var, inte blev.
20. Favoritprogram på TV? Boston Teaparty.
21. Bästa boken du läste i år? Harry Potter böckerna hur tråkigt svar det än är.
22. Största musikaliska upptäckten? Jag vet inte.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Pengar, cheescake.
25. Något du önskade dig men inte fick? En strandvilla på månen.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010? Åt som fan och hängde med Malin, Jennifer, Rosa och Algot.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mindre fel på hjärnan.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010? Fet.
29. Vad fick dig att må bra? Människor omkring mig, musik, nya erfarenheter.

30. Vilken kändis var du mest sugen på? Kungen. Det är rätt inne nu har jag hört.
31. Vem saknade du? Alla när jag var i London.
32. De bästa nya människorna du träffade? Oj, de bästa. Några bra var väl Siri, Amanda, Leandro, Daniela. (:

OBEKVÄM OCH DUM

Allt för många gånger genom mina skolår har jag fått höra från folk att de trodde att jag var ointelligen, dum, hade miljoners IG eller sög i nåt ämne (och lika många gånger blev de överbevisade). Jag har aldrig riktigt förstått vad jag gör som får folk att tro detta om mig, men nu tror jag att jag har svaret.

När jag var i London var vi på Science Museum med klassen. Jag hamnade ensam med min lärare framför en vägg med en massa bilder på olika ultrljud. Situationen gjorde mig jätte obekväm eftersom jag inte visste vad jag skulle säga så detta slapp ut ur min mun:

- What're these thing?
- Ultrasounds.
- Oh really? What kind of ultrasounds?
- Human.
- Oh, it dosen't look lite that.
- ...

Ja, om jag säger sånt här varje gång jag känner mig obekväm och inte vet vad jag ska säga så är nog inte fördomarna mot mig helt obefogade ändå.

CHRISTMAS CARD


Mamma ville att jag skulle göra ett julkort åt henne som hon kan skicka runt till sina hund-buddies. This is the result!


SAKNAD OCH ORO



GENOM PAPPERSTUNNA VÄGGAR LYSSNAR NÅGON FALSKT



OANSVARIG TANT

Nu sitter jag hemma hos Jennifer och Emma. Emma är på jobbetmen hon slutar två så hon kommer hem snart. Vi somnade inte förrens efter sju i morse, Emma sov inte alls plus att hon glömde sin lunch. Stackra. Mer synd är det om mig eftersom jag glömde min älskade systemkamera på bussen i går och det går bara att ringa till hittegods på veckodagar. Algot kommer iallfall hem idag, det gör attdet hela känns lite lättare.

OLD PANORAMA


Jag var nästan 16 när denna bild togs. Tapeterna var nog bortåt 116.


<3













och fast jag vet sen cirka fyra månader tillbaks att du är död och inte kommer ta så mycket som ett andetag till kan jag inte låta bli att titta efter dig när jag kommer innan för dörren, jag kommer på mig själv med att förvänta mig höra dina klor slå mot parkettgolvet när jag kommer nerför trappen, kan inte låta bli att undra "vart är Bonnie?" fast jag vet att du är borta. Du är död och inte förrens nu förstår jag det helt. Jag kommer aldrig mer klia på ditt förvuxna huvud, aldrig mer att få ett "high five" av dig när jag ska ge dig godis, kommer aldrig med behöva förundras över hur du timme efter timme orkar spriga runt i gassande sol för att jaga insekter och skuggan av fåglar som passerar ovan. Du kommer aldrig mer att sätta dig i baljan under rönnen bredvid grillstugan där du alltid svalkade av dig när du blev för varm av dina olönta jakter. Ditt gälla störsamma skall kommer aldrig med skära i mina öron och du kommer aldrig inte hoppa upp i mitt knä, lägga dig på min mage när jag kollar på TV eller vara störsam på Algot när han och jag försöker mysa. Aldrig mer kommer du komma och tigga hallon av mig när jag plockat av hallonbusken. Du kommer aldrig mer göra någonting. Du kan aldrig mera göra någonting. Det är omöjligt. Du är aska och ligger i en urna i källartrappen. Ingen hund kunde förtjäna livet mer än dig. Ingen annan hund njöt så av att vara levande. Ingen annan hund kommer någonsin att vara så fin, så störd, så rolig, så älskvärd. Du gav mig verkligen allt och jag var inte ens där när du dog på det värsta tänkbara sätt. Dina sista timmar i livet tillbringade du blind, lutandes mot föremål för att finna vägen fram. Du måste ha vart så rädd, så olycklig, haft så ont. Det är så jävla svårt utan dig, det känns som att ha förlorat en bästa vän, du har lämnat efter dig ett stort jävla hål och jag vet inte hur jag ska fylla det för ingen annan hund är som du. Jag kommer sakna dig tills den dagen jag dör.

Jag älskar dig.


HOME IS WHERE MY HEART IS

I måndags anlände jag till Karlstad efter att ha spenderat en natt hemma hos Rosa och hennes bratboy Johan. På stationen blev jag mött av Emma och Jennifer och några minuter senare rusade Hanna och Malin in på Pressbyrån och kramades lite. Det var fint.
Sen begav vi oss hem till Malin och Hanna, eller Hanna och Malin om man vill det, och bakade pepparkakor, klädde granen, kollade på Vardagshjältar mm. Igår skulle Hanna iväg och ponna så jag och Musifer följde med. När vi kom hem vätade nylagad soppa och bröd som mamma-Malin lagat. Natten spenderade hos the Skogs' and Göransson's och i morse satte jag mig på buss 600 för att återvända till Hagfors.


