Det kanske kommer en förändring

Jag känner mig som ett sviskon, utsuget och torrt. Det finns liksom inget hopp, antigen kommer jag fortsätta skrumpna eller bli äten. Just nu befinner jag mig i en snorfylld svaka där jag plus alla annan skit måste ta en massa vuxna beslut som om jag ska jobba helgen trots att jag är sjuk. När ens hälsa blir en ekonomisk fråga vet man att man har blivit stor. Jag måste ha ett nytt jobb, helst i Ullensaker eftersom jag förmodligen har en lägenhet där men tydligen måste man söka joben för att få dem.  De kommer inte bara flygandes. Lustigt med tanke på att det är på en flygplats jag vill jobba. Jag vill  bara ta min kolestreolstinna kropp och lägga den under en hiss och be nästa resande att ta en tripp till nedre botten så att min kropp blir lika trasig som mitt sinne. Mos. En mosbricka med extra mycket Natalie tack. Det vore skönt om man kunde lämna sig själv för en stund men det är ju inte möjligt. Avlägsna hjärnan från kroppen. Undrar vem som skulle lämna vem. Lättast är nog att transportera hjärnan. Fast vad vet ett enkelt vårdbiträde om sånt.

Jag måste acceptera att du har en åsikt men jag tänker aldrig respektera den

Något jag är så förbannat jävla trött på är att ens politiska ståndpunkt ska behöva vara så jävla känsligt och att man för allt i världen inte får trampa oliktänkande på tårna. Politisk är ju livet för i helvete! Hela ens tillvaro styrs av politiska beslut och om man inte kan se det är det dags att öppna ögonen och åtminstonde orka se nån partiledardebatt för att sedan släpa sitt nedsuttna arsel till vallokalerna på valdagen. Jag är jävligt vänster i mina åsikter och det är inget jag på något vis tänker dölja eller skämmas för. Jag är en väldigt poltisk person med många åsikter som jag gärna yttrar men tydligen är det fel. Hur kan det ens vara fel? Jag är så klart medveten om att allt har sin tid och sin plats med tydligen har vi kommit så långt i detta hyssande kring den politiska ställning så vi inte ska yttra oss över huvudtaget om något som kan antyda om vart man står. Men om ingen säger något hur ska man då kunna starta debatt och få människor att tänka om?

Vi lever i en demokrati som är sjukt viktigt att bevara. Ett problem med demokrati är att man många gånger inte tänker på att den inte alltid är representativ för hela folkets vilja. Många röstar inte alls och många som röstar har ingen aning om vad de röstar på. De sistnämnda är jävligt farliga. Om man inte väljer att rösta blir inte ens vilja representarad i riksdagen men om man gör det utan att veta vad man röstar på kan vad som helst få makt att fatta beslut. Se bara på hela SD historien. Genom att prata politik i vardagen upplyser man människor samt öppnar vägar för nya tankesätt, både hos sig själv och hos andra. Sen om någon skulle ta illa upp tycker jag faktiskt att det är den personens problem och inte mitt för om man inte vågar yttra åsikter om det samhället man lever i bör man jobba lite på självkänslan eller inse att det inte är fel att tänka annorlunda. Man får göra det för vi lever som sagt var i en demokrati.

En annan intressant grej som jag också stör mig på är att man tydligen måste respektera andras politiska åsikter. Eh? Nej det måste jag inte alls det för då skulle jag lika gärna kunna skita i att gå och rösta. Jag måste acceptera att du har din åsikt och jag har min, men inte fan måste jag respektera din åsikt. Jag har ingen som helst respekt för det femte jobb-skatteavdraget, för fas-3, för regerings sätt att hantera ungdomsarbetslösheten, för kärnkraftsivrare, man-grisar osv. Jag känner inga som helst sympatier för de människor som indirekt promotar klassklyfor, könsklyftor och segregation men jag accepterar att männikor har en egen vilja och har valt att rösta på detta. Det måste jag eftersom jag är för yttrande-frihet och demokrati, men jag respekterar det inte och jag tänker definitivt inte vara tyst om det för det är när folk börjar tiga debatten stagnerar och allt flyter ihop till en grå gröt. Politisk ska vara dynamiskt och känsloladdat, folk ska uppröras och väckas men hur ska deta gå till och man inte får prata om det?

Rädda ålar

Naturskyddsföreningen köper fiskerättigheter för att rädda den akut hotade ålen. Trots att merparten ålar dör i kraftverksturbiner och ynglen blir allt färre, fortsätter ungefär 300 svenska ålfiskare sin verksamhet, lagligt och med fiskekvoter. Nu startar Naturskyddsföreningen en insamling så allmänheten kan hjälpa till att köpa upp rättigheterna att fiska ål.

Åh vad jag gillar såna här intiativ. Så här borde vi göra med alla hotade arter, gå samman och köpa rättigheterna! (Att man ens kan köpa "rättigheter" till djur och natur är en fråga för sig men fortfarande jävligt upprörande.) Nu har jag inte köpt nån äl än eftersom jag inte hittar bankdosan men ska banne mig leta mer senare och köpa tre ål-helveten.

Någon som är med mig? Skit i att färga håret på några veckor eller ta att köpa ett nytt linne eller avstå från att äte ute två gånger och köp en ål istället. För den mindre insatte kan jag absolut förstå att det kan tyckas löjligt att köpa en ål men om jag får referara till Disneys Lejonkungen cirkel of life så kanske ni fattar bättre. Allt hör ihop, rubbar man nåt så rubbar man allt. Ålens överlevnad kan ha en stor betydelse över människans framtida matförsörjning eftersom dess livsstil gynnar/missgynnar olika arter som i sin tur gynnar oss. Eller så försöker ni bara se det coola i att vara med och försöka rädda en utrotningshotad art. Hittils har över 5 000 ålar räddats!





Låt mig höra kärlekens tunga aldrig ska jag glömma dig

Jag vet inte hur jag på ett bra sätt ska kunna beskriva den ångest och sorg som tynger mitt bröst. Ett bra sätt finns nog inte. När man blir sviken på detta brutala vis av någon man älskar så högt som jag älskade honom räcker egentligen inte ord. Han har gjort det igen. Jocke Berg har sålt sig igen och denna gången till det vidriga företaget Disney. Han har lånat ut sin ljuva röst till Bilar 2. Jag ser hellre att han horar i sofforna på Nyhetsmorgon eller sjunger med Måns på Allsången än detta. Folklighet före Disney alla gånger, det kan till och med vara lite charmiga. Kolla bara på mitt vänsterprassel Håkan.  Men jag ska torka tårarna och gå vidare. Jag måste finna en ny mening med livet.

RSS 2.0