Idag greps jag av den fruktansvärda insikten att jag snart inte kommer bo i Malmö längre. Fruktansvärd insikt. Jag älskar att bo i Malmö, jag älskar staden, jag älskar älskar älskar det bara. Vi har kvar lägenheten tills sista augusti så i sommar ska jag ner hit och bara njuta av att vara här men resten av sommaren ska jag jobba på Karlstads hemtjänst. Jag fick ju en jobbintervju här nere i Malmö men det var som värvare hos Läkare utan gränser och det var inte lika bra betalt och förmodligen lite mer slitigt på psyket så det i Karlstad kändes bättre. Och så bor ju nästan alla mina vänner där. För hur
mycket jag än älskar Malmö vill jag inte offra en hel sommar med mina fina vänners sällskap, det vill jag verkligen inte. 

Det som är mest jobbigt är nog det att jag insåg att det är så väldigt snart det är över. Runt 1 juni är det nån kurs på jobbet, 4:e juni Håkan i GBG, sen nån mer kurs runt den 7:e och 13:e, sen gå bredvid tre gånger för att lära mig och sen börjar jobbet runt den 20:e, tror jag. Om jag nu får jobba hela period 1. Så egentligen har jag bara två veckor kvar här nere, vara tre av dessa dagar kommer spenderas i Värmland. Älskade, älskade Malmö, älskade, älskade Skåne. Sällan har jag varit så lycklig som jag varit här och nu är det snart slut :(

Facebook funkar inte. Nästan som om de vet att tentan måste bli färdig ikväll/i natt. Hemskt värt blogginlägg...

ohyeah.

Just nu tänker jag på hur jag ska lägga upp tentan.
När jag vaknar på morgonen skriker hela kroppen av motvilja. Jag är bara liiiiiite morgontrött.
Min mobiltelefon är jävligt dålig då den stänger av sig titt som tätt.
Imorgon kommer jag att plugga eller ha ångest över att jag inte gör det, försöka fixa ett bankomatkort och en klipptid.
Ikväll skall jag plugga och kolla på Filip och Fredriks nya program,  vad-det-nu-hette.
Sist jag grät var tidigare idag när jag trodde Algot var arg på mig.. Han tappade ett skärbräda. Förresten har jag mens.
Kärlek är UNDERBART!
I somras var min sista sommar som tonåring.
Jag pratar mycket och gärna om allt.
Jag lyssnar Håkan Hellströms saknade till havs.
Jag är sämst på att göra gratäng.
Jag är bäst på att äta den ändå.
Den bästa känslan är när man är så tokglad att man inte ens kan föreställa sig att man kommer kunna bli nåt annat.
Jag är rädd för att inte få ett sommarjobb.
När jag lagar mat så är det oftast halvhjärtat.
Jag är allergisk mot arroganta, trångsinta, egoistiska människor. Och lite annanas.
Jag brukar få komplimanger för ingenting tror jag. Eller i alla fall inget jag kan komma på just nu.
Jag glömmer aldrig. när Hanna sa att hon tror att olika hundraser uppfattar varandra som levande invalider. That was fun.
Jag vill ha ett sommarjobb och mat.

 

Idag är jag redigt förbannad, lite grann så jag nästan fundegrar på att dissa mina och Algots planer och gå ut på stan själv så att han slipper mig. Oäääoouuuu. Det finns så mycket ideoti, jag skulle säkert kunna göra en tusen meter lång lista på allt som stör mig.