GNÄLLER FÖR MYCKET

Jag gnäller för mycket, iallfall i förhållande till hur mycket bra jag har i mitt liv.

Jag är glad för att:
  • jag har världens bästa vänner, och att jag kan säga så utan att känna att det inte är sant. Home is where my heart is och just nu är det i Karlstad och Stockholm. Jag älskar dem ogränslöst mycket och vet att de är de bästa människorna jag någonsin kommer träffa. Det finns inga människor som får mig att skratta som dem och heller ingen plats jag känner mig lika hemma på som när jag har dem okring mig.
  • jag har varit tillsammans med min pojkvän i 3,5 år och älskar honom mer och mer för varje dag som går. Jag vet att han skulle göra vad som helst för mig om det gjorde mig lycklig och han är bäst på att få mig att känna mig speciell och bra även fast jag inte alls förtjänar det hälften av gångerna.
  • mina föräldrar ställer upp på mig på sitt eget speciella lilla sätt och faktiskt och börjat acceptera mig för den jag är.


FÖR EN LÅNG LÅNG TID

- Så var jag tillbaka i Hagfors igen då.
- Hur känns det då? Känner du dig större och klokare?
- Klokare ja, större nej.
- Nej?
- Nej, jag känner mig inte större, jag känner mig mindre än någonsin.
- Hur menar du?
- Det känns som att jag har misslyckats på så många nivåer. Jag inbillade mig att jag skulle bli en sån himla mycket bättre människa när jag åkte till London. Du vet den där optimismen man känner när man har bestämt sig för att på måndag börjar ens nya liv? Ungefär så kändes det. Jag har nog först nu verkligen insett att detta är jag och så kommer det alltid vara. Samma tankar, samma ångest, samma allt. Det är inte så att jag vill vara en helt ny människa, bara en stabil människa.

DU OCH JAG SKA ALDRIG DÖ

En ordblind liten cowboy
styr världen från ett land
där den kristna vita högern
och NRA går hand i hand
och vi dansar efter pipan
göder feta underbarn
med en bigmac framför tv:n
som en äkta amerikan

Jag är 40 år från döden

enligt dagens statistik
Det är en rogivande tanke
att vi har så ont om tid
Och jag har svårt att visa känslor
när det inte gäller oss
och jag har aldrig haft en åsikt
aldrig burit några kors

Och tiden krossar mjukt ditt motstånd

det kommer smälta bort som snö
tills du slår din käpp mot muren,
som du reste kring din ö
och alla dina vänner och hela din familj,
dom går med stormsteg mot den dagen
då de inte längre finns
för älskling vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö

Och han som stirrar ut från spegeln

det kan väl inte vara Jag?
När blev jag så ful & trött & gammal
så ensam, feg och svag
& när man hatar den man blivit
& man föraktar den man var
så finns det ingen Gud i världen
som kan ge dig något svar
förutom: Vi ska alla en gång dö...

Jag hatar sångerna jag skrivit

Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet

och sa: älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Jag har alltid gillat svaghet

Som sex & skryt & knark
Det finns alltid som en utväg
& jag har aldrig varit stark
I min skalle brann en motsats
En skogsbrand i en park
Där hundratusen apor
Fyller tonårsblanka ark
Med orden vi skall alla en gång dö

& jag ska skydda dom jag älskar

Med hjärta kropp & själ
Jag ska skydda dom mot livet
Som är hårt & fult & skört
Jag ska ge dom allt som blir kvar
När jag är färdig med det här
Jag ska ge dom nått som hjälper
Mot en ond & giftig värld
Älskling vi ska alla en gång dö

LAST NIGHT IN LONDON

Sista natten i London. Jag antar att jag borde göra någor form av reflektion för att sammanfatta dessa 112 dagar. Men jag orkar inte. Jag är för trött och alldeles för pepp på att åka hem. Väskorna är färdigpackade, jag är färdig..? Ja färdigt helt enkelt. Det har varit helt underbart, jobbigt också, men värt det som fan. Men nu är jag klar. Nu vill jag hem och vila upp mig inför mitt nästa äventyr som kommer ta start jag-vet-inte-när men inte om allt för länge. Jag har fortfarande itchy feet. 

Bye London, helo Sweden och allt det vackra som väntar på mig där <3


Big Ben och en dubbeldecker för att runda av min vistelse i London.



SJUKT SNYGGT

Det är väl inte direkt en nyhet att mode skördar liv, och inte heller att jeans är dålig att köpa. Men igår när jag kollade på nyheterna fick jag se en helt ny sida en jeansproduktionen- döende män. Eller rättare sagt, män som jobbat med att stenblästra jeans och nu därför går mot en långsam plågsam död.

Att stenblästra jeans innebär att man under högt tryck sprutar sand på jeansen för att ge dem en trendigt sliten look. Men som alltid när vi västerlänningar vill ha lite kul finns det de som får betala ett skyhögt pris.
I Turkiet har man nu förbjudit stenblästring av jeans efter att arbetarna drabbats av silikos, även kallat stendammslunga. Silikos är en lungsjukdom som ger bland annat dessa symptom: andnöd, hosta, bröstsmärtor, utmattning, torrhosta och kan tillsist sluta med att man mister livet. Inom gruvarbeten, gjuterier och stenbrott har man sen länge erkänt denna sjukdomen men den har nu uppkommit bland arbetare inom textilindustrin som arbetat med sandblästring och det har visats sig att dessa drabbats av den värrer sorten.
I Turkiet räknas 5 000 arbetare vara drabbade av stendamslunga, ett 50-tal har reda dött. I en by man besökte under ett av SVT:s repotage berättade man att 90% av de unga i byn har insjuknat på grund av att de jobbat med sandblästring. 170 i byn är drabbade varav minst en i varje hushåll. Många av dem kommer inte överleva sin 30-årsdag. Men som sagt var; Turkiet har nu förbjudit detta men man fruktar att verksamheten kommer flyttas till andra länder som Syrien, Egypten, Bangladesh, Pakisan och Kina där det inte är förbjudet.
Antalet döda och sjuka på grund av denna metod i tredjevärlden-länder är okänt.

