återvinning
Jag är arg. Ledsen. Förtvivlad. Idag är en sådan dag då allt hopp jag hyser för mänskligheten tycks ha försvunnit. Soporna var det som tog det idag. Jag såg en sopbil på väg till tuben idag och det är ingen vacker syn- återvinning tycks inte existera. Det är så enkelt: en kontainer för papper, en för plats, en för glas etc, men det är för simpelt för att det brittiska ledningen ska kunna genomföra det. Nej, ett sådant väl utvecklat land som UK har faktiskt ingen fungerande återvinning. Det går helt enkelt till så här: avfall i en påse, allt som kan återvinnas i en annan. I sopbilarna hamnar sedan allt detta i samma del och sen, hoppas hoppas hoppas jag, att det som kan återvinnas återvinns på diverse sopstationer. Men visst är det galet? Jag är ingen expert, men det borde vara mer praktiskt och mer effektivt att lägga olika material i olika påsar, på så vis tror jag att mer av det kan återvinnas och inte alls lika mycket energi behövs för att urskilja de olika materialen från varandra. När jag ändå klagar på detta förlovade land så kan jag passa på att nämna att de flesta britter inte ens vet vad pant är för något.
Den andra händelsen som tog luften ur mig utspelar sig i Neapels nere i Italien. Det är en tätt befolkad stad med cirka 6 miljoner invånare och de kan inte längre hantera sina sopor for att de har blivit för många. Min första tanke var: shiiit, fan vad de måste äta. Men det var inte där skon klämnde, idioterna återvinner inte! Så nu ska man försöka införa ett samarbeta med Norge och Sverige som ska ta hand om deras sopor eftersom vi inte har nog med sopor för att kunna generara el och fjärrvärme. Vart fan är det logiska i detta? Det är inte svårt att återvinna, alla kan lära sig det! För att avrunda det hela fint så avslutades reportaget med detta citat, sagt av en tjej från Neapels: "I grund och botten är vi för återvinning men det är nåt i vår kultur som gör att vi inte kan genomföra det." Jävla ägg.
Den andra händelsen som tog luften ur mig utspelar sig i Neapels nere i Italien. Det är en tätt befolkad stad med cirka 6 miljoner invånare och de kan inte längre hantera sina sopor for att de har blivit för många. Min första tanke var: shiiit, fan vad de måste äta. Men det var inte där skon klämnde, idioterna återvinner inte! Så nu ska man försöka införa ett samarbeta med Norge och Sverige som ska ta hand om deras sopor eftersom vi inte har nog med sopor för att kunna generara el och fjärrvärme. Vart fan är det logiska i detta? Det är inte svårt att återvinna, alla kan lära sig det! För att avrunda det hela fint så avslutades reportaget med detta citat, sagt av en tjej från Neapels: "I grund och botten är vi för återvinning men det är nåt i vår kultur som gör att vi inte kan genomföra det." Jävla ägg.
scientologerna
Förra fredagen (eller var det fredagen innan?) var jag som säkert de flesta som läser min blogg säkert redan vet till Scientolog-centret som ligger alldeles runt hörnet från skolan. Jag fick först göra ett personlighets-test med ca 200 frågor och sedan ett IQ test. Jag måste tillägga att detta var gratis, jag skulle aldrig ha betalat för att göra det!
