Om tre dagar åker jag. På söndag åker jag till London. Det börjar bli läskigt nu. Jag kom på mig själv att tveka. Kanske jag hör hemma här? Bland nära och kära. Kanske jag inte behöver något annat? Men sen kommer rastlösheten. Föraktet. Jag hatar det här stället, de få student det faktiskt tycks verka bra är en illusion uppbyggt av rädsla. Jag har längtat bort så länge jag kan minnas. Jag ska bort. Den här staden drar ner mig till botten av ån.
Missförstå mig inte, jag älskar mig vänner, jag älskar Algot. Det är inte de som kväver mig. Det är något annat. Något abstrakt men ändå konkret. Det går inte att sätta ord på det samtidigt som det är så lätt att sätta fingret på det. Om tre dagar åker jag.

<3