Just nu sitter jag i en lägenhet med fem halvnakna karlar med varsin dator och lyssnar på Journey. Det kan låta skrämmande men en av dem är jag van att se mindre påklädd, två av dem är mina vänner sedan länge, den fjärde tycker att jag är rolig och den femte är jag ingift med. Känner mig med andra ord relativt safe. Själv sitter jag och dricker gin och tonic och funderar på en karriär som alkis och hur jag ska orka träna imorgon. Lägenheten lukar mindre gott och jag är mindre nykter. Tragiken är hög. Jag var och jobbade idag och insåg att jag har väldens bästa jobb.

wellwell..

I tvåan var jag ett vrak, det fanns inga gränser på hur långt jag kunde pressa mig själv. Jag har alltid varit jävligt självkritisk och aldrig kunnat uppskatta mig själv, det jag presterat eller över huvudtaget någonting som har med mig att göra. Jag har alltid satsat allt på det enda jag faktiskt är bra på: skolan. Jag pluggade i stort sett varje dag efter skolan i tvåan, och på helgerna, till långt in på natten, sov ett fåtal timmar och gick till skolan för att även där göra mitt yttersta. Inget resultat var bra nog, inte ens det högsta betyget MVG, alla rätt skulle det vara något annat känndes inte okej. Och 99% av gångerna blev det inte alla rätt, och 99% av gånger hade jag ångest över att jag "misslyckades" men också för att jag kände mig misslyckad trots att resultatet egentligen var bra. När jag tänker på det hade jag en sjuklig besatthet när det gällde skolan, jag tänkte på den i stort sett hela tiden; i skolan, efter skolan, när jag åt, på fest, under sex, jag drömde till och med om den. Jag var ständigt jagad, ständigt hela tiden förföljd av tanken på att prestera, prestera, prestera. Det fanns inget annat jag var bra, inget annat blev jag berömd för. Jag var inte smal, söt eller snygg, inte heller snabb, stark eller smidig eller snäll, rolig, glad eller varm. Jag äger inga som helst inre eller yttre attribut som är av värde. Det enda jag hade var mitt huvud, min förmåga att prestera i skolan. Och inte ens de resultaten var bra nog. Den andra terminen i tvåan bröt jag ihop; jag vaknade, grät, gick till skolan, grät, kom hem, grät och däremellan pluggade jag. De sista veckorna var jag knappt i skolan, jag låg mest hemma och sov, dels på grund av Algot och dels på grund av att det inte fanns så mycket kvar av mig. Jag kände mig tom och misslyckad. Men det gick bra, jag fick mina betyg och behövde bara prioriera bort ett MVG för VG trots att jag var helt utpumpan. I trean var jag fortfarade helt slut, mådde fortfarande jävligt skit. Jag pluggade inte lika mycket, resultaten på proven var mer lösthängaden och ett resultat av ytligt inlärd fakta. Men jag fick mina betyg efter ett hemskt hemskt år och är stolt över de flesta. I höst var jag till London och pluggade engelska, fast jag pluggade egentligen inte, var mest i skolan, kom hem och roade mig. Vilade upp mig helt enkelt. Nu går jag i skolan på riktigt igen. Jag är har en fet tenta framför mig och känner den gamla stressan bubbla upp, hur paniken gror och tvånget att prestera återkommer. Anledningen till att jag skriver detta är mest för att få en skriftlig påminnelse på att jag aldrig ska ge mig hän åt studer så intensivt igen. Det har tagit nästan ett och ett halvt år att bli återställd från när jag som 17-åring bröt ner mig bit för bit på grund av orimliga krav och låg självkänsla. Jag vill lyckas i skolan men inte till den bekostnad som sist. Jag håller på att bygga upp mig själv nu. Nu ska jag må bra och bli en person jag vill vara, den jag kan vara. Inte hon som går omkring med en gnagade ångest och demoner från det förflutna och ständigt känslan av att inte duga. Jag tänker bli så bra som jag vet att jag kan bli och jag tänker inte låta en bokstav på ett papper få förstöra mig igen. Aldrig.

När jag var i London var det turkisk tjej som frågade om tomten kom från Sverige. Förra veckan var det en kille i min klass som frågade om vi hade samer i Värmland. Halvt gulligt, halvt skrämmande.