Efter testet fick jag sitta mig i en soffa och vänta medan en tjej sammanställde mitt resultat. Jag var egentligen inte så intresserad av själva personlighets-testet, det var IQ-testet som lockade. Tjejen som jag inte minns namnet på hämtade mig och visade mig sedan en graf över mitt resultat och svaret var inte helt oväntat kanske. I korta drag så visade grafen att jag har dålig självkänsla, ojämnt humör, saknade förmögan att uppskatta mig själv, att det finns någon person i min närhet som gör mig olycklig, jobb/skola var i topp och relationsdelen sa att jag har svårt att fördjupa kontaken med människor. Så vet ni vad? Jag köpte boken och dvd:n, så här kan jag ju inte ha det! Hehe... Nej det gjorde jag inte men jag ska inte förneka att jag kände mig lite utvald på ett vis, att de engagerade sig så mycket och i pekade ut så många av mina personlighetsdrag etc. Men jag vet ju också att det är så de jobbar, att det är så de tjänar pengar, säger en grej som hundratals människor kan identifiera sig med, men efter detta kan jag verkligen förstå hur människor kan trillar dit. Om jag var ensam och inte visste vart jag skulle vända mig med all min olycka och aldrig hört talats om baksidan med scientologin skulle jag säkert ha trillat dit. De vet verkligen vad de håller på med. Och mitt IQ-test då, jag fick aldrig reda på svaret. Jag tänkter vara lite självgod och gissa på att mitt resultat inte var anmärkningsvärt dåligt så de kunde inte använda det till sin fördel så de valde helt enkelt att strunta i det. Det var lika dant med jobb/skola-delen, de pratade inte någonting om den heller, förmodligen för att den låg i topp och då får de inga böcker, DVD:er och kurser sålda.
the coldness
Jag pratade men en kille i min klass ifrån Stockholm igår. Vi pratade om förra åretsvinter och hur det påverkade oss. Eftersom han bor i Stockholm vann han så klart i syndhets-skala eftersom de inte är vana vid snö (Eh, Stockholm ligger i Sverige va?). Iallfall så tyckte han att det var löjligt att folk pratar om global uppvärmning när det tydligen bara blir kallare och det fick så klart igång mig. Jag skulle försöka förklara vad anledning till fjolårets extrema kyla orsakades av och kunde så klart inte förklara eftersom jag inte hade så stor koll, vilket så klart inte övertygade "förnekaren" det minsta. Så viola, här är förklaringen, så nu kan ni berätta för alla som förkastar klimatförändringen som en otrolig korruptionsidé på grund av detta. Spännande va? Ut och sprid budskapet!
Sen december 2009 har ett särksild väder fenomen hållit i sig i nord Europa. Den så kallade Nordatlanstiska Oscillationen (som är ett klimatfenomen som förekommer i Nordatlanten som påverkar klimatet främst under vinterhalvåret) gick i december i fjol in i en negativ fas vilket innebär att kall luft från polartrakterna kommer ner över oss. (Men vi skola icke beklaga oss över detta, om luften skulle komma från Sibirien istället vilket inte är helt otänkbart skulle det bli en ännu värre vinter!) Detta är den längsta tid de senaste 40 åren som detta fenomen hållit i sig och det är oklart varför det uppstår och det kan vända när som helst och gå över i en positiv fas vilket skulle ge oss milda, och på vissa håll, snöfria vintrar.
Om man betrakar jorden uppifrån Nordpolen kan man se att en viss mängd kallluft rör sig runt denne. En viss mängd kalluft "tippar ner" över Europa och Nordamerika. Förra vintern var vintern i Nordamerika ovanligt mild och i Europa ovanligt kall och detta just för att mer kalluft "tippade ner" över Europa än Nordamerika.
Detta är inget fenomen som uppkommit på grund av klimatförändringen och man vet ännu inte hur det globala uppvärmningen kommer att påverka detta klimat-fenomen.
om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Jag borde kanske skriva nåt, eller skriva nåt vettig. Typ jag mår skit och imorn ska jag ta livet av mig. Fast jag orkar inte så istället skriver jag ingenting.
och jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet
torsdag del 2 (daniela's farewell- and birthdayparty)
Jag och Natalia, en vän till Daniela från Colombia, ordnade en överraskningsfest åt
Daniela på hennes favorit pub B@1.
Daniela på hennes favorit pub B@1.
torsdag del 1 (bellini-class)
Varje månad är det tradition i vår klass att dricka Bellini och spela spritspel så i torsdag gjorde vi det. I vanliga fall går det år ungefär fyra flaskor på en lektion men denna gång drack vi sju styckna på tio personer. Haha, alla blev lite smått tipys. Men det var kul, en bra uppvärming för kvällen.