• Hon på den där bloggen som tycker att Filip och Fredrik säljer ut sig. Är inte det deras jobb?
• Könsroller. Varje dag ser jag en grupp dagis- eller skolbarn, och hur är de klädda? Jo, killarna i blått och tjejerna i rosa. Här ger vi inte barnen en chans att själva bestämma hur eller vem de vill vara.
• Köttdiskussioner. Jag önskar restena av världen kunde sluta med att inte utan eftertanke och ett uns omtanke vräka i sig kött men inte gå stenhårt på veggo-maten heller. Naturbeteskött behövs men allt annat kött kan ta sig i röven eftersom det är en större miljöbov än transportsektorn. Eller ja, en miljöbov över huvud taget.
• Människor som "kohandlar" med miljön. "Jag köpte faktiskt ekologiska trosor på hm för fem år sen och dricker inte mineralvatten längre och därför skiter jag i att åka kollektivt fast jag inte bor långt ute på wischan och käkar kött minst tre gånger om dagen." Whaaaat? Jo men visst, jorden är säkert så fint konstruerad att dina växthusgasutsläpp hamnar i en liten låda som sen skickas till månen bara för att du har varit sååååå duktigt.
• Människor som vänder ex. sina vänners svaga sidor mot dem eller till och med gör det för att framhäva sig själva. Det borde finnas ett Guantanamo Bay bara för dem.
• Mc Donalds, Coca Cola, Disney. Det finns två sorters makt, mjuk makt och hård makt. Hård makt är vapen och dylikt, mjuk makt kan man säga är när man påverkar, ex på ett kulturellt plan. Genom att köpa dessa produkter bidrar man till den amerikanska imperialismen, ändå gör människor det. Det finns substitut för alla dessa (okej, inte Disney kanske) men det ska tydligen inte vara "lika bra". Men visst, att ett land som befolkas av rasister, homofober, extremt kristna, klimatförnekare, vapenpropagerare mm. har en sån stor influens på vår kultur är helt okej. Varför bry sig om det när man kan bry sig om andra saker..
• Päls. Behöver jag säga mer eller? Om man är beredd att slita skinnet av ett levande djur för att sedan använda det som kläder vill jag inte ens veta hur den personen skulle uppfostra sina barn.
• Att vi bara har en diskho. De flesta har två, vi har en. Det är beyond jobbigt för då måste disken stå på bänken där ett diskställe annars skulle få plats. Vi måste alltså torka disken allt efter vi diskar den.
• Allt annat med den här jävla lägenheten.
• Att jag förmodligen måste köpa en bil till hösten. Och jo, det är hemskt. För det första,, om man inte har en bil tvingas man klara sig utan den och kan därmed leva mer klimatsmart men om man har en blir man bekväm och tänker inte lika konstruktivt. För det andra, kolla in bensinpriserna.  JAG VILL INTE HA EN BIL.
• Mina ryggproblem återvänder fast jag tränar. Sa inte den där kiropraktorn att det var lösningen på mina problem? I think so!
• Pengar i allmänhet. En värld utan pengar vore fan underbart. Pengar begränsar människor, får människor att utnyttja andra (på alla dess plan), kan ibland också orsaka storhetsvansinne och är huvudorsaken till att alla aldrig kommer gå all in i klimatfrågan.
• Jag ska ha mens och därmes blomstrar alla finnar. Jag är bara för sexig.
• Kvinnligt förtryck över huvud taget. Jag läste häromdagen om marxism och där var det en marxist feminist som sa att kvinnan var "the last colony". Vi används som billig arbetskraft och slav i hemmet. WORD!

Igår gjorde jag högskoleprovet, andra och sista gången. Fast det känndes lättare än första gången gick det nog sämre än första, fast det gör inte så mycket för båda resultaten känns helt okej. Jag fick också en inblick i hur det nya högskoleprovet ska utformas eftersom det vet en så kallade "test-del". Till att börja med tog jag det seriöst och tänkte faktiskt göra det men efter att ha gått igenom ett par sidor (denna delen var 50 minuter varav 30 av den var matte, resten diagram) insåg jag att trots att jag läst tre mattekurser under min gymnasiumtid kunde jag i stort sett ingenting så jag stod på mig mot systemet och bara kryssade i resten. Och nej, jag är inte så självgod att jag använder mig själv som måttstock för att avgöra om någonting är svårt eller lätt, men jag vet att jag var bra på matte under min skoltid och med mina tre mattekurser i ryggsäcken borde jag inte finna ett prov som egentligen är till för att ge en person som inte presterat så bra som han/han egentligen kunde under gymnasiet en andra chans lättare än så här. Jag skulle våga påstå att det nog endast är människor som verkligen älskar matte eller med NV utbildningen som kommer greja den här delen och det är så inte okej! Högskoleprovet ska inte mäta kunskap på den viset för på de flesta utbildningar är inte roten ur 8^3=y relevant och det var då jag kom på det. Helt plötsligt uppdagades alliansens onda plan framför mig- vårt lands ledande politiker håller på med en utresning som kan liknas vid den som skedde i Tredje Riket.