CSR-ansvarig för Nudie säger att företag inte tänker sluta med sandblästring eftersom det inte är farligt som det utförs på rätt sätt. Den mannen är galen. Klädproduktionen sker inte i väst utan oftast i tredje-världen länder och den mest avancerade utrustningen som arbetarna har tillgång till för att skydda sig  mot dammet är ett munskydd. Jag blir så jävla förbannad på alla dessa kapitalistsvin som sätter storleken på sin plånbok för en annan människas liv.

Iallfall, även om det finns märken som accepterar sandblästring måste man, enligt Fairtrade, vara försiktig när man köper jeans från dessa märken ändå eftersom många anväder sig av underleverantörer och det finns risk för att de dödliga jeansen blandas ihop men jeans som blivit behandlade med sandpapper eller kemikalier.

Tips för att undivka dessa dödliga jenas:
  • Köp inte jeans från företag som du vet inte har något reglement för sandblästring.
  • Köp jeans på second-hand i så stor utsträckning som möjligt.
  • Köp oslitna jeans och slit dem själv hemma med vanligt sandpapper.

 




PMS


  • Ångest för att jag spenderat tvåhundra kroner på Lush på ansiktprodukter.
  • Mer ångest för att jag kom på att jag inte alls har ångest för att jag spenderade pengar utan för att jag har så äcklig hud att jag måste spendera tvåhundra kronor för att den inte ska vara allt för repulsive.
  • Sitter instängd på mitt rum sista fredagen i London med  maskara-ränder på kinderna.
  • Jag är cp mot Algot.
  • Algot är cp mot mig.
  • Jag har ingen choklad.

Det känns skönt att inte vara Blondinbella, bara folk jag känner läser bloggen (tror jag) så jag behöver inte direkt bry mig om vad jag skriver..

.. jag har en finne på rumpan.

Polish Food


Polsk mat. Var typ som tortellini fast det runt var inte pasta. Ost och potatisfyllning med brun lök på. Mumma!

Vi prövade öl på polskt vis (iallfall för polska kvinnor): öl med någon sirapslikande i. Godare än vanlig öl iallfall.


Och sist provade vi en polsk vodka. Det var en speciellt sort med typ ett grässtrå i som gav vodkan smak. Gött vare!


Kräftan

Den typiska Kräftan är känslig, intuitiv och ömhjärtad - reserverad och avvaktande. Liksom de övriga vattentecknen är hon emotionell och sårbar till sin natur och upplever ofta en rädsla och osäkerhet inför att inte duga, att inte räcka till, varför Kräftan är starkt beroende av andras stöd och uppmuntran.

Osäkerheten och det stora trygghetsbehovet resulterar inte sällan i att hon blir osjälvständig och beroende av sina närmaste. Hemmet och familjen betyder mycket. Kräftan är i regel släktkär och angelägen om att hålla sina rötter vid liv.

Man brukar säga att Kräftan är barnet och föräldern i en och samma person. Här finns ett stort behov av att känna stöd och trygghet samtidigt som Kräftan själv gärna tar omhand. God inlevelseförmåga i andra människors livsbetingelser är kännetecknande, liksom en varm och omtänksam läggning.

Kräftan är pysslig, omhändertagande och mån om att man ska hålla ihop.

Behovet av att känna stöd och trygghet tar sig ofta uttryck i en tendens att klamra sig fast vid det historiska, det förflutna, till exempel barndomsminnen, gamla ägodelar och tonårsförälskelser. Denna romantiker är känd för att ha ett påfallande bra minne samt samlarintresse av något slag.

Karaktäristiskt för tecknet är även konstnärliga anlag, liksom intresse för kokkonsten.

I grund och botten är Kräftan mjuk och påverkbar men känsligheten och sårbarheten resulterar i att hon ibland sluter sig inom sitt skal, vilket kan göra det svårt för omgivningen att komma denna försynta natur riktigt inpå livet. Trots reservation och blyghet drömmer Kräftan om en plats i rampljuset - att bli omtyckt och uppmärksammad.

Med Månen som härskare blir Kräftan intuitiv, lyhörd och fantasifull och har en fenomenal förmåga att avläsa stämningar och känslolägen i omgivningen. Mottagligheten och lyhördheten resulterar emellertid i att sinnesstämningarna växlar snabbt.

Kräftan är en aning överkänslig och har en benägenhet att oroa sig och ängslas, med påföljd att hon är tämligen lättpåverkad och känslig för kritik. Att känna närhet, stöd och trygghet är livsnödvändigt för en Kräfta.
Eftersom denna yin-natur är en omtänksam person, som sätter känslorna i centrum, söker sig Kräftan vanligen till något människovårdande yrke, alternativt något kreativt verksamhetsområde där fantasin och skaparkraften kan komma till användning.

Fysiskt associeras tecknet med mage, bröst och livmoder.



Jag fick ett konstigt starkt intresse för horoskop efter jag fick reda på detta med att dagens horoskop inte skulle stämma in. Kan dock inte avgöra om detta passar eller inte, härlig självinsikt alltså!