Det är ett tag sen jag updaterade här nu bortsett från muffinsinlägget. Det har inte hänt så väldans mycket förutom att Algot fyllde på åt lördagen. Jag bakade koppkakor, tog med han på bio (vi såg Gränsen, se den!), bjöd på pizza och i present fick han ett förkläde med hjärtan. Kanske en mycket tråkig present men han ville ha ett förkläde och min inspiration tröt men han verkade ytterst nöjd med dagen så jag tycker det väger upp det lite.

Förra fredagen avslutades den första delkursen och jag är godkänd på den, 75 procent to go! Denna veckan började alltså en ny delkurs som vi mot allas förtret ska ha salstentamen på. Jag har alltid varit ett stort fan av uppsater och liknande skrivuppgifter och insåg vid introduktionen av delkursen att jag alltid kommer vara det. Delkursen är alltså fem veckor lång, innehåller 10 föreläsningar, 3 seminarium varav 2 är obligatoriska och så klart är det jag kommer missa på fredag obligatoriskt så det blir kompletering på den, och 48 kapitel som ska läsas och läras in och ett kapitel kan variera mellan 20-60 sidor. Jag känner mig redan utbränd och kommer förmodligen vara mycket frånvarande efter helgen nu. Jag är så glad att jag faktiskt gillar att plugga.

Som jag redan berättat för typ hälften av mina läsare har jag drabbats av en mysisk sjukdom. Malin trodde på graviditet, Hanna på boleria och Algot på att jag har fått ett virus/bakteria på balansorgantet. Det ligger till som så att jag helt plötsligt blir extremt snurrig och håller nästan på att ramla omkull om jag inte sitter ner och när jag var på spinning höll jag på att ramla av cykeln flera gånger på grund av detta. Utöver det har jag gått omkring i ett dvalliknande tillstånde den senaste veckan. Men idag fick jag äntligen ont i halsen! Så förhoppningsvis blir jag sjuk på riktigt nu så jag slipper detta. Kanske inte så jätterolig information att ta del av men som sagt; min blogg mina regler. Och som född hypokondriker är det viktigt att jag får prata om sånt här.

Nu över till nåt lite roligare: imorn blir det massinvasion här på Thomsonsväg 34B. Algots bror och Mathias Brodin kommer nämligen hit och på fredan trillar även Offer, Simon, Daniel och Christian in. Med andra ord så kommer varenda nanometer av lägenheter vara upptagen. Jag flyr då till Stockholm för att träffa mina girlfränds Rosa, Malin och Hanna. Som jag har längtat! Jag återvänder till vår lilla etta på söndags natt/måndag morgon men då har Daniel och Christian tyvärr åkt så vi kommer bara vara 6 personer på 25 kvm tills på tisdag. Men där det finns hjärterum finns det stjärterum!


Förresten, den 4 juni kommer jag befinna mig i GBG med mina vapendragare Hanna och Malin framför en scen med Herr H. på. Livet känns rätt okej ändå. (:

tänker klappa mig själv på axeln och säga: "fan vilka goda kopp kakor, bland de godaste jag ätit faktiskt". En sort med choclatchip cookis, vit choklad och center i och en annan med morotssmak. Och så klart med cream chees frosting. Mmm mmm mmm.

 

Spåkulelogg:


110216 08:16- Var inte rädd att välja det som du verkligen vill. Följ dina drömmar!
110216 21:05- Du för en kamp inom dig själv. Lyssna till ditt högre jag även om det tar emot att göra förändringen som du vet är nödvändig.
110217 13:04- Inom dig vet du vad som är fel. Var modig och bryt mönstret.


Det värsta är ju att jag faktiskt tror på spåkul också. Får helt enkelt överväga vad det är som ganger mig över lite DH.

Hej igen bloggen!

