Att försöka använda något så otillräckligt som ord för att beskriva mina känslor för dig går egentligen inte, men jag tänker ändå ge det ett försök. Algot, jag älskar dig. Du gör mig lycklig och hel. Utan dig vore jag som en ballong utan luft, som kaffe utan mjölk, jul utan ångest och pms utan mens. Jag skulle helt enkelt inte riktigt fungera utan dig. Du är sänglampan under en nattsvart dag. Det går inte riktigt att förklara det men du läker mig. Bara jag får vara i dina armar blir allt bra tillslut, ingenting mera behövs. Bara mitt huvud mot din bröstkorg och dina händer runt min kropp och dina kärleksbedyrelser. Det är nog bland det finaste med dig, att du kan älska en sån som mig. Att du tar all min skit, står ut med mitt humör och alltid säger nåt i stil med "det är en del av dig och jag älskar dig för den du är, även dina sämre sidor" när jag beklagar mig över detta. Hur en sån fantastisk människa som du kan vilja ha en sån som mig är svårt att förstå, det tycker nog de flesta. Men det gör ingenting, för det du och jag har är äkta. Och vet du hur jag vet det? Jo, för att du påstår att mitt svett luktar gott och mina fisar godare än alla andra fisar. Det är äkta kärlek det. I fyra år har vi varit tillsammans och om jag får välja vill jag ha 40 år till. Det finns bara en som du. Du är den snällaste, den lojalaste, ärligaste, omtänksammaste, givmildaste person jag någonsin mött. Du är genuin på ett sätt som få människor är. Du låtsas aldrig, du är bara du oavsett vad andra tycker. Jag älskar dig och hoppas att jag aldrig kommer behöva leva utan dig. Tack för att du är du. <3