 


diskussioner upp över öronen

Idag var en förbannat lång dag i skolan. Jag var trött som en gnu och förbannat PMS:ig och lärarna väljer då så fint att ha en hel dag då vi i stort sett bara diskuterar på lektioner. Tro mig, jag tycker sånt är kul, men inte med dessa människor: Jag kan börja med att säga att vi vara bara tjejer idag så vi dedikerade över en timma av andra lektionen till att prata om killar och kärlek. Wohoo det var så roligt! Jag menar vem gillar inte att höra tre tjejer som är lika oförmögna alla tre att vara tyst tills den den som pratar är klar och inte kan sluta gnälla. Engelska killar är oattraktiva hela högen, man kan inte ha en intelligent instruktion med en kille eftersom de bara vill knulla, alla turkiska killar vill bara knulla med utlännigar men gifta sig med turkiska tjejer. Listan kan göras lång med alla fördomar och generaliseringar jag fick utstå. Tillslut kände jag iallfall att det hade blivit lite för mycket skitprat om det manliga könet och föreslog att de kanske skulle pröva lyckan hos det andra könet vilket också drog igång en lång diskussion, och eftersom jag var svensk så jag mina åsikter trångsyna just för att de var så öppna. Whaaaaat? Det var iallfall ingen som var öppen emot de icke normativa sexuella läggningarna men det pratades om dem som att de vore någon helt annan sort, typ utomjordingar och även här generaliserades det och förutfattade meningar frodades. Mitt svenska hjära dog litegrann. Jag och en annan svensk tjej satt förfärat och försökte hålla oss utanför diskussionen eftersom det var så tydligt att det var dött lopp. Jag lyckades iallfall avvärja en debatt om homosexuellas rätt att adoptera, den diskussionen skulle ha tagit knäcket av mig.

Den första lektionen var inte så mycket bättre där heller; jag hamnade med en tjej som det inte går att sammarbeta eller ha diskussioner med eftersom han hela tiden avbryter och vägrar lyssna på alternativa förslag och lösningar. Sen kom vi in på barnaga där vi hade en förespråkare vars mamma var psykolog som hade sagt att man ska slå barn, inte på händerna men på rumpan, för det är mer effektivt än att prata med barnet. (Redan här hade det varit okej att skjuta mig). Sen kom vi in på kvinnliga ledare och i ett klassrum med enbart tjejer var jag tvungen sitta och försvara kvinnors intelligens och förmågor. Men kvinnor var uppenbarligen inga bra ledare eftersom vi är för känslosamma och inte kan tänka rationellt i lika stor utsträckning som män. Återigen; waaaat? Jag hade sagt att jag tror att diplomacin skulle vara mer konstruktiv om det var jämt fördelat mellan kvinnor och med eftersom vi har olika sätt att tänka på och fungerar olika under stress. Men nej, det var inte det bästa alls, kvinnor suger- sagt om kvinnor av kvinnor.

Tuff dag, men den tog tillslut slut.

Chico and Rita


Jag var på bio igår kväll med Siri och hennes franska roomie. Vi såg Chico and Rita. De var en väldigt fin film, men också väldigt tung just för att den var så tragisk. Jag gillade stilen på den väldigt mycket, lite annorlunda sådär, och rekommenderar alla som får chansen att se den att göra den.


horoskop 8/12

Tur- Du har tur i smått men chansen till lönehöjning eller större spelvinst är just nu mycket liten.
Hälsa- Dina resurser räcker gott idag. Faktum är att om du inte rör på dig kan du få svårt att somna på grund av din överskottsenergi.
Ekonomi- Idag bör du inte följa din intuition. En förväntad vinst kan nämligen visa sig utebli helt och ge konsekvenser.
Arbete- Kanske kommer i dag den chans du väntat på. En överraskning skymtar också.
Kärlek- Även om du helst skulle vilja ha en dag full av romantik verkar det som det blir alldagligt gällande kärleken. Men det behöver inte bli dåligt för det.
Relationer- Du tycks leva kvar i det gamla och invanda. Förändringar känns lite skrämmande.

Lite mer specifikt än spåkulan men vetta fan om det är mer pålitligt. Förresten intressant fakta om horoskp; det är så länge sedan horoskpå uppfanns att stjärnhimlen sen dess har hunnit ändra på sig så om man vill läsa sitt "egentliga" horoskop ska man läsa det för en månad tidigare. Coolt va?

Food World


Igår var jag till ett brasilianskt mat-ställe med två tjejer från min klass. Imorn ska jag med dem till en polsk restaurange Spännande.


det får en att darra som höstlöven

DAGENS HUMÖR: uruselt.
DAGENS KLÄDSEL: Prickig klänning, svarta strumpbyxor, svart  kofta, svart jacka, skottrutiga Dr. Martens.
DAGENS MUSIK: Jag vet vilken dy hon varit i.
DAGENS SAKNAD: Finaste vännerna.
DAGENS LÄNGTAN: Söndag och måndag.
DAGENS HAT: Mig själv.
DAGENS VILL: att det ska bli söndag, gosa med ett djur, kramas.
DAGENS VILLE INTE: Vara i klassrummet.
DAGENS MYS: Jag och Håkan i så fall.
DAGENS GÅ UPP: borde inte ha gjort det...
DAGENS VILL VERKLIGEN INTE: gå upp.
DAGENS JAG ÄR: PMS:ig.

sömnen

Det slog mig nyss hur lite jag kommer att få sova den kommande veckan:

Söndag: uppgång sex.
Måndag: uppgång sex för att kolla på Lucia med Rawsie.
Tisdag: uppgång tidigt för att hinna med tåget till Torsby.
Onsdag: tid halv nio för att öppna upp en redan rotfylld tand.