Long time no see. Just nu har jag absolut inget intressant att blogga om eftersom jag inte gjort något intressant. Logiken flödar. Som jag sist förutspådde skulle mitt lilla psykbryt i söndagskväll leda till en något sömnrubbad vecka så jag går väl till skolan, kommer hem, knarkar kaffe, orkar inte somna i tid. Härligt. Just nu ligger jag likt en zombie i min och Algots gigantiska säng som är lika bred som jag är lång och önskar att jag linssåsen ska laga sig själv och koka ihop lite spaghetti åt mig också. Men man kan väl inte få allt, jag har åtminstone en säng.
At the moment är jag hemma ensam, Algot är ute och jagar lite kaniner, vi tänkte laga en kaningryta ikväll. Eller så är han i skolan. På lördag fyller han 20 år och eftersom jag är en sån fin flickvän har jag inte något planerat än. Hjälp typ. Imorn har vi redovisning i skolan och det känns väl lite sådär, min värmlänska går inte hem hos alla så det kan bli intressant att se hur det går. Ämnet är i alla fall super intressant: är globaliseringens effekter mer positiva än negativa ur miljösynvinkel. Svaret blev då nej för er som undrar. Tillväxt är skit. Vi kommer gå under. Maldiverna sjunker. Mina barn kommer drunka eller svälta ihjäl. Kanske till och med jag.

Det är fint när man får världens ångest så här på kvällskvisten. Speciellt när man ska upp sju. Hej sömnrubbad vecka!

Malmö Stundenthus där jag och Algot residerar

 

Pratade med Hanna igår och hon påminde mig om att när vi åker till Stockholm den 25:e så är det precis ett år sedan vi åkte dit för att se Kent. Helt sjukt att tiden kan gå så fort! Det var en förbannat jävla bra spelning, de spelade På drift och Vals för satan (min vän pessimisten) *dog litegrann*. Så nu sitter jag och lyssnar på Kent, blir nostalgisk och euforisk som fan. Vill ha någon att dela denna känsla med och Algot hatar Kent + att han ligger och sover så det känns rätt dött på den punkten. KEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEENT<3

Kent på Arvikafestivalen 2008, lätt deras bästa spelning någonsin. Åtminstine av de jag har sett. Håll ditt huvudhögt ägde den spelningen.

Kent i Stockholm den 25 februari förra åter. Det blir i så fall rankat som den näst bästa spelningen. Hade tänkte lägga upp en bild från varje spelning jag har vart på med dem men jag hittar inte de från Göteborg 07 och Karlstad 06. Det är helt sjukt, jag har sett dem fem fånger om man räknar med de redan nämnde och Arvika i sommar. Och fler ska det bli. Har absitnens som fan efter konsert/festival just nu!

 

Denna sista mycket samkliga bild får bli en påminnelse om vad jag vill göra den 4 juni!
(Håkan *hosthost* Göteborg *hosthost*)

Första gången på jobbet. Allt funkade skitbra, killen var bra, jag var bra, allt var bra. Och trots att allt var bra får aldrig något vara bra. Jävla oflyt hela ti'n.

Livet lekar inte, men det lunkar åtminstone. Jag är i skolan, pluggar, tränar numera, ska börja jobba nu under veckan. Har helt enkelt ett väldigt vardagligt liv. Men det får väl lov att vara så nu ett tag. Jag har Algot iallafall. Jag saknar att ha en vän men förhoppningsvis kommer jag inte vara "ensam" hela våren, någon kommer säkert falla för min charm. Haha. Jag längtar till sommaren, den ska bli så jävla bra har jag bestämt. Det ser inte bättre ut än att jag kommer vara arbetslös men det är smällar man får ta. Pengar är inte allt, då tågluffar jag hellre. Den 25 ska jag till Stockholm och jag längtar som fan. Bland det värsta jag har varit med om är detta avstånd till mina vänner. Missförstå mig inte, jag trivs i Malmö, det gör jag. Men bäst trivs jag i mina vänner sällskap. Men i höst blir det nog inte Malmö iallafall så då kommer jag åtminstone inte bo 8 timmars resa ifrån mina lyckopiller. Jag saknar London också. Alltid är det nåt.

Vi kvinnor har i årtusenden blivit diskriminerade, nedvärderade, undervärderade, objektiviserade, sexualiserade  och utnyttjade. Vi är det svagara könet, så är det bara. Det är vad vi lär oss när vi växer upp. Det är männen som styr och även om det inte är uttalat så är det knappast svårt att räkna ut om man lärt sig skillnaden på manliga och kvinnliga anletsdrag. Patriarkalet. Fäderna styr. På jobber är chefen säkerligen man. På skolorna är rektornerna män. I regeringen, riksdagen, kommunfullmäktiga är det männen som sitter. Allt domineras av mäannen.