Ett av spelen vi spelade var "20 question" som är ungefär som galen-panna där man ska försöka gissa vilken person man är. En ryss tjej blev Hitler men hade glömt bort vad han hette. Sjukt kul!
Ett av spelen vi spelade var "20 question" som är ungefär som galen-panna där man ska försöka gissa vilken person man är. En ryss tjej blev Hitler men hade glömt bort vad han hette. Sjukt kul!
start spred the news I'm leaving today!
Japp så är det, jag flyttar snart ifrån Chandos Road 43, Willesden Green. Men inte idag dock, imorgon. Jag trodde att det skulle kännas vemodigt att packa ihop men det känns bara skönt att veta att snart är jag på väg härifrån. Från den sekunden Hanna klev ut ur dörren slutade det att kännass om ett hem. Innan hon kom bodde Amanda och Leandro här och de lämnade stället samma dag som Hanna kom. There's nothing left for me here! Så imorgon efter klockan tolv stänger jag dörrarna till Chandos Road 43 bakom mig för gott och beger mig till sydligare breddgrader: Exmoor Road 6 i Ladbroke Grove.
Gårdagens morgon var verkligen en hemsk dag! Det börjar med att jag vaknar bakfull (men jag vaknade iallfall) och lämnar huset ungefär samma tid som jag alltid brukar. Jag går till stationen och såklart slumrar jag till och missar min station i Finchley Road och måste åka tillbaka en station och tar så klart ett tåg som har ändhållsplats vid Baker Street som jag vanligtvis bara åker igenom. Jag måste alltså leta redo på den andra plattformen och den skylten sitter helt dold så jag irrar omkring, går vilse och hittar inte min station förräns 20 minuter senare. När jag tillslut hittar plattformen är tåget försenat och jag måste vänta där i 20 minuter till. Jag kommer iallfall fråm till skolan 40 minuter för sent och finner ett tomt klassrum med en väldigt förvirrad Daniela som också var sen. Våran klass hade gått till ett café men inte lämnat ett meddelande så vi var strandsatta på LSI.
Efter skolan sa jag hej då till Daniela som gjorde sin sista dag, vilket var otroligt jobbigt. Hon kom hit samtidigt som mig så jag har känt henne sen min första dag här. Hon var så otroligt fin, hon sa: "I've told you this many times and I'll do it again: you're a great person and never change who you are. Never!". Det var ett tårögt ögonblick!
Gårdagens morgon var verkligen en hemsk dag! Det börjar med att jag vaknar bakfull (men jag vaknade iallfall) och lämnar huset ungefär samma tid som jag alltid brukar. Jag går till stationen och såklart slumrar jag till och missar min station i Finchley Road och måste åka tillbaka en station och tar så klart ett tåg som har ändhållsplats vid Baker Street som jag vanligtvis bara åker igenom. Jag måste alltså leta redo på den andra plattformen och den skylten sitter helt dold så jag irrar omkring, går vilse och hittar inte min station förräns 20 minuter senare. När jag tillslut hittar plattformen är tåget försenat och jag måste vänta där i 20 minuter till. Jag kommer iallfall fråm till skolan 40 minuter för sent och finner ett tomt klassrum med en väldigt förvirrad Daniela som också var sen. Våran klass hade gått till ett café men inte lämnat ett meddelande så vi var strandsatta på LSI.
Efter skolan sa jag hej då till Daniela som gjorde sin sista dag, vilket var otroligt jobbigt. Hon kom hit samtidigt som mig så jag har känt henne sen min första dag här. Hon var så otroligt fin, hon sa: "I've told you this many times and I'll do it again: you're a great person and never change who you are. Never!". Det var ett tårögt ögonblick!
den fulaste flickan i världen
- Would you like a chocolate?
- Oh, no thank you, I'm trying to stop eating so much candy in the weeks.
- Yes I saw the pictures on your facebook yesterday. You were so beatiful when you were youngen when you were slim. And your face was more beautiful then too, you looked more self-confident.