Komma hem: Super duper kul. Sjuk farmor och tandproblem- lite mindre kul.

So this is Christmas?


Christmas in London= Commercial shit.


Kött & Klimat

Idag höll jag en presentation på skills-lektionen och jag får lov att säga att jag är stolt över mig själv: jag höll en presentation på engelska! Det skulle jag aldrig ha vågar gjort för typ ett år sedan.
Iallfall, presentationen var om hur kött bidrar till klimatförändringen så jag sa väl i stort sett det viktigas
  • Folk svälter i andra delar av världen för att maten de producerar säljs till i-länder så att de ska kunna mata sina djur.
  • Kött-industrin står för 18% av de totala växthusgas-utsläppen (2 procentenheter mer än transportsektorn). Vi måste alltså äta mindre
  • Vi måste börja äta mer vegitariska för annars kommer vi inom en snar framtid svälta efter det inte kommer finnas vatten eller åker-arealer för att förse kött-djuren med mat. Det handlar alltså om mat; MAT. Vi kan inte existera utan mat, vi måste äta och vi vet inte när vi kommer till detta skede. 10 år? 20 år? 50 år? 100 år?
  • Vattenproblemet. Vatten kommer bli en bristvara, är idag en bristvara och att då använda det till att vattna grödor som ändå ska gå till djurfoder är ologiskt.
Det var alltså helt basic. Det var inget om att om du äter kött kommer du inte kunna köpa den där kjolen du så länge drömt om eller den där mobilen som du veeeerkligen behövet. Det handlar alltså bara om överlevnad. I köttfrågan är det inte bara växthusgaser som räknas, det handlar om mark (som många gånger tas av regnskogen) och tillgången på vatten. Djur äter mer än oss, djur behöver vatten, plantagen behöver vattnas. Ingen vet, men i vissa länder kanske det kommer gå så lång att det blir omöjligt att odla för att med är för torrt eller för blött,  eller helt enkelt för kallt. Vatten och mat. Överlevnad. I USA går idag bara 50% av allt sötvatten åt till köttindustrin, i Europa går 60% av alla våra gröder till djurfoder och om alla åt den mängden kött vi gör i Sverige skulle vi behöver 2,5 jordklot för att ha någ med mark. Jag får snart panik på detta, för folk ser inte allvaret. Den egna bekvämligheten är det viktigaste. Argumenten för att inte äta kött, eller trappa ner på det i en stor mängd, är inte hållbara, de är obildade och själviska. Det enda argumentet jag kan tänka mig är acceptabelt är av hälsoskäl, men inte annars. Det börjar bli akut för vi vet inte hur fort eller hur långsamt det kommer gå. Vid 6 graders höjning av medeltemperaturen är det kört, då har havsöknar börjat bildast. Inget liv i havet= inget liv på land. Allt kommer vara ödelagt.
Jag säger inte att det är enbart på grund av kött, långt ifrån, men köttet står nästan för 1/5 av människans totala klimatpåverkan. Det är otroligt mycket. Transportsektorn står för 16% men där läggs mycket mer energi för det är inte lika känsligt. För av någon anledning är köttfrågan extremt känslig. Människor tycks tro att det är en rättighet vi föds med, att äta kött. Om det nu är det så är det en rättighet vi ser till att våra avkommor inte kommer kunna dela. Jag sa inte ens att folk skulle bli vegiterianer eftersom jag vet hur folk brukar reagera, jag förklarade bara hur och varför kött är dåligt för klimatet, med folk blev definsiva direkt. Alla visste helt plötsligt jätte mycket om det, var experter, speciellt en turkist och iransk tjej. Båda två skulle göra sig bäst uppstoppade, jag tål dem inte. Jag baserade min fakta på EU och FN, jag litar på det men tydligen var det inte trovärdigt. Nu för tiden verkar det vara svårt att lite på någon ledare, se bara på alla Wikileaks-skandaler, men om jag får välja på att förlita mig på min, FN:s och EU:s kunskap i ämnet framför deras blir inte valet svårt. Det vara iallfall en tjej som verkligen var intresserad, ställde frågor, lyssnad och verkade jätte engagerad. Efter skolan lunchade jag med henne och en polsk tjej på en brasiliansk restaurang de åt båda kött.. Någon dag kommer jag kunna påverka någon. En vacker dag.

Abbey Road







I don't belive in global warming


Får avsluta kvällen med mitt senaste masterpiece (läs ironiskt) eftersom den passar så fint ihop med min presentation om köttets roll i klimat-debatten.


We are nowhere

Idag fick jag svar på mitt mejl till Hagfors kommuns miljö och klimat ansvariga. Hon var mycket positiv och skulla ta upp mitt förslag på nästa möte och bad mig dela med mig av ytterligare förslag och funderingar. Jag vet inte varför det mejlet gjorde mig så glad men jag har levt på det hela dagen. Sen skrev jag en insändare till VF, designade om min blogg, åt ost och bröd tillsammans med Nana och Nadja, bestämde mig för att färga mig rödhårig (och denna gång riktig röd!), kollade på djurvideor och ska nu träna på min presentation.


Amerikanskt spionage med svenskars tillåtelse

http://svt.se/2.22620/1.2257883/sverige_lamnar_information_till_usa_utan_att_riksdagen_far_veta

Om någon orkade att läsa mitt rasande inlägg igår och ännu inte läst om detta på något annat ställe, gå  in på länken och läs. Det är kanske lite bättre, utan mina arga inflikanden. men jag är fortfarande arg, jävligt arg. Svenskar tillåter spionage utan att lägga fram det i riksdagen. Grundlagsbrott!

