Idag greps jag av den fruktansvärda insikten att jag snart inte kommer bo i Malmö längre. Fruktansvärd insikt. Jag älskar att bo i Malmö, jag älskar staden, jag älskar älskar älskar det bara. Vi har kvar lägenheten tills sista augusti så i sommar ska jag ner hit och bara njuta av att vara här men resten av sommaren ska jag jobba på Karlstads hemtjänst. Jag fick ju en jobbintervju här nere i Malmö men det var som värvare hos Läkare utan gränser och det var inte lika bra betalt och förmodligen lite mer slitigt på psyket så det i Karlstad kändes bättre. Och så bor ju nästan alla mina vänner där. För hur
mycket jag än älskar Malmö vill jag inte offra en hel sommar med mina fina vänners sällskap, det vill jag verkligen inte. 

Det som är mest jobbigt är nog det att jag insåg att det är så väldigt snart det är över. Runt 1 juni är det nån kurs på jobbet, 4:e juni Håkan i GBG, sen nån mer kurs runt den 7:e och 13:e, sen gå bredvid tre gånger för att lära mig och sen börjar jobbet runt den 20:e, tror jag. Om jag nu får jobba hela period 1. Så egentligen har jag bara två veckor kvar här nere, vara tre av dessa dagar kommer spenderas i Värmland. Älskade, älskade Malmö, älskade, älskade Skåne. Sällan har jag varit så lycklig som jag varit här och nu är det snart slut :(