Vad fan svarar man på det? "Thank you! By the way, you just made me wanna eat a huge chocolate cake, threw it up, eat the vomit and then go and jump from London Bridge and then return back to life just so I will be able to kill my self.. again. Like your make-up by the way."
- Oh, no thank you, I'm trying to stop eating so much candy in the weeks.
- Yes I saw the pictures on your facebook yesterday. You were so beatiful when you were youngen when you were slim. And your face was more beautiful then too, you looked more self-confident.
Vad fan svarar man på det? "Thank you! By the way, you just made me wanna eat a huge chocolate cake, threw it up, eat the vomit and then go and jump from London Bridge and then return back to life just so I will be able to kill my self.. again. Like your make-up by the way."
there is a light that never goes out
And if a double decker bus crashes into us
To die by your side is such a heavenly way to die
And if a ...ten ton truck kills the both of us
To die by your side
Well, the pleasure, the priveledge is mine
Oh, there is a light, and it never goes out
summary
Torsdag
Algot kom. Jag och Hanna skulle gå till fiket vid stationen och ta en avskedsfika men det visade sig att de hade en yoga-kurs där så vi köpte två bakelser, var sin smoothie och gick hem till det väldigt inbjudande vardagsrummet och frossade istället. Någon form av rulltårte-kake och cheescake blev det iallfall. Muuuuums!
Algot kom. Jag och Hanna skulle gå till fiket vid stationen och ta en avskedsfika men det visade sig att de hade en yoga-kurs där så vi köpte två bakelser, var sin smoothie och gick hem till det väldigt inbjudande vardagsrummet och frossade istället. Någon form av rulltårte-kake och cheescake blev det iallfall. Muuuuums!
Fredag
Jag och Algot tog en låååång mysig sovmorgon och lagade jag engelsk frukost. Sen gick vi till the British museum, tog en fika på Starbucks där jag upptäckte att min kärlek i livet egentligen är Gingerbred Latte, åkte hem och åt pizza med Hanna. Resten av kvällen packades det, kollades på film, This is England och Anastasia, och tillslut var det dags för ett smärtsamt farväl.
Lördag
Vi vaknade nio av att strömmen gick så vi fick gå ut och fylla på den och så köpte vi lite frukost. Sen somnade vi om och sov långt in på eftermiddagen, vaknade, och stannade sen hemma hela dagen och mös, lagade mat etc.
Under kvällen sköts det en massa raketer eftersom det var Bonfire night fredag-lördag så vi tog en promenad på kvällen i Willesden och kollade på fyrverkeriena.
Jag och Algot tog en låååång mysig sovmorgon och lagade jag engelsk frukost. Sen gick vi till the British museum, tog en fika på Starbucks där jag upptäckte att min kärlek i livet egentligen är Gingerbred Latte, åkte hem och åt pizza med Hanna. Resten av kvällen packades det, kollades på film, This is England och Anastasia, och tillslut var det dags för ett smärtsamt farväl.
Lördag
Vi vaknade nio av att strömmen gick så vi fick gå ut och fylla på den och så köpte vi lite frukost. Sen somnade vi om och sov långt in på eftermiddagen, vaknade, och stannade sen hemma hela dagen och mös, lagade mat etc.
Under kvällen sköts det en massa raketer eftersom det var Bonfire night fredag-lördag så vi tog en promenad på kvällen i Willesden och kollade på fyrverkeriena.
Söndag
Vi gick ut på lite sightseeing och gick till camden på marknad. På kvällen åt vi ute och skulle ha vart på the Social Network (God, I love that film!) men tappade lusten. Vid stationen vi åkte ifrån när vi skulle hem finns det ett Scientologceter och de skyltade om att de ville att folk skulle komma in och göra IQ- och personlighetstest. Efter noggrat övervägande bestämde vi oss för att det var roligare att pippa så vi åkte hem.
Måndag
Jag var tvungen att gå till skolan, men efter detta mötte Algot upp mig och vi gick till Natural History Museum och Science Museum. Sen irrade vi London runt efter en Gingerbred Latte.