De senaste två årtusendena har religionen, samhällen, hemmen och vårt tankemönster genomsyrats av tron på att vara kvinna är något dåligt. Det är skamligt. Flickor får tidigare är pojkar könshår, vi får mens och utvecklar bröst långt innan pojkarna ens har upplevt känslan av tusentals grodyngel som pressas fram genom urinröret. Det är skamligt. Pojkarna har inte börjat utvecklat något attribut som tyder på att de håller på att bli "vuxna". Flickor som får detta innan pojkarna upptäckt vad sexualitet är måste dölja detta och sen när pojkarna fått upp ögonen för det sexuella bli vi istället obejekt. Vi ska bli stirrade på, tafsade på i de till synes oskuldsfulla lekarna. Vi förväntas också bete och på ett visst sätt. Flickor rapar inte, flickor fiser inte, flickor svär inte, flickor hörs inte, flickor syns inte. I klassrummet är detta pojkarnas lott, de får synas, de får höras och om en flicka, vilket jag av egen erfarenhet av kan berätta om, inte finner sig att följa den redan upptrampade stigen är vi dåliga. Vi straffas, får skäll och samtal hem till föräldrarna för vi har inte varit en duktigt flicka. De andra tjejerna i klassen kommer säkert att se på denna "rebell" men avsmak; så ska inte en flicka bete sig, vi ska sitta tysta, fina och le. (återigen, egen erfarenhet)

Vi flickor är objekt, sexualiserade objekt. Är det inte så? Redan som barn får vi se kvinnor både i verkligeheten och på film och bild, som har klätt upp sig för att behaga mannen. Som hoppar över lunch och står med huvudet långt ner i en toalett för att nå ett sjukt ideal, kvinnor som ligger på svälgränsen men som trots det svälter sig för att duga. För precis som allt annan är det så, ju mindre det är av oss desto bättre, och det samma gäller även kroppsfett.

Våra sexualitet är skamlig. Vi ska inte onanerna, om vi gör det ska inte definitivt inte skylta med det. Det är okej för pojkar att runka, det visar bara att han har blivit "man". Vi kan även inte ligga med vilka vi vill hur ofta vi vill för då är vi horor. Så länge mannen uppskattar efter effekterna är det okej, men om han skulle bli avvisad av en tjej så är hon en hora. Män kan ligga med hur många de vill, det är coolt. Tjejer kan knappt ligga alls, för det är äckligt, då är vi horor. Och då ska vi inte ens prata på våldtäker.

En våldtäkt är alltid kvinnans fel, har ni hört det? Jo men visst är det så. Vi får skylla oss själva som hade de kläderna på oss för det inbjuder till att man med våld tvingas få en kuk intryckt i sig och få hela slidan fylld av förövarens sperma. Fan vad puckade alla våldtäkts-offer är som inte fattar att det finns en klädkod för att inte bli våltagen. Sen om vi ligger helt utslagna på en fest får vi också skylla oss själva om vi faller offer för en våldtäkt för efter ett par öl måste mannen får tillfredställa sina lustar och om man då redan lagt sig på sängen, dum som man är, hur kan man då förvänta sig att mannen inte ska tro att man står till hans förfogaden. Och om du sen anmäler detta så är du ett ännu större pucko. För det första: det är alltid kvinnas fel. För det andra: vi bor i en värld byggd av män för männen så hur kan du ens irinera dig att du ska vinna? Nej gå hem för fan, invänta nästa väldtäkt- för du är inte på något sätt obligerad att skydda dig- och att hela samhället ska vända sig emot dig. För det är din lott som kvinna förstår du. Dumma, dumma kvinna.


Detta vredesutbrott grundar sig i denna artikel. Könsdiskriminering på högsta nivå. Det RO fäller bilden för är något som vi kvinnor får utstå varje dag men bara för att det är en man åtgärdar man snabbt problemet. Förbannade jävla sjuka värld.