Bath


Detta var i stort sett det första jag såg när jag kom till Bath. What the fuck liksom?

Some day I'll have one of these.


Jag kan inte avgöra om fönstrena på kanterna är äkta eller dit målade. Hjälp?







Svenskars samarbete med "världspoliserna"

Jag kom fullkomligt att kok av vreda i kväll när jag kollade på de svenska nyheterna och detta var vad jag fick höra:

Svenska regeringen har hävdat att den inte känt till att USA:s ambassad har övervakat svenskar i Sverige. Men rapporter från den amerikanska ambassaden visar att man har haft möten svenska regerings tjänstemän och att dessa har velat hemlighetshålla samarbetet för att undvika en granskning.
Dokument inifrån har tagit del av 600 rapporter som skickats från USA:s ambassad i Stockholm till Washington, hemliga rapporter som läkt ut via Wikileaks.
För en månad sedan avslöjades det att USA i hemlighet övervakar norrmän från en hemlig lokal i Oslo och samtidigt haft täta kontakter med norsk polis. Även i Sverige har liknande verksamhet pågått för att förhindra terrorattacker. Men den svenska regeringen försäkrar att man inte känt till övervakningen.
Beatrice Ask hävdar att hon inte vetat om någonting förrän hon fick informationen i veckan, Karls Bild stammar fram att han inte vet någonting som tyder på att någon på politisk nivå har känt till detta, Fredrik Reinfeldt säger också att detta har varit utanför regeringens kännedom.
Men av rapporter som skickats från USA:s ambassad till Washington framgår det att det förekommit möten där svenska regeringsföreträdare har förekommit. I mötena har man från svensk sida varit positiv till att hjälpa amerikanerna att kartlägga misstänka terrorister. Från svensk sida har man understrukit vikten av att kontakten mellan dem ska vara informell för att arbetet inte ska kunna granskas (av riksdagen då).


Jag är stolt över Sverige. Visst, Sverige har många brister men om man jämför med andra länder, och jag vågar säga att efter jag har mött människor från världens alla hörn varje dag se senaste 15 veckorna kan jag yttra mig om detta utan att inte kunna säga vad det är jag pratar om, så har vi det så jävla förbannat bra! Korruptionen är inget större problem (åtminstonde vad vi vet om) medelklassen är den största samhällsklassen och till och med Sveriges underklass har det bra ställt om man ska jämföra, alla har möjlighet att bli precis vad dem vill på grund av vårta underbara skattesystem, sjukvården är inte oöverkomligt dyrt, det sociala-skyddsnätet är gigantiska. Visst det finns undantad, det finns som sagt många brister, men om man sätter det i ett globalt perspektiv ska vi alla vara stolta över Sverige, vara tacksamma över att vi har sådan tur att vi lever här. Men nu kommer jag till det största bristen av dem alla: borgarna! Läs bara det kursiva: vad fan håller de på med? Jag vill inte tro att det är sant, men det känns löjligt att förneka det när det finns så många bevis. Om regeringstjänstemän är inblandade måste regeringen vara medveten om detta. Inte nog med att det förbannade jävla USA ska hålla på att leka världspolis, Fredrik jävla Reindfelst och hans jävla överklass-kompisar uppmuntrar dem, tillåter dem att göra det inom vårt lands gränser. Detta är inte acceptablet, inte någonstans!

Och sen detta, vilket jag i och för sig finner lite amusing men samtidigt löjligt:

USA:s ambassad har också skicka nedlåtande rapporter om politikers personligheter. Inför en av Bildts resor till USA har man sagt att han i och för sig har ett stort kontaktnät men att hans politiska förmåga är begränsad och att han gärna tar på sig en för stor kostym för sig egentliga makt. ”A medium size dog with big dog attitude”.

Okej, fine. De klankar ner på Karl Bildt vilket inte gör mig det minsta, men att nämna det i en rapport. Jag tycker att detta pekar på amerikanernas storhetsvansinne när de börjar ta upp andra länders politikers personligheter i rapporter. Jävla rövhuvuden. Jag kan verkligen se hur dessa möten ser ut: ett rum fullt av äckliga män, en massa självbelåtna amerikaner som har placerat sig på en podestal någonstans över alla andra i rummet och sen dessa regeringstjänstemän som äter ur händerna på dessa amerikaner samtidigt som de känner sig som världens viktigaste människor. Untouchable.

Jag vet inte, jag är bara arg. Jävligt arg. Vet varken vad jag tänker, skriver, heter eller bor.


Olika Typer Av Människor

Jag slutar aldrig att förundras över människans mångsidighet. Det är så otroligt lätt att dra alla under en och samma kam, att döma alla efter en enda människas misstag. Men det finns så många sorters människor och jag tror att det är vikigt att komma ihåg det, att inte döma någon efter en annans beteende. Vissa människor får oss att skratta, andra gråta, med andra kan vi ha djupa ingående diskussioner och med andra bara ytliga om vädret och skolmaten. Somliga människor inspirerar oss, får oss att vilja bli bättre människor, får oss att kämpa sen finns det människor som trycker ner oss, som gör oss till ingenting, underminerar en, drar i de sköraste av trådar. Jag känner att jag har växt som människa under min vistelse här, jag känner att jag har fått mer respekt för olika människor och lärt mig att uppskatta de fina sidorna hos individer istället för att döma dem efter de dåliga. Jag har också lärt mig att vända ryggen åt människor som jag inte vill ha något med att göra, inte på ett ignorant elakt sätt, mer på ett känslomässigt vis. Visst, det finns undantag men på det hela vet jag att jag har blivit en lite bättre människor, lite mer tolerant, lite mer självrespekterande. Det kanske inte märks, men jag känner det åtminstonde.