Tisdag
Vi la oss 2.am och gick upp ca 3.30am. Tog bussen från Willesden till Earls Court sa hej då (AJ!), jag åkte hem, åt frukost, Algot ringer och säger att han missade sitt plan-det gick på måndag, åkte till skolan. Jag var i skolan. Jag åkte hem kommer upp från stationen när Algot ringet och säger att hans plan går från Heathrow, åker till Heathrow, spendear två timmar med Algot, säger hej då igen (ännu mera aj!), åkte hem, datorar, sover ensam för första gången sen jag vet inte när.
För att sammanfatta tisdagen: två smärtsamma farväl, över fyra timmars tubande och buss.
Vi gick ut på lite sightseeing och gick till camden på marknad. På kvällen åt vi ute och skulle ha vart på the Social Network (God, I love that film!) men tappade lusten. Vid stationen vi åkte ifrån när vi skulle hem finns det ett Scientologceter och de skyltade om att de ville att folk skulle komma in och göra IQ- och personlighetstest. Efter noggrat övervägande bestämde vi oss för att det var roligare att pippa så vi åkte hem.
Måndag
Jag var tvungen att gå till skolan, men efter detta mötte Algot upp mig och vi gick till Natural History Museum och Science Museum. Sen irrade vi London runt efter en Gingerbred Latte.
Tisdag
Vi la oss 2.am och gick upp ca 3.30am. Tog bussen från Willesden till Earls Court sa hej då (AJ!), jag åkte hem, åt frukost, Algot ringer och säger att han missade sitt plan-det gick på måndag, åkte till skolan. Jag var i skolan. Jag åkte hem kommer upp från stationen när Algot ringet och säger att hans plan går från Heathrow, åker till Heathrow, spendear två timmar med Algot, säger hej då igen (ännu mera aj!), åkte hem, datorar, sover ensam för första gången sen jag vet inte när.
För att sammanfatta tisdagen: två smärtsamma farväl, över fyra timmars tubande och buss.
snälla beskydda mig?
På söndag har jag varit här i elva veckor. Helt sjukt, elva veckor! Det är typ en evighet, men en snabb evighet. Tiden bara flyger förbi när man är här, snart har jag bara fem veckor kvar och det känns som att jag har miljoners grejer jag vill hinna med innan flyget lyfter från Heatrow:
- Åka till Bath.
- Se Stonehenge och Sailsbury som är staden ansluten till stenarna.
- Besöka Camebridge.
- Åka till Scotland.
- Se Winsore-castle.
- Gå in i London Towers.
- Shoppa loss på Harrods (eller bara titta) och någon annan gigantisk affär med leksaker.
- Gå till Albert & Victoria museum.
- Se Westminster Abbey från insidan. Skulle att vara bra häftigt att se Newtons grav.
- Och mycket mycket mer.
english breakfast for supper
Rebellious girls making breakfast for supper. 
the phantom of the opera is dead insida my mind
Igår var det Halloween och i England är det en jättestor högtid så i lördags då alla stora partyn var borde jag och Hanna ha tagit del av festligheterna men vi bestämde oss för att stanna hemma istället. Ingen av oss var in a party mood. Istället karvade vi en pumpa, drack en flaksa vodka, sjöng kareoke och lyssnade på phantom of the opera sound-tracket. Allt som allt var det en rolig kväll.
Igår kväll kom det barn och trick or treatade oss. Det enda jag hade att erbjuda var fruktsallad, vilket jag antar inte skulle gå hem hos de godisgiriga-barnen, så jag sa tyvärr och stängde dörren. Jag fick ett trick.. de slängde pumpan i marken så att hela ansiktet ramlade av. Sorglig men också lite coolt. Mitt första Halloween-trick någonsin.
Igår kväll kom det barn och trick or treatade oss. Det enda jag hade att erbjuda var fruktsallad, vilket jag antar inte skulle gå hem hos de godisgiriga-barnen, så jag sa tyvärr och stängde dörren. Jag fick ett trick.. de slängde pumpan i marken så att hela ansiktet ramlade av. Sorglig men också lite coolt. Mitt första Halloween-trick någonsin.