Skolan, vilken riktning tar den egentligen? Enligt mig, och förhoppningsvis enligt alla mina läsares, käpp rakt åt helvetet. Redan som barn är det önskvärt att man ska utvärderas och betygsättas. Om man då är ett mycket livligt och lekfullt barn som inte har något som helst intresse av skolan eller kanske har ett osynlig handikapp som försvårar inlärninge (vilken är någon som man i skolan är helt jävla värdelös på att upptäcka och hjälpa en med) blir man genast underkänd och ett barn ska inte behöva höra eller se bokstäver på ett papper som säger "du är dålig!". Om man tror att man är dålig presterar man därefter och den spiralen är inte lätt att ta sig ur. Redan som barn ska utrensningen alltså börja. Den som inte direkt visar sig ha potential ska rensas ut, det är ju bäst att se till att denna "oförmåga" inte får några som helst chanser.
Komvux är också en intressant historia, efter att ha gått där är du inte längre välkommen in i samma urvalsgrupp som alla de "normala" utan när du söker till universitetet eller högskolan ska du placeras i en mindre urvalsgrupp, allt för att vara säker på att denna "misslyckade" människa inte får samma möjligheten till de "normala". Om man valt fel i sin ungdom eller haft andra förhinder i form av svårta familjeförhållanden eller psykiska problem och därmed inte kunnat uppnå de betyg som man nu behöver för att komma in på den utbildning som du brinner för, eller helt enkelt inte fått något betyg alls så är det alltså inte önskvärt att man går vidare i utbildningen, arbetslöshet eller ett riktigt arbetaryrke är något denna person borde satsa på. Jag skulle vilja tro att våra politiker vill att de flesta ska satsa på ett arbetaryrke men jag tvivlar samtidigt för det stämmer inte överens med deras idé om utrensning och varför försvåra de arbetslösas situation om ingen hamnar där? Då kan man ju inte gotta sig åt deras elände!
Och nu högskoleprovet. Det ska hädanefter inte vara till för dig som har betyg som inte riktigt nådde ända fram, hädanefter är det till för dig som redan har det jävligt bra förspänt. Varför ge de som "misslyckades" på gymnasiet en andra chans när man kan satsa på "eliten".
Och nu till utrensningen: genom att se till att arbetslösa hamnar i en ekonomiskt svår situation och redan från lågstadiet sålla ut de som omedelbart visar potential vill man att de "mindre begåvade" efter gymnasiet ska hamna i arbetslöshetens träsk och därmed inte ha råd att skaffa barn. Inte riktigt lika uppenbart som Hitlers utrensning, dock inte mindre effektivt. Och resten då? De som klarade testet och kommer ha möjlighet att föra sina anlag vidare till nästkommande generationer? Ja, det är väl synd att låta dem bara va, låta dem leva ett lugnt liv för nu när utsållningen är klar ska man se till att de kvarstående "förmågorna" faktiskt presterar och det genom att locka med att om man vid en ung ålder går ur universitetet kanske man kan tänka sig att skriva ner studieskulderna lite grand. Nu jävlar ska Sveriges invånare bli riktiga jävla eliter. Men tänker nu kanske ni, bara för att man har hjärnan så betyder väl inte det att man inte kan drabbas av andra åkommer som inte är önskvärda i ett elitsamhälle? Ni behöver inte oroa er, genom att låta sjuka arbeta kommer de vara för trötta för att orka skaffa barn och genom att utförsäkra sjuka människor som ändå inte kommer orka arbeta kommer man  se till att dessa sin sjukdom till trots, inte kommer ha råd att skaffa barn. De har verkligen tänkt på allt!

Här snackar vi ondska, ren ondska. För att citera Jocke Berg "ingen ingen ingen ingen hör"

Tyckte att jag behöve uppdatera garderoben lite och gjorde en raid på tradera, resultatet lyder:

• Byxor 20 kr
• Klänning 105 kr
• Kofta 29 kr
• Bolero 39 kr
• Bolero 2 kr
• Linne 12 kr
• Klänning 45 kr
• Kortärmad kofta 7 kr

Och jag behövde inte ens släpa mig runt olika affärer. Synd att man inte kan köpa mat på tradera!!

Jag hatar att söka jobb. Det tar alltid så lång tid och leder aldrig någonstans. Bläää! Kan inte någon bara dela ut dem?

Just nu är livet så perfekt att jag nästan känner mig lite hög på det- trots den stundande tentan. Det känns som att livet har så mycket att erbjuda, som att jag har så många möjligheter. Jag och Algot tänker på Nya Zeeland och jag drömmer om Afrika, mitt hår är nyfärgat, klippt och grannt och snart är det påsk och då får jag träffa alla mina vänner och äta massa mat. VÅREN ÄR HÄR! Här blommar det för fullt på vissa håll, solen ligger rakt på vår balkong och steker  jag bara väntar på att vi ska möblera den och mamma och pappa ska hämta sin nya valp idag. Allt är som rosa moln och sockervadd.

Jag och Algot har sett vår tredje apornas planetfilm och pratar om hurvida vi ska se resten eller inte.