Varför helt plötsigt detta djupa inlägg? Jo, jag kom att tänka på killen i kassan på Tesco igår. Gårdagen var fruktansvärd, jag hade problem med trafiken så jag hann inte träffa Siri och Co, blev omkullknuffad, påsprungen, åkte fel när jag skulle hem, fick ett inte allt för uppmuntrande samtal om min farmors hälsa. När jag skulle betala maten kom en kille och gick före och då brast det. Jag var mikrosekunder från att gråta då killen i kassa frågar om jag mår bra och börjar hjälpa mig att plocka i maten trots att man inte gör det inne på den affären. Såna små jester är det bästa som finns dagar som denna.

London Tower

Jag besökte förra fredagen London Tower. Nu kommer bilderna!







Från ett rum där folk hölls fångna. Denna ristning är gjord av en katolsk präst som hölls fången för att han var just det; katolsk.




Jag var inne i skattkammaren och kollade på gamla regenters kronor också men där fick man inte fota.


at the worlds end

"Den nya klimatpolitiken kommer till utryck i de två propositionerna "En sammanhållen klimat- och energipolitik" som antogs av riksdagen i juni 2009. Riksdagen beslutade att målet för de svenska utsläppen av växthusgaser, från verksamheter som inte ingår i systemet för handel med utsläppsrätter, ska vara en minskning med 40 procent till år 2020 jämfört med 1990. Tre handlingsplaner föreslås med syfte att nå en fossiloberoende transportsektor, främja förnybar energi och skapa förutsättningar för ytterligare energieffektivisering.

Förutom utsläppsmål för växthusgaser till 2020 föreslår regeringen mål och strategier om att:

  • halva Sveriges energianvändning år 2020 ska komma från förnybara energikällor
  • Sverige år 2030 ska ha en fordonsflotta som är oberoende av fossil energi
  • Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser vid mitten av detta sekel ska vara noll
  • 20 procent effektivare energianvändning år 2020
  • 10 procent förnybar energi i transportsektorn 2020."

Det är inte nog, det går för långsamt. Jag känner mig som världens sämsta människa i världens sämsta värld med världens sämsta politiker. Jag ser fram emot när jag kommer sitta med mina svätande barnbarn i mina armar och säga: förlåt, det var inte meningen att det skulle bli så här men folk ville inte lyssna.

Detta är precis samma trend som man sett bland utdöende kulturer. Vi är mitt inne i en massutrotning men är okapabla att se det. Att ge upp vardagslyxen finns inte i våra jävla skallar. SHOPPASHOPPASHOPPA LIVET BEROR AV KLÄDER, FLYGA KORS OCH TVÄRS FÖR VAD FAN GÖR DET OM ALLT GÅR OM SKIT SÅ LÄNGE JAG FÅR HA LITE KUL NU, ÄTA SÅ MYCKET KÖTT DET BARA GÅR FÖR VAD FAN HAR DET MED KLIMATET ATT GÖRA OCH VARFÖR INTE SKITA I ATT ÅTERVINNA, DET ÄR JU JOBBIG.