(Och det är självklart att en man kan må dåligt och bli kränt på samma principer som kvinnor men kolla in alla reklamer på kvinnor som har "den" perfeka kroppen vilket oftast är en bild som inte stämmer överens med verkligheten men fortfarande är kvar och inte anmäls och i hur många reklamer man använder sig av kvinnor i -objektivisering- för att locka säljare. Min ilska över detta grundar sig inte på att jag vill förvägra mannen rättvisa utan att den bara ges när det handlar om män medan kvinnor är ett självklart offer som inte behövs ta hänsyn till. )

Nu får någon förklara detta för mig; mitt genomsnittliga besöksstatistik är 5-6/dag och de två senaste dagarna har jag haft 11 respektive 12 styckan, vad har hänt? Är ni på riktigt, vilka är ni i så fall och vart kommer ni ifrån? Jag blir nästan rädd. Har jag möjligtvis CIA efter mig? Misstänkt för terrorism? Jag är ju rätt så explosiv.

Läst nyss en fin artikel på svt:s hemsida. Tydligen går kineserna in i kaninens år nu vilket innebär en massa festande men också en massa lidande för kaniner. Uppenbarligen är djursynen på andra sidan klotet lika långt kommen som en svensk dokusåpa-kändis vilket innebär att de bland annat skickar kaniner till varandra på posten i vanliga paket, köper massvis av kaniner, faktiskt en så stor mängd att det är kanin-brist och man förutspår att lik som efter släppet av "101 dalmantiner" och hitta "Nemo" kommer dessa kaniner, liksom dalmantinerna och clownfiskarna, lämnas åt sitt öde. Nej läs artikeln istället, jag är för upprörd för att kunna skriva ordentligen.

Som jag förutspådde blev inte ens hälften av mina ärenden uträttade men det gör inget, I've got plenty of time. Jag simmade i alla fall, var med Algot till banken (vi ansökte om huslån, när bebisen kommer blir det lite trångt att bo i en etta), hittade en mindra kommersiell version av lagerhause som jag tror att du, Malin, skulle gilla.

Annars då? Jovars, uttråkad för tillfället. Saknar mina vänner, saknar nån som mig. Har snöat in på Lars Winnerbäck och drömmer om Håkan i Götet och längtar tills vår Europatrip. Har ångest för framtiden eftersom hösten helt plötsligt har andra förutsättningar. Det finns så mycket jag vill skriva men det går liksom inte. Just nu vill jag bara ha den 25:e.

Håkan Hellström 4 juni Göteborg någon? Jag vill det av hela mitt igentäppta hjärta. Jag vill, jag vill, jag vill. Jag vill stå längst fram bland alla 14-åriga tjejer med tuperat hår och Håkan kladdat över hela armarna som skriker för allt de förmår. Jag vill svettas och sjunga med min röst som är bra många gånger falskare än något han någonsin kunnat frammana. Lyssna till gamla melodier som "Det är så jag säger det" och "Ramlar" och gå sönder lite grann till nya låtar som "Jag vet vilken dy hon varit i" och "Vid protesfabrikens stängsel". Jag vill, jag vill, jag vill. Det perfekta sättat att inleda sommaren på. Det perfektaste. Jag behöver bara någon vid min sida. Någon?

Imorn är dagen fullspäckad:
- ta mig upp tidigt (bara det är en prestation)
-gymma eller simma samt skaffa ett tränings-kort
- följa med Algot till Nordea
- dra med mig Algot till skolan för att fixa CSN-kort
- boka syntest-tid på specsavers
- gå till Panduro och införskaffa diverse saker
- leta reda på statsbiblioteket och skaffa låne-kort
- leta reda på en bra och billig foto-affär
- köpa hörlurar till mp3:n
- hämta ut min tåg-biljett till Stockholm
- läsa ett kapitel i Comparatives government and politics

om jag hinner med ens hälften av detta finns det ingen anledning till att grisar inte skulle kunna flyga med tanke på att jag inte ens vet vart en bråkdel av ställena ligger.

Jag och Algot sitter och spelar wow:

- Har du din orm ute idag då?
(ett slags sällskapdjur typ)
- Nej, han får vila idag.. han har ont i ryggen! HAHAHAHAHAHA!


Ibland har jag mina ljusa stunder :D

Var inne på en blogg tidigare idag, närmare bestämt-->(.) där man tipsade om en super bra sida så jag tänkte att jag också skulle göra det eftersom de som driver den bloggen är så jävla coola! Det är alltså en grupp på fem tjejer som driver ett UF företag där se syr sina egna tygpåsar och trycker dem själva.