Jag vill ut och resa. Se hela världen, träffa alla människor, besöka varje skrymsle och varje vrå. Prova på all mat, uppleva alla kulturer, lära mig alla språk och se alla djur som någonsin upptäckts. Bort från Sverige, bort från det kände och bara va. Åh vad jag vill åka utomlands till hösten och jobba, men fan för att allt ska vara så svårt. Jag vill inte vara borta längre än till jul i så fall och hemma i Sverige vill jag inte jobba (som att jag skulle få ett jobb liksom) utan studera. Och de program jag vill läsa startar på hösten och jag kan inte läsa en till fristående kurs för då rikserar jag att inte ha nog med CSN-veckor till mitt program. Sen när jag tänker så här får jag så himla dåligt samvete eftersom det egentligen är bagatellartade problem jämfört med var majoriteten av jordens befolkning hanterar varje dag. Jag vet att jag inte ska behöva känna att jag ska begränsa mig för att på nåt vis skapa rättvisa men jag vill inte heller klaga över saker som egentligen inte är ett problem i sig utan mer ett lyxproblem. Oh god, ge mig en psykolog någon!