Panik, hyckleri och självkritik. Vill så mycket, kan göra så lite,

nostalgi tripp

Jag såg nyss en Håkan video vilket tog mig med på världens nostalgi tripp. Helt plötsligt var jag en osäker 14 åring vars pappa nyss hade laddat ner Håkan Hellström åt henne. Tillsammans med Malin satt jag på en läktare i Älvstrandshallen och kollade på Jennifers och Haidies innebandyträning och sekunden sedan vandrade jag runt med mina vänner på "stan" och letade efter cigarett-fimpar. När cigarett-fimparna hade samlats in begav vi oss till Forsskolan och satte oss bakom där så att Jennifer, Haidie och ibland Elin kunde röka obemärk. Jag var lyckligast i världen: jag tillhörde för första gången en grupp, kände mig välkommen och omtyckt. Trots min osäkerhet och rädslan för att återigen bli övergiven var jag lyckligare än någonsin.
Jag och Malin brukade spöka ut oss, i stort sett göra oss så fula som möjligt, och ta kort på varandra. "Indiehora och Vingklippt Psykängel". De bilderna har jag fortfarande sparade, jag ska leta fram dem när jag kommer hem.
Samma sommar fann Malin sina föräldrars gamla filmkamera och jag, Malin, Hanna och Jennifer började smida planer till världens film baserad på min berättelse om Anna-Maria, Elin och *****. Hanna skulle vara Anna-Maria med en massa toapapper i BH:n för att göra rollen trovärdig. Hur nu det skulle hjälpa. Det blev aldrig någonting av filmen men planerandet var nog roligt det.
Under denna sommar, det var 2005, snodde jag och Jennifer en flaska danskt-äppelvin ur mina föräldrars källare. Med tanke på vår ålder och alkohol-erfarenhet blev vi snabbt fulla. Vi kastade oss igenom buskar, bjöd bort kapsyler med vin-sluttar och skjutasade runt en av Hagfors mest beryktade alkoholister på dennes rullator. Fast under skjutsandet ringde mamma och sa att jag var tvungen att komma hem så vi lämnade henne bakom ICA och jag undrar än idag hur hon tog sig hem. Jennifer sov över hos mig och morgonen efter kollade vi på Ronja rövardotter. Det var då vi upptäckte "Åh Mattis ditt vidriga missfoster" och "Jag har också en sån här nu". Den har hållit i sig länge.
Detta var också min sista sommar med "normal-stora" bröst. Jag var strax över A, en liten B, och jag kommer ihåg detta extra väl för jag minns när jag och Hanna var med mamma och Anna till Göteborg och gick på Liseberg. Vi åkte Skeppet som gungar fram och tillbaka och jag känner nästan smärtan från när vi åkte denna. Nej, det var inte mina bröst som gjorde ont, det var min mage för att Hannas bröst gjorde ont! De hade spänt åt så hårt att hennes tuttar inte fick plats medan jag utan större svårtigheter kunde andas (okej, just andningen var det svårt med tanke på hur mycket jag skrattade).
När jag ändå är inne på ämne bröst tänker jag berätta om när jag, Malin och Haidie var uppe vid sättraskolan för att spela fotboll. På grusplanen var det två killar och Malin eller Haidie, tycker att vi ska fråga om vi får spela med dem. De verkar inte så sugna på det men säger ja, kanske mest för att de gillade Haidie Rammstein-tshirt. Innan vi ska börja spela frågar de oss om någon av oss har en ciggarett och Malin som sitter på marken i sitt lätt för stora vita linna med rosa prickar och spetskant tar tag i sina bröst, trycker dem uppåt och säger "Jag är rökfri". Som om detta beteende inte var illa nog var jag tvungen att tillägga "Semester i Hagfors, dålig ekonomi?"efter att de två killarna klargjort att de var i Hagfors på semester. De utklassade oss senare på fotboll.
Bogart. Nöjesbutiken. Filmbolaget. Vi var stammisar där. Godisgodisgodis. Flera gånger i veckan var vi till Bogart som på den tiden hade plockgodis till ett överkomligt pris. Det var oftast en som betalade hela påsen, vi turades liksom om. Jag kommer ihåg att jag var helt besatt av "steka ägg" och de dära chokladklumparna med cocos i. Vi hyrde film ofta också och låg innen på någons rum eller vardagsrum med rullgardinerna och persiennera nerdraga för att stänga ute sommarsolen. I Haidies vardagsrum var just det extra svårt.  Det var en dag som var väldigt varm, samma dag som Malin med körtelfebern gav sig iväg till Kalmar på släktträff, den förutsagda tiden för hennes bortavarande överskreds rejält med nästan en och en halv vecka om jag inte missminner mig, och jag, Jennifer och Haidie hade vart till Bogart och köpt en fet påse godis och hyrt Scary Video. Jag hade på mig ett par ljusblå jeans och var jättebekymrad över mitt orange/blond/bruna hår eftersom jag dagen innan äntligen hade klippt lugg efter ett års tvekan och feg-klippningar. Iallfall så låg vi i Haidies vardagsrum trots att det var en alldels utmärkt sommardag och försökte förtvivlat kolla på den skitdåliga filmen men blänket i TV:n gjorde det nästan omöjligt.
En incident som skedde utanför Bogart är för alltid inpräntad i mitt minne. Det var en dag när jag, Malin och Elin hade varit inne på bogart och köpt godis, eller om Elin försökte få tag på cigaretter. Iallfall så satt vi på utsidan i hålet i väggen till vänster om ingången till affären som så många gånger tidigare och väntade på en kille som har ett väldigt livlöst "efternamn". I hålet i väggen till vänster om Bogart ingång är det en dörr som leder till ett trapphus. Dörren där var inte ordentligt stängd så Elin skulle vara rolig och gå in där. När hon kommer ut tillbaka och stängt dörren bakom sig som automatiskt går i lås inser hon att hon glömde väskan där inne. Hon fick panik eftersom hela hennes liv enligt henne själv fanns i väskan, och springer till polisstationen som ligger på andra sidan vägen för att se om de kan hjälpa henne att få upp dörren. Men eftersom det var Hagfors så var så klart inte polisstationen öppen. Hon kommer tillbaka till oss närmast panikslagen och mitt i allt detta inferno spottar Malin ett melon-tuggumi i håret på mig och jag utbrister i förfäran när jag inser att det inte går att få ur det: "jag behöver en frisör!", samtidigt som en tjej från en parralell-klass och hennes mamma som faktiskt är frisör kommer ut från Bogar. Elin får en snille-blixt och försvinner till Coloseom samtidigt som jag beger mig in till Bogart-Daniel och frågar efter en sax. Han hade såklart ingen sax utan gav mig en kniv och frågade snällt om han skulle hjälpa mig men jag gick ut och lät Malin göra det istället. Så när vi står där och Malin skär tuggumi ur håret på mig kommer Elin nöjt runt hörnet med en av Coloseoms anställda i släp: hon hade haft tur inne på Coloseom och funnit en som faktiskt bodde i trapphuset där hon glömt väskan. Hon avslutar våra senaste 20 kaotiska minuter med en frågade uttryck och frågar "har du besök min son?". Sen gav killen med ett livlöst "efternamn" Malin en slurpy.
Vår första NO-lektion i åttan är oförglömlig. Vi skulle börja med fysik och ljud. Vår NO-lärare, en överviktigt kvinna med lockigt fett hår och endast syn på ett öga som fick det andra att peka åt ett lustigt håll ibland, plockar fram en linja, tar tag i sin mage och häver sig upp på katerern där hon sträcker ut sig och lägger linjalen mot kanten på andra sidan katedern likt en trampolin och börjar slå på den vilket gör att den rör sig upp och ner och utbryter "Ljudvågor".  Detta får tala för sig själv.


RSS 2.0