Algot: Man vill ju se dem för att se hur de blir.
Jag: Ja, om inte annat bara för att säga att man har sett dem. Vi kommer ju få fredspris eller nåt.
Algot: Nej, det får man om man har sett Twilight utan att ha dödat någon.

Jag: Jag är sugen på att se Ronja Rövardotter. "All makt åt Tengil vår befriare".
Hanna: Du är sugen på att se Ronja Rövardotter och du drar citat från Mio min Mio.
Jag: ... Det där var från Bröderna Lejonhjärta.

Imorse när jag vaknade satte jag mig och kollade på nyhterna när jag åt frukost. Det var nog först då jag insåg vad det egentligen var som hade hänt i Japan och det gjorde så ont i mig när jag såg alla människor som letade efter anhöriga och alla hem som var förstörda. Som jag har förstått så är det jävligt dyrt att jordbävningsförsäkra ett hus i Japan så nästan ingen har råd med det och därmed är människor vars hus förstörda numera hemlösa. Jag tänkte på alla barnen som blivit föräldra lösa och på alla föräldrar som mist sina barn. Det var en tonårskille som mist hela sin familj och ett äldre par gick runt i ruinerna och letade efter sin son fortfarande med hoppet om att han skulle vara i livet fyra dagar efter tsunamin. Matlagren börjar ta slut, människor sover ute i minusgrader och många är traumatiserade och allt detta med hotet om härdsmälta i bakgrunden och fortfarande färska minnen från vad radioaktiv strålning kan orsaka med tanken på atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki. Jag tycker att allt detta är så jävla hemskt helt enkelt så jag  bestämde mig för att göra det lilla jag kan och skänkte 200 kr till Röda Korsets katastrofhjälp i Japan. Förhoppningsvis kommer det hjälpa någon.

Imorgon är det fyra år sedan jag och Algot blev tillsammans. Fyra år. Det är så stört lång tid. Om någon hade sagt till mig för fyra år sedan att jag skulle vara tillsammans med Algot nu så hade jag förmodligen skrattat åt den men tanke på att jag det första året gick runt och väntade på att han skulle göra slut och hur många är egentligen ihop med samma person när den är 15 som 19? Tydligen vi men jag har ju så lite val, vem annars är nog dryg för att stå ut med mig? Fast jag tycker ju om han också, bara så där gränslöst mycket och i den grad att om det var möjligt skulle jag vilja krympa honom till en storlek så lite att jag skulle kunna stoppa han i fickan och bära runt på honom och plocka upp han när jag blir myssjuk. Skulle också vara en bra lösning på min kroniska lappsjuka. Fast om jag ska vara seriös då så älskar jag han mer än någonsin och han gör mig sjukt lycklig, glad och upprymd och alla andra positiva känslor som finns. Han pussar mig och håller mig och säger att han älskar mig fast jag inte förtjänar det hälften av gångerna och till och med när jag dryper av svett och knappt kan se nåt för alla finnar som täcker mitt ansikte säger han att jag är fin. Han kan till och med få mig att känna mig fin i sådana stunder. Jag vet att han skulle gå genom eld och vatten för min skulle och jag skulle ge genom berg för hans. Vi är så sjuk olika- han är lugn och trygg och jag är hysterisk och instabil, han gillar hårdkokta ägg och jag vill ha ägg så löskokta att man kan dricka dem, han älskar lakrtisk och jag choklad- och det är nog därför det funkar så bra. Vi kompleterar varandra. Vi var ifrån varandra i fyra månader och om vi klarar det kommer vi klara allting. Jag kommer bli gammal med den här mannen så är det bara. (Och om jag någon gång vill ha biologiska barn så är det bäst att klamra sig fast vid denna! Jag menar, tänk er en unge med det håret!? GULLIGULLI!)

Det är helt enkelt inte meningen att jag ska få gå på boxning. Det spöregnar så jag vill inte cykla men jag vill heller inte ta bussen för det tar ännu längre tid och blir superkrångligt eftersom jag måste bort till familjen jag arbetade hos i tisdags och hämta mina nycklar eftersom Algot ska till skolan.

Dilemma:

• Cykla totalt 1,5h timmar vilket det kommer ta fram och tillbaka om man räknar in nyckelhämtningen.
• Åka buss 1,5 h timmar vilket det kommer ta om man räknar in nyckelhämtningen + ca 20 minuters promenad i regn för deras hus ligger långt i i bröt.
• Skita i boxningen och få 60 kr i böter men inte behöva oro mig för att hämta mina nycklar idag och faktiskt hålla mig torr och frisk.

Varför gud har du straffat mig med dessa problem?